Beki

Sat 31 Oct 2020 18:24

26 svar

Fast i situationen ????

Hej

Vänder mig till er och hoppas att ngn ska lätta på min börda ???? åtminstone i ord om inget annat.

För 3 månader sen flyttade in min sambos son hos oss efter att hans mamma vill inte ta hand om han längre för att han har börjat bli jobbig. Han är 9 år gammal och de åren vi har varit tillsammans han hon vägrat han umgänge. Plötsligt ville hon inte ha han länge och vi tog han till oss att bo hos oss. Mitt liv var perfekt innan allt detta hände. Jag har uppfostrat mina egna 3 barn de är vuxna nu och hade ett perfekt liv med min sambo.

Tror inte att jag klarar av det här för hans mamma är frisk och inget fel på henne. Varför ska jag ta hand om hennes barn. Han bor på heltid hos oss.

Han är ingen vanlig grabb väldigt speciell pga hans uppfostran tidigare.

Jag är strax över 40 år och har ingen lust att ta hand om en 9 åring. Känner mig fast i en situation som jag inte vet utgång. Älskar min sambo men hur ska jag lämna allt som vi har byggt köpt tom huset i våras .

Har hela tiden en klump i magen och har börjat undvika kille för jag tål inte ens att vara med de 2 när de är tillsammans.

Hjälp!!!

Beki

Sun 1 Nov 2020 08:37

#11

Tack till er alla som har svarat både bra och mindre bra kommentarer. Det är enkelt och säga "det är bara barn" han behöver sin pappa. Jag har uppfostrat flera egna barn och arbetar med barn men detta är ingen " normal" barn. Drf vände jag mig till forumet för att få råd. Pappan har inte funnits i hans liv senaste 4 år för att hon vägrade han umgänge pga att han hade träfat mig. Efter 2 månader säger hon sanningen vrf hon har lämnat han. Hon äventyrade både hans och våran säkerhet att hålla tyst om hans beteende.

Igår kväll blev det ett himla liv med han , han ville inte sova utan att ngn var i hans rum. ( Hemma hos sin mamma sov han i mammas säng) och han är 9 år. Det är inte normalt eller hur? Han hade inte eget rum eller säng. Jag vägrade att gå på hans villkor han är trots allt snart 10 år.

Det jag mest är orolig över är om några år är han tonåring stor och stark tänk om han den tendens att vara elak?

Tro mig det är ingen lätt situation jag har hamnat i och pappa skulle aldrig kunnat ta hand om han själv.

Anonym (tja)

Sun 1 Nov 2020 08:42

#12

Pappan får väl ta kontakt med skolan och diskutera pojkens uppförande.Skolhälsoteamet kan hjälpa till med kontakt till BUP.

Anna1234

Sun 1 Nov 2020 08:47

#13

Beki skrev 2020-11-01 08:37:15 följande:

Tack till er alla som har svarat både bra och mindre bra kommentarer. Det är enkelt och säga "det är bara barn" han behöver sin pappa. Jag har uppfostrat flera egna barn och arbetar med barn men detta är ingen " normal" barn. Drf vände jag mig till forumet för att få råd. Pappan har inte funnits i hans liv senaste 4 år för att hon vägrade han umgänge pga att han hade träfat mig. Efter 2 månader säger hon sanningen vrf hon har lämnat han. Hon äventyrade både hans och våran säkerhet att hålla tyst om hans beteende.

Igår kväll blev det ett himla liv med han , han ville inte sova utan att ngn var i hans rum. ( Hemma hos sin mamma sov han i mammas säng) och han är 9 år. Det är inte normalt eller hur? Han hade inte eget rum eller säng. Jag vägrade att gå på hans villkor han är trots allt snart 10 år.

Det jag mest är orolig över är om några år är han tonåring stor och stark tänk om han den tendens att vara elak?

Tro mig det är ingen lätt situation jag har hamnat i och pappa skulle aldrig kunnat ta hand om han själv.

Det här är antagligen ett sargat barn och som inte känner sin pappa (eller dig). Han har blivit utkastat som 9-åring av sin mamma och tvingad att bo med två främlingar- killen kommer att må dåligt lång tid framöver och behöver känna sig välkommen och älskad (av sin pappa).

Självklart ska han få sällskap när han ska sova, han är ju antagligen livrädd för hur hans liv kommer se ut, han känner sig också helt säkert rädd och ensam.

