Vi som är gravida igen direkt efter MA/MF

Jag fick missfall i augusti men blev gravid igen direkt efter, hann aldrig få nån mens mellan. Men tyvärr slutade även det i missfall nu i oktober.

Läkaren rådde nu att jag skulle vänta tills jag får tillbaka mensen, helst två cykler. Fick positivt ägglossningstest nu i torsdags, så jobbigt när allt man vill är att bli gravid igen. Nu har vi väl inte skyddat oss till 100%, han sprutade bara utanför de dagarna vi hade max utslag enligt clearblue advanced, men vi får väl se. En del av mig vill bli gravid nu igen direkt men samtidigt skulle jag bli så otroligt orolig om jag blev gravid igen. Tudelat....

Men hoppas verkligen att det går vägen för dig den här gången! Två missfall raken är ju väldigt ovanligt.

Hej!

Jag fick missfall i våras och efter några månader blev jag gravid igen. Jag har också haft liknande smärtor/symtom som vid missfallet. Jag har precis gått in i v 17 men är så orolig hela, hela tiden. Jag kan knappt tänka på något annat än rädslan för att jag ska mista den här skrutten också. Förstår inte hur jag ska stå ut fem månader till.

Av hela mitt hjärta hoppas jag att det går bra för dig!

Hej!

Jag fick också ett MA i somras (och ett vanligt missfall i våras) och är nu gravid igen i vecka 4. Vad tråkigt att höra att det kom en blödning, det behöver ju inte betyda något men det är klart att man blir orolig. När är ditt ultraljud inbokat? Jag har bokat VUL i vecka 6+2 för att se om det finns hjärtslag och det känns som en hel evighet bort fast att det bara är ett par veckor. Jag försöker mest hantera oron genom att försöka fokusera på annat och låtsas så lite som möjligt om att jag är gravid, inte kolla massa appar osv även om det är svårt.

Fy vad tråkigt, jag beklagar verkligen! Förstår helt känslan med att det gör ont att avsluta i appen. Den här gången vågade jag ladda ner en app först efter KUB. Känner att jag ändå måste tipsa om det jag gjorde efter mitt missfall. Jag googlade massa och det verkade som att många lyckats efter att ha börjat ta tillskott av zink och magnesium.

Jag och sambon började direkt ta 250 mg magnesium och 50 mg zink (skulle tydligen vara 45 mg men hittade bara 25 mg receptfritt så vi tog två sådana istället)/person och dag. Hittills verkar det ju i alla fall ha funkat för oss, sen är det såklart omöjligt att säga om det är tillskotten eller inte.

Men åh vilken underbar nyhet! Håll oss uppdaterade om hur det går, nu håller jag alla tummar och tår för dig!

Är också gravid igen efter mitt MA i augusti. Fick ingen mens emellan utan blev gravid direkt. Om jag ska gå efter sista blödningen så ska jag vara i v8+5 nu. Har inskrivning hos bm imorgon och ska försöka få en remiss till läkaren som hade hand om mig under hela MA-processen och få ett tidigt UL hos henne. Hoppas verkligen inte att jag får ett "tyvärr, det kan vi inte göra".

Vi är naturligtvis väldigt glada över denna graviditeten men samtidigt oroliga med tanke på hur det gick sist. Känner lite skuldkänslor över att jag inte vågar bli lika glad och exalterad som när jag väntade sonen.

Beklagar att du också har varit med om det :/ Men håller tummarna för att det går vägen den här gången för oss alla!

I förra veckan fick jag missfall. Blöder fortfarande och stickorna visar fortfarande positivt. Jag är helt förtvivlad. Vill bara få det här "klart" så att jag kan börja testa för en ny igen. Behöver få byta avslutet mot ett nytt hopp känner jag, jag får panik som det är nu.

Blödningen har börjat avta men gissar att jag kommer ha noll koll på när ägglossningen kommer att ske. Ett ägglossningstest hade väl kunnat reagera på att jag har hcg kvar i kroppen sen förra graviditeten?

Jag anar att jag blir så illa tvungen att vänta och vänta men jag vill inte. Jag vill snabbspola allt!

Det gick jättebra hos henne! Så fort jag sa att jag gärna vill ha en remiss med tanke på sist, så var hon snabb med att skicka in det. Fick samtal idag från ultraljudsmottagningen, har en tid nästa vecka. Dock kunde dom inte boka in mig hos min läkare pga att hon inte jobbar på just den mottagningen. Känner inte att det gör något, bara jag får komma dit och dels få veta hur långt gången jag är och sen se att allt ser bra ut. Hade jag inte fått remissen så hade jag bokat privat.

