Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

Har en väninna som är 40+ nu och inte har funnit någon fast partner och därmed missat (förmodligen) tåget vad gäller barn osv.

Detta är jättetrist, jag tycker mycket om henne. Men jag kan se att hon skulle vara enerverande att leva med, det är annat för mig som träffar henne några timmar och kan gå hem när jag vill.

Hon är den kvinnan som skrik/gapskrattar högst i ett sällskap. Blir högljudd och tjatig om hon blir onykter. Lite för fräck i mun för att det ska passa gemene man, osv.

Trots alla goda sidor hon absolut har, är det jobbigt för många att leva med en sådan person. Det är ju inte de där goda sidorna som märks främst, det dränks i gapflabbet och det allmänna virrvarret. Det ska till en mycket tålmodig man - eller kvinna - för att orka skala av det där och se vad som finns under. Och det ständiga skämtandet orkar man också med några timmar, men sedan börjar man vilja ha lite vanliga konversationer.

Som sagt; för mig som vän fungerar det - men för en partner blir det ju så att man även vill ha lugn och ro ibland. Kanske lite tystnad en stund osv.

Jag vet att hon också dejtat kortare perioder och känt sig sårad och övergiven när det inte blev något - för det är ju svårt att begripa när hon vet att hon är en snäll och bra person i grunden. Inga större krav, utan vill bara hitta en trevlig karl. Men tyvärr är det så, att de flesta vill ha ett lite lugnare, mer stadigt liv utan att det hela tiden måste vara färgstarkt och virvlande. Åka karusell är bara kul SÅ länge.