Saknar du empati TS? Kan du inte försöka se det som sker ur ett barns perspektiv och bemöta hans beteende som vuxen? Det bästa ni kan göra nu är att ge honom kärlek och visa att han är välkommen, att ni vill ha honom där, det är enda sättet att inte få en arg tonåring som kan få "tendens till att vara elak". Han kommer komma ihåg allt ni gör och säger redan nu, det du gör nu kommer ge konsekvenser i framtiden så välj att göra gott mot pojken.

smulpaj01

Sun 1 Nov 2020 09:06

#14

Det låter ju inte alls bra att du inte tål barnet och pappan tillsammans, varför är det så?

Förstår du inte att sonen är extremt otrygg och verkligen inte vågar sova ensam.

Det är nog bäst att ni säljer huset och flyttar isär.

Anonym (Mor)

Sun 1 Nov 2020 09:11

#15

Stackars, stackars barn.

Jag blir alltid lite misstänksam när någon säger att mamman vägrat pappan umgänge. HUR har hon gjort det? Pappan borde ha kunnat ta hjälp av Familjerätten eller Soc för att få till umgänge. Jag vet att det inte alltid funkar, men har pappan verkligen försökt få träffa sin son? Om inte så har pojken först övergivits av pappa och nu av mamma. Och nu ska han bo med dig och pappan, som han knappt känner. Inte ett dugg förvånande om han beter sig illa/konstigt. Och inte alls konstigt om han inte vill sova ensam! Herregud. Han har just varit med om förmodligen det värsta ett barn kan uppleva.

Varför har inte pojken fått vård??

Du skriver att pojken är som han är pga sin uppfostran. De första åren uppfostrade din sambo honom. Det hoppas jag att du inser. Vad är det i hans uppfostran som du menar har gjort honom sån här?

Och slutligen: du är inte fast utan kan välja att separera. Kanske vore det bäst för alla? Åtminstone en tid? Det här låter som ett barn med stort behov av lugn och trygghet.

Beki

Sun 1 Nov 2020 12:00

#16

Jag vill tacka er alla som har delat med era tankar runt min situation. Ibland är det så att man inte vet själv hur man ska tänka eller resonera och behöver få höra från andra och analysera sina känslor och tankar. Tror inte att jag är en dålig människa pga att jag både känner såhär och tänker. Jag tar mest hand om pojken. Det är tack vare mig att vi tog hem han till oss. Det är hans mamma som har ställt till det för alla och hennes svartsjuka.

Men iallafall jag ska göra mitt bästa för att han ska ha det bra , han har det bra tro mig . Jag har köpt allt möjligt till han som en 9 åring ska ha . Från nya strumpor till en helt ny speldator. Han hade typ inget.

Hoppas bara och ber att han inte ska visa det beteende hans mamma har påstått !

Jag är världens bästa mamma och skulle aldrig lämna ett barn!

smulpaj01

Sun 1 Nov 2020 12:07

#17

Beki skrev 2020-11-01 12:00:10 följande:

Jag vill tacka er alla som har delat med era tankar runt min situation. Ibland är det så att man inte vet själv hur man ska tänka eller resonera och behöver få höra från andra och analysera sina känslor och tankar. Tror inte att jag är en dålig människa pga att jag både känner såhär och tänker. Jag tar mest hand om pojken. Det är tack vare mig att vi tog hem han till oss. Det är hans mamma som har ställt till det för alla och hennes svartsjuka.

Men iallafall jag ska göra mitt bästa för att han ska ha det bra , han har det bra tro mig . Jag har köpt allt möjligt till han som en 9 åring ska ha . Från nya strumpor till en helt ny speldator. Han hade typ inget.

Hoppas bara och ber att han inte ska visa det beteende hans mamma har påstått !

Jag är världens bästa mamma och skulle aldrig lämna ett barn!

Du är verkligen INTE världens bästa mamma, du är inte mamma öht till detta barn!

"Har hela tiden en klump i magen och har börjat undvika kille för jag tål inte ens att vara med de 2 när de är tillsammans."

Backa och låt pappan ta hand om sin son utan din inblandning eftersom du inte tål dem!

Anonym (Helena)

Sun 1 Nov 2020 12:49

#18

Det låter som att det är en väldigt trasig liten pojke ni fått till er. Förvänta er inte att han ska vara lika mogen som dina barn var i den åldern. Låt honom få känna sig liten, ge honom närhet och jobba på att bygga upp tilliten till er. Vill du inte vara med i detta kan du naturligtvis backa ur, men vill du fortsätta att leva med din man måste du ge pojken det utrymme han behöver. Livet är surt ibland, tyvärr.

