Snart är det jul igen, samma visa varje år

Jag anser att man som vuxen ska kunna få bestämma själv över sitt liv, men såklart om det är barn med i bilden med kontexten att "det ska ske utifrån barnets bästa".

Med det sagt förbjuder jag ingen att dricka alkohol på julafton. Jag förespråkar absolut inte vit jul och ser ner på de som dricker på jul. Men jag hoppas också att barn ska slippa fyllan, slippa se vuxna gå från salong till slusk/packad/fyllagressiv osv.

Min pappa är gammal alkoholist. Det dracks varje helg, röd dag, mitt i veckan, hela semestrar osv... MEN en dag per år var helig - julafton. Så mina jular som barn är fylld av glädje värme och alkoholfria. Det innebar att jag slapp vara orolig. Barn som lever med föräldrar som hanterar alkohol sämre går alltid på tå. Lär sig snabbt att läsa av människor situationer för att se vilke nivå fyllan är på.. man blir vaksam och på helspänn.

Nu har jag själv tre barn 6,10 13 år. Jag håller fortfarande jularna i mitt hem vita och när vi firar på min sida hos andra är de också vita.. Vi firar dock aldrig jul med mannen familj. En gång 2009 gjorde vi det, OJ jag har aldrig sätt sådan fylla! Utan att överdriva så var den i klass med tomten är far till alla barnen. Vi skulle egentligen sova över men tog en taxi hem för sonens skull...

Däremot så tar jag gärna en julcider kvällen innan jul till bingolotto och lite glögg. Men julafton är vit som snön.

Det blir svårt att diskutera eftersom vi definierar ord som salongsberusad olika och reagerar så olika på alkohol. Jag skulle inte dricka en starköl till maten i sällskap med mina barn. Jag blir märkbart påverkad och skulle absolut kunna bete mig som Lövet beskriver, snubbla lite, inte se grejer på golvet osv. Efter en öl är jag så pass påverkad att jag absolut inte vill ha mer alkohol. Efter ett glas vin blir jag fnittrig, tramsig, röd om kinderna, har sämre balans mm. Jag vill inte att mina barn ser mig sån.

Drack jag som TS beskriver skulle jag vara konstant lullig hela julafton. Så mycket alkohol skulle jag aldrig hälla i mig.

Jag tror inte att barn far illa av att se en släkting de inte står så jättenära lite glad i hatten. Men när personer de upofattar som sin trygghet i livet förändras tror jag att det finns barn som kan tycka att det är obehagligt. Jag skulle tex gissa att mitt ena barn skulle tycka att det var läskigt men det andra inte skulle bry sig lika mycket.

Jag läste din trådstart igår och det var något av det du skrev som störde mig, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Nu när jag läst den igen ser jag det: den direkta kopplingen mellan alkoholpåverkan och glädje. I din berättelse är faster Anna glad, inte för att hon har mysigt häng med sina härliga familj, utan för att hon druckit alkohol. Att marknadsföra alkohol som en källa till glädje blir så fel. Visst är vi många som kan dricka och ha roligt, men det ena är inte en förutsättning för det andra. Och för somliga är alkoholen det som förstör allt som annars hade kunnat vara kul.

Skulle säga att klarar man inte av att vara utan alkohol ens en högtid om året för barnens skull (och inte nog med det, dessutom måste börja tänka på och försvara det två månader innan) så är man alkoholist. Ja, förneka du/ni det, alkoholister brukar göra det.

Det fånigaste argumentet är att man måste kunna köra till sjukhuset.

Skulle tippa på att det är ytterst få som behöver åka till sjukhuset. Dessutom finns det många föräldrar som saknar bil och del som saknar körkort.

De klarar sig hela året.