Fick även papperna till KUB, sa det till henne direkt att den här gången tackar vi ja. Så blir massa tester och besök tätt inpå såhär i början.

Gud vad skönt att allt såg bra ut! En del av oron släpper varje gång man får se det lilla pyret och att det ser bra ut. Förstår dock oron med tanke på att du blödde och symtomen försvann. Man kopplar det direkt till något dåligt, tyvärr. Bra att du ska tillbaka också så får en till koll. Nej, man vågar inte enbart pga att man inte vill ta ut något i förskott och sen bli besviken :/

När är du beräknad förresten? :)

Men nej! Jag lider verkligen med dig ???? Förstår att du tvivlar på hoppet men just därför kommer jag hoppas åt dig, och jag hoppas till och med att besöket nästa vecka säger nåt annat för dig. Vilken vecka borde du vara i?

Okej så pass, då förstår jag att det känns tufft. Just det här med hopp är intressant. Just nu är det det jag lever på, känner mig nästan naivt hoppfull att det ska ta sig snart igen. Men förstår också hur jag skulle dyka mentalt om det inte skulle ta sig igen och det snart. Väntan är en sjuk pina!

Jag fyller snart 37. Jag hade bestämt att inte få fler barn efter att jag fyllt 35. Men min gubbe har varit svårövertalad, ända tills i somras. Tog ut spiralen och det tog sig sjukt nog på första försöket, även om det sen blev missfall. Därför hoppas jag att det kommer gå lika snabbt nu även om jag förstår att det inte är en garanti...

Nu har i alla fall blödningen nästan slut och jag tror att det är ägglossningen på g. Så ja jag lever på hoppet. Du måste med våga hoppas igen!

Nej, fy vad tråkigt att höra! :( Är verkligen så ledsen för er skull! <3 Förstår att man ger upp hoppet, men ge inte upp det även om det känns skit just nu. Ni SKA få ert lilla gryn! <3

Jag har två barn sen tidigare, en på 9 och en på 6. Jag har alltid önskat en till medan min man absolut inte kunnat tänka sig det, tills i sommar då. Och även om det var "för sent" utifrån vad jag ställt mig in på så vill jag nu inget hellre än att få till vår tredje. Och han vill med!

Vi får se hur det går. Just nu är min kropp svårläst. Jag förstår inte om det är ägglossning, mens på g eller bara sviter av missfallet som ger mig allehanda krämpor. Det här var mitt första missfall så har ju inget att jämföra med.

Det var nån som i ett annat sammanhang i livet tipsade mig om att jag skulle passa på att ta ut glädje och hopp i förskott. För även om det skiter sig i slutänden så kommer man bli ledsen då - oavsett du var glad eller inte i det första läget. Fundera på det du med oavsett hur det fortlöper för dig...

Jag förstår att det är dryga dagar för dig! Väntan är drygt när det kommer till det här med graviditet, det är drygt i olika faser. Jag som hoppas bli gravid igen efter missfall går i den dryga väntan mellan ägglossning och mens nu, så det återstår att se hur det blir!

Lycka till imorgon eller när det nu var du skulle tillbaka!

Hur har det gått?

Jag förstår att jag låter skengravid men jag förstår mig verkligen inte på min kropp just nu.

För 4 veckor sedan var jag gravid i vecka sju men det skulle resultera i ett missfall några dagar senare. Gravidsymtomen försvann direkt, som om man tryckt på en knapp. Allt eftersom har jag också slutat blöda till förra veckan då jag antagligen också fick ägglossning.

Idag var det som nån tryckte på knappen igen. Molvärken, ryggvärk och illamåendet är här igen.

Såklart hoppas jag på en snabb graviditet igen, vilket hade kunnat gjort mig skengravid men ändå... Eftersom jag aldrig känt av tiden mellan ägglossning och mens tidigare, så när som på ett upp-och-ner-humör, så känns det bra knepigt. Eller så är det spöksymtom efter missfallet... men jag hoppas på en liten - tänk om man visste!

Äsch det var önsketänkande. Började störtblöda ett par dagar efter att jag skrev det där. Både mer och längre än en vanlig mens men tror nog ändå att jag ska se det som mensen. Hoppas att det är det i alla fall för nu vill jag få slut på det som varit så jag kan gå all in på en ny graviditet istället!

Hur går det för dig?