Anonym (Q)

Sun 1 Nov 2020 12:57

#19

Beki skrev 2020-11-01 12:00:10 följande:

Jag vill tacka er alla som har delat med era tankar runt min situation. Ibland är det så att man inte vet själv hur man ska tänka eller resonera och behöver få höra från andra och analysera sina känslor och tankar. Tror inte att jag är en dålig människa pga att jag både känner såhär och tänker. Jag tar mest hand om pojken. Det är tack vare mig att vi tog hem han till oss. Det är hans mamma som har ställt till det för alla och hennes svartsjuka.

Men iallafall jag ska göra mitt bästa för att han ska ha det bra , han har det bra tro mig . Jag har köpt allt möjligt till han som en 9 åring ska ha . Från nya strumpor till en helt ny speldator. Han hade typ inget.

Hoppas bara och ber att han inte ska visa det beteende hans mamma har påstått !

Jag är världens bästa mamma och skulle aldrig lämna ett barn!

Fantastiskt att du steppade upp! Och det är klart att du både kan vilja att pojken har det bra och vara besviken över att din situation och ditt liv helt plötsligt har förändrats. Snälla, snälla fortsätt och hjälp killen lite till så att han får hjälp från bup och mer stöd att hantera de avvikande beteenden som du har sett och fått höra talas om (sanningshalt i mammans utsagor?). Dessutom kommer han att behöva hjälp att hantera att först hans pappa försvann ur hans liv och sedan att hans mamma har övergivit honom, vilket är något av det svåraste ett barn kan gå igenom, och att han nu måste anpassa sig till att bo med människor som han knappt känner.

Även om du gör det här, så behöver du faktiskt inte välja att vara en del av denna familjekonstellation. Du kan välja att vara särbo eller att ta en paus i förhållandet. Jag tror att du inser att ta in en 9-åring med tungt bagage förmodligen inte kommer att vara en dans på rosor. Det är inte det minsta konstigt att de tvekar inför att ta dig an allt det. Pojken och pojkens pappa har dock inga val och alternativ utan måste gå igenom det här tillsammans. På ett eller annat sätt.

Jag tror absolut att du är världens bästa mamma, men nu måste du låta din sambo vara världens bästa pappa. För han är just nu den enda förälder pojken har.

Anonym (Mor)

Sun 1 Nov 2020 13:13

#20

Beki skrev 2020-11-01 12:00:10 följande:

Jag vill tacka er alla som har delat med era tankar runt min situation. Ibland är det så att man inte vet själv hur man ska tänka eller resonera och behöver få höra från andra och analysera sina känslor och tankar. Tror inte att jag är en dålig människa pga att jag både känner såhär och tänker. Jag tar mest hand om pojken. Det är tack vare mig att vi tog hem han till oss. Det är hans mamma som har ställt till det för alla och hennes svartsjuka.

Men iallafall jag ska göra mitt bästa för att han ska ha det bra , han har det bra tro mig . Jag har köpt allt möjligt till han som en 9 åring ska ha . Från nya strumpor till en helt ny speldator. Han hade typ inget.

Hoppas bara och ber att han inte ska visa det beteende hans mamma har påstått !

Jag är världens bästa mamma och skulle aldrig lämna ett barn!

Det är fint och jättebra att du vill finnas där för barnet. Men det går stick i stäv med det du säger om att du inte tål barnet och pappan tillsammans.

Ta inte över. Det är pappan som är förälder.

Tow2Mater

Sun 1 Nov 2020 17:04

#21

Anna1234 skrev 2020-11-01 08:47:30 följande:

Det här är antagligen ett sargat barn och som inte känner sin pappa (eller dig). Han har blivit utkastat som 9-åring av sin mamma och tvingad att bo med två främlingar- killen kommer att må dåligt lång tid framöver och behöver känna sig välkommen och älskad (av sin pappa).

Självklart ska han få sällskap när han ska sova, han är ju antagligen livrädd för hur hans liv kommer se ut, han känner sig också helt säkert rädd och ensam.

