Anonym (Mim) skrev 2020-10-18 22:11:15 följande:
Kontakt med bup tas av vårdnadshavarna, det är alldeles riktigt att det inte är ts som ska göra.
Orosanmälan däremot kan göras av vem som helst. Om föräldrarna själva inte gör en orosanmälan så bör ts göra det, om hon är orolig. Självklart kommer båda föräldrarna kontaktas och eventuellt utredas. Så länge barnen inte far illa hemma hos ts så behöver hon inte oroa sig över att de får ögonen på sig från soc.
Fast ts säger ju att dom vill ta tag i det tillsammans och det är bra, klart att soc och bup kommer att undra varför det är ts som gör en anmälan och inte pappan till barnen som hon bor i hop med och som hon naturligtvis diskuterat saken med och varför han iså fall inte vill ta kontakten.
Om pappan ser att barnen inte mår bra och inte tycker att det funkar hemma hos mamman är det ju hans skyldighet som förälder att ta tag i det så jag tycker att ts har helt rätt i att dom gör något åt det tillsammans eller så gör mannen det.
Det bästa dom kan göra är att kontakta bup och berätta om pojkarna och att dom inte mår bra, att dom har problem i skolan och hamnar i slagsmål mm.
Att man utgår ifrån pojkarna då kommer man också ta upp hemförhållande och hur deras vardag ser ut.
Man kan då diskutera även boendefrågan och man kan få hjälp med att se till pojkarnas bästa och kanske diskutera ändrade boendeförhållande i alla fall för ett tag.
Däremot ska det mycket till att mamman förlorar vårdnaden, det brukar bara vara om det förekommer droger eller våld.
De flesta är så rädda för soc och bup, dom är till för att hjälpa familjer som behöver hjälp och stöd.
I det här fallet är det ju för att hjälpa killarna och soc/bup kommer att samarbeta med bägge familjerna om det är möjligt just för deras skull.
Kanske mamman då inser att det inte är bra nu och att saker och ting måste tas tag i nu just för pojkarnas skull. Hon kan också behöva hjälp i sitt föräldraskap och hon mår troligtvis inte bra om hon skriker och är arg, det kan bero på många saker.
