Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Anmäla barnens mamma?

    Sön 18 okt 19:24 Läst 0 gånger Totalt 44 svar
    Anonym (Oroli­g bonusm­amma)
    Visa endast
    Sön 18 okt 19:24

    Lång historia kort. Bor med min sambo som har två barn sen innan. Barnen bor växelvis varannan vecka och föräldrarna har gemensam vårdnad. Barnens mamma har alltid varit hetlevrad och har mycket åsikter, lägger sig alltid i hur vi gör saker hemma hos oss, köper vi saker så är det alltid fel märke, modell eller storlek, och köper vi inget alls så är det såklart också fel. Hon vill själv alltid hetshandla saker och verkar använda det som en ursäkt för att ta kontakt med pappan, det rings eller smsas i princip flera gånger varje dag vilket han såklart är väldigt less på. Hon har själv ett nytt förhållande sen snart ett år, där den nya mannen också har tre barn som bor växelvis samma vecka som våra, med andra ord är det fullt hus där.

    Föräldrarna har försökt lösa konflikter genom samarbetssamtal på soc men då hon inte tyckte att det hjälpte avslutades samtalen efter typ 5 ggr. Äldsta pojken ville redan i somras byta skola till skolan som är där vi (pappan) bor men mamman vägrade gå med på det.

    Nu under hösten har det blivit problem med båda pojkarna på skolan, de är ofta involverade i slagsmål och pojkarna har berättat att mamman har sagt att man måste ju få försvara sig och att det är okej att ge igen, medan vi alltid kört på att det är aldrig okej att slåss och om nån är dum så ska man berätta det för en vuxen istället. Såklart blir pojkarna förvirrade, men mamman erkänner att hon sagt det och står fortfarande för det. Skolan har varit tvungna att ha krismöte för hur de ska hantera dem. Den äldsta vill fortfarande byta skola till den som är bredvid oss men hon vägrar för då får hon längre att köra.

    Den yngsta säger hela tiden att han vill bo heltid hos oss, vi har försökt stötta mamman att det är mamma och pappavecka som gäller för att man vill ju få den tid man kan med dem, men nu på senare tid med tanke på vad som händer börjar vi få ont i magen på riktigt varje gång han säger att han inte vill åka dit eller ringer till oss och vill komma. Den äldsta har berättat för skolan att det skriks mycket hemma (det blir stökigt hos mamman då de blir 5 pojkar samtidigt när de är där) och skolan upplever att han går runt och är arg inombords och det behövs väldigt lite för att han ska explodera. Vi hör i telefonsamtal hur hon skriker på barnen och kallar pappan fula saker medan vi vet att barnen hör, och är rädd att de ska känna sig skyldiga till att det blir bråk.

    Vi har undvikit att kontakta soc för vi vill inte att det ska tolkas som om vi vill smutskasta henne och vi vet att det skulle ta hus i helvete om vi gjorde det. Men jag börjar känna att jag skiter i om jag trampar henne på tårna, jag är på riktigt orolig över hur barnen mår och börjar känna att det bästa kanske ändå vore om vi fick enskild vårdnad, samtidigt som jag vill att barnen ändå ska få vara med sin mamma så mycket som de vill. Samtidigt vet jag att en sådan rättsprocess är lång och svår och det är tyvärr ännu svårare för pappor att bli trodda. Mammor vet bäst.... och ingen av oss vill egentligen inte dra det dit, men det känns som att det kanske skulle bli det bästa för barnen.

    Borde vi göra en orosanmälan? Vad annat/mer kan vi göra? Kom med alla råd ni kan ge.

  • Anonym (o)
    Visa endast
    Sön 18 okt 19:50 #1 +1

    Det är din sambo som ska ta itu med detta och driva denna fråga. 

  • Anonym (A.)
    Visa endast
    Sön 18 okt 19:53 #2

    Om ni är oroliga för barnen så ska ni absolut anmäla. Det är ju för barnens bästa, inte föräldrarnas. Om ni är rädda för vad mamman ska säga, anmäl anonymt. Och såklart prata med barnen att det är viktigt att de berättar för vuxna hur de har det (tex inom skolan). Ni kan också be att pojken ska få en kuratorkontakt på skolan.

  • Anonym (Oroli­g bonusm­amma) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:16 #3
    Anonym (A.) skrev 2020-10-18 19:53:48 följande:

    Om ni är oroliga för barnen så ska ni absolut anmäla. Det är ju för barnens bästa, inte föräldrarnas. Om ni är rädda för vad mamman ska säga, anmäl anonymt. Och såklart prata med barnen att det är viktigt att de berättar för vuxna hur de har det (tex inom skolan). Ni kan också be att pojken ska få en kuratorkontakt på skolan.


