Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

Du låter som en lite äldre person jag kände förut, i 50 års åldern, lilafärgat kortklippt hår, mycket ögonskugga antingen blått/grönt/lila. Glasögon. Ganska rund och otränad. Pratade mycket och högt, var gärna medelpunkten på fester och så som du beskriver dig själv, pratade med alla och uppfattades som trevlig men slängd i käften. Är du feminist tro?

Jag är nog den där halvtrista lite blyga kvinnan du beskriver, men som män av någon konstig anledning tycker bra om även längre stunder. Tar inte stor plats men har skinn på näsan och säger ifrån om jag tycker det behövs. Vet vad ut vill men uppskattar en ledande man.

Iallafall, jag och fler med mig uppfattade iallafall kvinnan som skränig och IBK f lite dryg, högljudd och jobbig. Men hon var rolig att umgås med ett tag.

Många här som hackar ner på kvinnor med energi. Att de skulle vara energitjuvar (jag anser snarare att de sprider energi), att de är jobbiga, att man inte orkar med dem.
Hur mår ni egentligen? Vad har ni för trista liv, vad är det som gör att ni ser ner på människor såhär? Är ni konstant trötta, har bråkiga barn, är ensamstående och fullt upp jämt, är bittra på hur livet blev?

Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan vara dåligt att vara energisk, glad, få folk att skratta, hitta på roligheter. Jag älskar sådana människor. Det är så skönt när man känner sig grå och matt i pälsen. En person som drar igång alla. Helt fantastiskt!