Igångsatt pga förlossningsrädsla?

Fick beviljat andra och tredje graviditeten. Med första skulle jag ha blivit igångsatt i 38+2, men då p.g.a. hennes storlek, hade blivit 39+6 annars. Dock drog det igång av sig självt i 37+0.

Trean var också beviljad av humanitära skäl. Skulle ha blivit i 39+något, men eftersom man såg att han var ca 50 % större än snittet vid första tillväxtultraljudet satte man igång mig i 37+6 (han kom ut på 4,8 kg då).

Denna gång är det inte ens något 'tjorv' om att det ska vara av humanitära skäl. De kommer sätta igång mig i 37+0 så barnet hinner bli så o-stor som möjligt.

Observera dock att både tvåan och trean som sagt beviljades p.g.a. rädsla - och det hade blivit först vid BF om det inte vore för storlek.

Kan f.ö. säga att min igångsättning var toppen EDAn funkar inte på mig, men att ha lustgasen från start - underbart! Det tog ca 6 timmar efter att de tagit hinnorna. Hade värkstimulerande ca 4 av timmarna - och de värkstimulerade värkarna var INGET mot hur vidriga mina naturliga annars är, så det var MED RÅGE min bästa förlossning.

Önskar dig lycka till!

Tack för ditt svar. EDAn funkar inte på mig heller. Eller gjorde i alla fall inte det förra gången.

Usch vad läskigt det känns. Jag verkar göra hyfsat stora barn men nog inte tillräckligt för att de skulle tidigarelägga en igångsättning pga det. Första vägde 3,3 kg och var 53 cm i v. 37+3 och denna låg ca 10%+ vid senaste TUL i v. 32.

Förstår inte varför de bara sätter igång så sent:( Den stora anledningen är ju för att kunna kontrollera förloppet men vid så sent datum kommer jag ju med stor sannolikhet dragit igång spontant vilket ju förstör hela planeringen...

Vad är anledningen till din rädsla? Jag undrar genuint inte för att döma. Jag tänker att igpngsättning medför sådana risker som jag inte skulle vara villig att ta. För mig skulle snitt vara det självklara då. Jag ser helt enkelt alldeles för mycket risker för framförallt barnet vid igpngsättning.

Ditt första barn ligger under snittet så att få pga storlek lär nog tyvärr vara kört

Vad är anledningen till din rädsla? Jag undrar genuint inte för att döma. Jag tänker att igpngsättning medför sådana risker som jag inte skulle vara villig att ta. För mig skulle snitt vara det självklara då. Jag ser helt enkelt alldeles för mycket risker för framförallt barnet vid igpngsättning.

Ditt första barn ligger under snittet så att få pga storlek lär nog tyvärr vara kört

Ser nu att du inte gick full tid med första. Men med normal tillväxt sista veckorna så hade barnet fortfarande legat inom det genomsnittliga

Tack för ditt svar. EDAn funkar inte på mig heller. Eller gjorde i alla fall inte det förra gången.

Usch vad läskigt det känns. Jag verkar göra hyfsat stora barn men nog inte tillräckligt för att de skulle tidigarelägga en igångsättning pga det. Första vägde 3,3 kg och var 53 cm i v. 37+3 och denna låg ca 10%+ vid senaste TUL i v. 32.

Förstår inte varför de bara sätter igång så sent:( Den stora anledningen är ju för att kunna kontrollera förloppet men vid så sent datum kommer jag ju med stor sannolikhet dragit igång spontant vilket ju förstör hela planeringen...

Min rädsla är tudelad och grundar sig dels i ett totalt misstroende för personalen och dels i att min första förlossning bara gick totalfel och alla de saker jag varit orolig för inför den förlossningen skedde en efter en. Vill inte gå in på alla detaljer men bland annat fick jag trots att jag varit väldigt tydlig med att jag alltid varit svårbedövad ligga fullt öppen (efter ett supersnabbt öppningsskede) i värkstorm i nästan fyra timmar med en EDA som inte fungerade och barnmorskor som vägrade ringa narkosen för att "det bara var en liten stund kvar".

Snitt är uteslutet för min del då det skrämmer mig ännu mer. Första var strax över medel viktmässigt och rätt långt över längdmässigt med hänsyn till att han kom i v 37. Han blev sen en enorm bebis när han väl kom ut men håller med om att han inte var tillräckligt stor för att kunna rättfärdiga ek tidigare igångsättning bara på grund av det.

Vet inte varför hela mitt förra meddelande kom med längst upp på mitt senaste svar.

Okej! Jag tänker ju att just själva igångsättningen vid första barnet kan ha varit en del i problematiken. Utan att veta mer om bakgrunden hade jag för allt i världen försölt undvika just igångsättining (speciellt om du även tittar på statistiken). Jag hoppas naturligtvis att det löser sig till det bästa för dig.

ATt ligga fullt öppen i fyra timmar är mot all evidensbaserad vård och om du orkar anmäla detta tycker jag att du ska göra det

Tack för ditt stöd. Ja, igångsättningen var definitivt en del av problematiken vilket jag är fullt medveten om och skräms av. Skulle jag sättas igång en andra gång skulle minimalt (om ens något) dropp användas och man hoppas att jag ska få igång ett eget värkarbete. Jag väljer absolut inte igångsättning lättvindigt eller med någon romantiserad bild. Dock finns det ett gäng andra bakomliggande komplikationer och rädslor som jag inte orkar prata om som gör att det är det bästa alternativet i mitt fall. Mina värden kan övervakas bättre, EDA kan sättas i tid och förhoppningsvis övervakas och de kan vara redo med blodtransfusion om jag skulle behöva.

Ja, nu i efterhand inser jag att jag kanske borde ha dragit det vidare men i stunden ville jag bara glömma bort hela förlossningen och låsa in de minnena i ett litet rum. Det funkade ju alldeles utmärkt tills det var dags att föda igen:( ...

Då är du också beredd på ett akut snitt? Jag tänker att om du blir igångsatt så tidigt så är risken ganska stor att du inte får igång ett eget värkarbete. Vad är din önskan i det läget? Att forstkrida vaginalt med läkemedel eller avbryta för snitt?

Kom ihåg att risken minskar kraftigt vid igångsättning om du dels fött vaginalt tidigare - i synnerhet om du kunnat föda vaginqlt efter igångsättning tidigare. Så risken att det inte skulle gå för TS är lägre än för en 'vanlig' omföderska.

Bra poängterat.

Jag blev erbjuden igångsättning av den anledningen. Avböjde dock så vi diskuterade aldrig när.

Precis, på mitt första samtal var jag livrädd för en till igångsättning men de menade på att jag nu tillhörde den minst riskfyllda gruppen för igångsättning, dvs. att jag tidigare genomgått en igångsättning innan bf och fött vaginalt. Förhoppningen från deras sida är då att jag ska kunna få igång ett eget värkarbete med väldigt lite hjälp. Men akut snitt är ju alltid en risk och det oroar mig. Helt ärligt finns det liksom inga bra scenarion i mitt huvud just nu. Det är bara svart. En tidig och välplanerad igångsättning är dock det som känns minst läskigt. Fast även det kommer vara hemskt. Började gråta igår för jag var tvungen att ringa in till förlossningen pga onda sammandragningar och hörde deras telefonsvarsmeddelande. Bokade om ett besök till mvc förra veckan för att jag bara inte orkade (visste dock att bebis mådde bra). Vet verkligen inte hur jag ska hantera det här.

Jag förstår dig. Här var jag inne på snitt-spåret efter första förlossningen, men man hade bestämt sig för att inte bevilja snitt av humanitära skäl här. Så det blev planerad igångsättning som beviljades. Nu, efter två som startat spontant, och en igångsättning, tycker jag att igångsättning är det absolut bästa sättet att föda på. Denna (fjärde graviditeten) är den enda jag inte gått omkring som med ett åskmoln ovanför huvudet p.g.a. rädsla... Hoppas du får en riktigt bra förlossning! Tror nog andra blir bättre än första, alldeles oavsett när det blir.

Minns du i vilken vecka du sattes igång? Hoppas att jag får en lika positiv upplevelse som du.

37+6, men då var han ju som sagt nästan 5 kg. Hade blivit nästan vid BF annars.

Javisstja, det skrev du ju innan :)

Jag blev planerad igångsatt i v. 37+5 med 3de barnet pga förlossningsrädsla efter 2 barnet.. Vet inte om det kanske har med att göra att dom andra barnen kommit tidigare. Första v. 38+5, andra 37+6. Jag ska träffa läkare nu 3 december för att få tid för igångsättning för 4de barnet beräknat till 9 februari.