Saknar du empati TS? Kan du inte försöka se det som sker ur ett barns perspektiv och bemöta hans beteende som vuxen? Det bästa ni kan göra nu är att ge honom kärlek och visa att han är välkommen, att ni vill ha honom där, det är enda sättet att inte få en arg tonåring som kan få "tendens till att vara elak". Han kommer komma ihåg allt ni gör och säger redan nu, det du gör nu kommer ge konsekvenser i framtiden så välj att göra gott mot pojken.

Tål att upprepas igen!

Anonym (Ensamofta)

Sun 1 Nov 2020 19:49

#22

Enda lösningen är nog att skaffa en egen lägenhet om du inte trivs, det är trots allt pappans ansvar att ta hand om barnet.

Anonym (eh)

Sun 1 Nov 2020 20:01

#23

Tycker detta låter lite narcissistiskt faktiskt... "Har hela tiden en klump i magen och har börjat undvika kille för jag tål inte ens att vara med de 2 när de är tillsammans.". Jag får förstående först, självklart ska ni inte ha honom på heltid om mamman är frisk, men du "äger" inte heller mannen.

Beki

Wed 4 Nov 2020 13:01

#24

Vänder mig til er med motstridiga kommentar

Undrar hur skulle ni reagera om ni har fått en unge från ingenstans och hela ditt liv blir till kaos. Hur skulle du/ni reagera om ni har fått information från mammas sida att han går i sömnen samtidigt påträffades ute på balkongen flera gånger mitt i natten plus hållit i en kniv medan han går i sömnen. Skulle ni kunna sova lugnt eller skulle ni tänka opps nu måste jag låsa sovrummet???? Det krävs mycket från en mamma att lämna ifrån sitt barn men om detta är sant då borde han varken vara hos henne eller oss.

Jag har sagt till min sambo om han visar det minsta tendens av detta beteende kommer jag att skicka ut både min sambo och hans son från mitt hus!

Det får hans föräldrar ansvar för det är inte mitt.

Och ja , jag har klump i magen för inatt var han uppe 3-4 gånger och gick i hallen!

smulpaj01

Wed 4 Nov 2020 14:11

#25

Beki skrev 2020-11-04 13:01:23 följande:

Vänder mig til er med motstridiga kommentar

Undrar hur skulle ni reagera om ni har fått en unge från ingenstans och hela ditt liv blir till kaos. Hur skulle du/ni reagera om ni har fått information från mammas sida att han går i sömnen samtidigt påträffades ute på balkongen flera gånger mitt i natten plus hållit i en kniv medan han går i sömnen. Skulle ni kunna sova lugnt eller skulle ni tänka opps nu måste jag låsa sovrummet???? Det krävs mycket från en mamma att lämna ifrån sitt barn men om detta är sant då borde han varken vara hos henne eller oss.

Jag har sagt till min sambo om han visar det minsta tendens av detta beteende kommer jag att skicka ut både min sambo och hans son från mitt hus!

Det får hans föräldrar ansvar för det är inte mitt.

Och ja , jag har klump i magen för inatt var han uppe 3-4 gånger och gick i hallen!

Är huset bara ditt så tycker jag definitivt att du ska be mannen leta nytt boende omgående. Barnet ska inte tvingas bo med dig.

smulpaj01

Wed 4 Nov 2020 14:14

#26

Beki skrev 2020-11-04 13:01:23 följande:

Vänder mig til er med motstridiga kommentar

Undrar hur skulle ni reagera om ni har fått en unge från ingenstans och hela ditt liv blir till kaos. Hur skulle du/ni reagera om ni har fått information från mammas sida att han går i sömnen samtidigt påträffades ute på balkongen flera gånger mitt i natten plus hållit i en kniv medan han går i sömnen. Skulle ni kunna sova lugnt eller skulle ni tänka opps nu måste jag låsa sovrummet???? Det krävs mycket från en mamma att lämna ifrån sitt barn men om detta är sant då borde han varken vara hos henne eller oss.

Jag har sagt till min sambo om han visar det minsta tendens av detta beteende kommer jag att skicka ut både min sambo och hans son från mitt hus!

Det får hans föräldrar ansvar för det är inte mitt.

Och ja , jag har klump i magen för inatt var han uppe 3-4 gånger och gick i hallen!

Vadå från ingenstans? Visste du inte om att din sambo har barn? Märkligt förhållande ni haft i så fall. Oavsett så får ni sälja huset om det är gemensamt, alternativt att du kastar ut dem så du slipper ha en klump i magen eftersom du inte tål dem.

Fast i situationen ????

INNEHÅLL