Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?
Blir uppriktigt ledsen när jag ser hur vissa styvmödrar gör en kamp mot styvbarnens mamma till sitt livsinnehåll.
Allt som styvbarnens mamma gör är fel och man gör till sin uppgift att kriga mot henne. Allt är hennes fel, pappan har inget ansvar i det som gick fel. Mannen är ett offer för denna ondsinta kvinna. Som i ett trollslag skulle alla problem med barnen lösas bara man lyckades knäcka deras mamma. Är det riktigt illa så skriker nya partnern , styvmamman, på enskild vårdnad.
Om man är ihop med en kille med barn sedan tidigare ; Varför inte låta honom ta ansvar för sina barn , sina problem med exet och eventuella samarbetssvårigheter? Det är barnens pappa som ska samarbeta, ta ansvar för barnens rättigheter osv.
Nej tydligen klarar inte en vuxen man det. Pappan blir helt omyndigförklarad och den nya partnern , styvmamman, tar upp kampen och strider så hon blir röd och svettig.
Nej, säg åt mannen att det är deras ansvar att samarbeta med barnens förälder. Det är han som ska driva frågan.
,
Sedan verkar det finnas en hel del biopappor som skaffar ny kvinna och bara förväntar sig att denne ska se till att vardagslivet rullar på. Dessa pappor skriver inte här - de tycker väl allt är toppen!
Men visst är det absolut mannens ansvar i första hand om det är hans barn. Jag är omgift och här finns det en psykiskt sjuk biomamma (alltså på riktigt sjuk med en diagnos, inte bara något jag "tycker") , där vi varit igenom hela baletten med mängder av orosanmälningar, socutredningar och till slut, tinsgrätten där min man fick enskild vårdnad, boendet och mamman begränsat umgänge. Min man är dock av den kalibern att han är en fantastisk pappa och skött allt själv. Jag har enbart funnits som stöd till honom och barnen. Jag önskar verkligen att fler har en sådan fin man som jag har.