    Vi har redan frågat skolan om kuratorkontakt men det sa att de inte sätter in såna insatser till barn yngre än typ 11-12, vilket jag personligen tycker är helt sjukt. Man kan må dåligt i alla åldrar och ju tidigare man kan hantera det desto bättre.
  • Anonym (K)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:21 #4
    Anonym (Orolig bonusmamma) skrev 2020-10-18 20:16:19 följande:
    Vi har redan frågat skolan om kuratorkontakt men det sa att de inte sätter in såna insatser till barn yngre än typ 11-12, vilket jag personligen tycker är helt sjukt. Man kan må dåligt i alla åldrar och ju tidigare man kan hantera det desto bättre.
    Ni skulle kunna höra med BUP. Det där aggressiva beteendet är ju inte bra för omgivningen, och pojkarna mår ju inte bra! De behöver hjälp med att hantera sina känslor, er stöttning verkar inte räcka eftersom de får dubbla signaler.
  • Anonym (Mim)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:28 #5

    Du ska alltid göra en orosanmälan om du är orolig .Var saklig i din anmälan och överdriv inte.Sedan är det upp till socialtjänsten att ta anmälan vidare eller lägga ner den, men då har du i alla fall bidragit med ditt.

  • Anonym (Mim)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:34 #6
    Anonym (Orolig bonusmamma) skrev 2020-10-18 20:16:19 följande:

    Vi har redan frågat skolan om kuratorkontakt men det sa att de inte sätter in såna insatser till barn yngre än typ 11-12, vilket jag personligen tycker är helt sjukt. Man kan må dåligt i alla åldrar och ju tidigare man kan hantera det desto bättre.


    Det var ett lite märkligt svar från skolan, tycker jag. Samtal med skolans kurator ska kunna erbjudas till elever i alla åldrar, däremot ges stödet till elever där problemet framförallt grundar sig i skolmiljön. Här låter det ju som att barnens problematik bottnar i hemmiljön och då är det bup som ska hjälpa till.
  • Anonym (Mim)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:35 #7
    Anonym (o) skrev 2020-10-18 19:50:11 följande:

    Det är din sambo som ska ta itu med detta och driva denna fråga. 


    Om TS är orolig är den hon som ska göra orosanmälan.
  • Anonym (o)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:43 #8
    Anonym (Mim) skrev 2020-10-18 20:35:27 följande:
    Om TS är orolig är den hon som ska göra orosanmälan.
    Det håller jag med om.
    Men finns det inte något märkligt i att hon gör anmälan när pappan till barnen inte gör det och alltså inte tycker någon anmälan behövs?
    Är uppriktigt nyfiken på frågeställningen
  • Sön 18 okt 20:45 #9
    Anonym (Orolig bonusmamma) skrev 2020-10-18 19:24:47 följande:

    Nu under hösten har det blivit problem med båda pojkarna på skolan, de är ofta involverade i slagsmål och pojkarna har berättat att mamman har sagt att man måste ju få försvara sig och att det är okej att ge igen, medan vi alltid kört på att det är aldrig okej att slåss och om nån är dum så ska man berätta det för en vuxen istället. Såklart blir pojkarna förvirrade, men mamman erkänner att hon sagt det och står fortfarande för det. Skolan har varit tvungna att ha krismöte för hur de ska hantera dem. Den äldsta vill fortfarande byta skola till den som är bredvid oss men hon vägrar för då får hon längre att köra.


    Låter som andra problem som yttrar sig i skolan.

    Försvar kan fungera efter en skala - ena ytterligheten är att ge igen om och om igen och inget hjälper, andra ytterligheten är att berätta för en vuxen om och om igen och inget hjälper. Naturligtvis ska man berätta för en vuxen, som i sin tur ska ta tag i problemet, men hjälper inte det är det inget fel att säga till sitt barn att han får ge igen i försvar! Ibland kan det vara det enda som faktist hjälper.
  • Anonym (föräl­der)
    Visa endast
    Sön 18 okt 20:47 #10
    Anonym (Mim) skrev 2020-10-18 20:35:27 följande:
    Om TS är orolig är den hon som ska göra orosanmälan.
    Ja fast här finns ju en pappa dvs ts sambo och då är det ju naturligt att han är den som tar tag i saken och kontaktar bup. Bup kommer ju ändå ta kontakt med pappan och mamman så då är det ju bättre att det är han som tar kontakt annars kommer man ju undra varför det är ts som anmäler och inte pappan.
    Visst är ts orolig men hon lever ju med pappan till de barnen hon är orolig för och därför diskuterar det med honom.
    Om man gör en orosanmälan kommer man  ju kontakta bägge föräldrarna och bägge hemmen kommer att ingå i utredningen eftersom pojkarna bor hos bägge.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll