Nej absolut inte att det påverkat. Jag var som ett nervvrak under hela min graviditet. Jag vågade typ inte ens åka buss för att jag var rädd att de skumpade så mycket så jag skulle få missfall. Var även hemma nästan hela graviditeten för att jag var orolig för att stress skulle påverka negativt . Var hemma utan lön dessutom. Sen fick jag veta att missfall får man endast om embryot inte var livsdugligt alt grov misshandel. Så ha inte negativa tankar om dig själv nu
Anonym (Krossad) skrev 2020-10-20 06:48:30 följande:
Är så ledsen idag. Mer värk och klump/ hinna i mens under natten.
Behöver stöttning. Kan man ha oroat bort en graviditet? När jag plussade blev jag glad men också rädd och orolig. Kan det vara mitt fel så att detta hände? Att jag fick så mycket känslor att kroppen stötte bort något? Det gör mig så skamfylld att den tanken finns. Att jag oroat fram nåt.
Fick bara svaga plus i 2 v och bara lägsta utslag på digitala test så kanske det inte utvecklades som det skulle? Men tanken att det är pga min oro och rädsla i graviditeten känns hemsk. Kan jag ha gjort så detta hände!?
Längtar efter barn så innerligt, innerligt och vill inget mer än att försöka igen så fort jag kan fysiskt, för det är en så stark dröm och längtan. Men jag är så rädd att det här händer igen. Och jag är som sagt rädd för att det var mitt fel som oroade mig för mkt.