Hur mycket ger ni barnen till första kontantinsatsen?

 
Det är, såklart, inget märkligt i att föräldrar spar pengar åt sina barn. Tvärtom - djupt begripligt och i många fall berömvärt.

Däremot häpnar jag över att så många människor sitter och planerar vad deras barn ska göra en bit fram i framtiden. Jag skulle aldrig drömma om att sitta och ha planer för vad mitt nu ganska lilla barn ska göra om typ 13 år. Det är ju inget jag har med att göra. Vill hon ha hjälp - visst. Men vad hon vill ägna liv och lust åt är hennes ensak. Och självfallet också - var hon vill bo.

Skulle hon behöva bo hemma längre än till typ 20 får hon såklart det. Men jag hoppas verkligen att hon vill flytta och bo själv, och verkligen försöker göra det. Jag tycker inte det är särskilt sunt med 23-åringar som bor hemma och tjafsar med föräldrarna om att brödet är slut eller att tvättmaskinen är full. Och är de typ 25 och sitter och äter mat med föräldrarna varje kväll är det bara tragiskt.

Och jag skulle aldrig gå med på att hon tar ett studielån som hon bara lägger på sparkontot. I så fall får hon betala sina omkostnader med det. Allt annat är helt enkelt ett moraliskt felaktigt sätt att använda de pengarna. Bättre då att de går till de som verkligen behöver dem.

Men bara mitt synsätt. Som tänker att det viktigaste är att utrusta barnet med mod och självförtroende, inte ett tjockt sparkonto. Det är nyttigt för en människa att stå med två tomma händer. Och att lära sig att INTE ringa hem så fort det kniper.