• Anonym (TS)

    Hur mycket pengar är moraliskt okej att "norpa" åt sig?

    A och B har levt ihop i ca tio år. Gifta utan äktenskapsförord. Inga barn. Separat ekonomi, betalar alltså hälften var av allt det gemensamma.

    Båda parter har lagt in ungefär lika mycket resurser:

    A har gjort smarta val som besparat paret en hel del pengar, har lagt mer tid och energi på gemensamma angelägenheter (ej hushållssysslor utan större projekt), bara nyttjat 2/3 av bostaden (de 2/3 är alltså gemensamma ytor), gått ner i arbetstid en period för bådas skull.

    B har betalat kontantinsatsen för det gemensamma boendet, även en renovering.

    A har inga större besparingar, B har ärvt och fått pengar av familj.

    Vid en skilsmässa, hur mycket är moraliskt okej av A att begära? Alternativen:

    1. Hälften av giftorättsgodset. A kommer bidra med 0 kr efter CSN är avräknat, B med minst en miljon kr. Boendet är i nuläget +/-0.

    2. Så lite som möjligt, men så det räcker till en kontantinsats (ca 300 000 kr kanske). Hyresrätt blir väldigt svårt eftersom paret bor i Sthlm.

    3. Ingenting.

  • Svar på tråden Hur mycket pengar är moraliskt okej att "norpa" åt sig?
  • Anonym (TS)
    Kvittning skrev 2020-11-21 20:34:41 följande:

    Ok, det låter märkligt. Hur kan B få tillbaka sina pengar och A gå minus 200 000? Det borde ju rimligen vara att de isf har minus 100 000 var.

    Då är ju frågan också om de kan vänta med att sälja tills marknaden är bättre. Köpa en etta att turas om att bo i varannan vecka och huset varannan. Kräver ju en hel del av båda men det kanske det kan vara värt.


    Ifall A skulle ta ett lån alltså, för att B skulle få tillbaka kontantinsatsen. Risken är stor att bostaden skulle säljas till förlust om de sålde nu.
  • Kvittning
    Anonym (TS) skrev 2020-11-21 21:08:03 följande:

    Ifall A skulle ta ett lån alltså, för att B skulle få tillbaka kontantinsatsen. Risken är stor att bostaden skulle säljas till förlust om de sålde nu.


    Nej det är inte rimligt.

    Först betala tillbaka lånen, sedan får B de pengar som är kvar. A ska inte behöva ta lån.

    Men som sagt, de borde allvarligt fundera på att vänta med att sälja om de inte har nått ett läge där de är extremt osams och inte alls kan samarbeta. Går det kanske att hyra ut boendet under ett år eller så om de inte kan dela på boendet.
  • Anonym (TS)
    Kvittning skrev 2020-11-22 08:00:11 följande:

    Nej det är inte rimligt.

    Först betala tillbaka lånen, sedan får B de pengar som är kvar. A ska inte behöva ta lån.

    Men som sagt, de borde allvarligt fundera på att vänta med att sälja om de inte har nått ett läge där de är extremt osams och inte alls kan samarbeta. Går det kanske att hyra ut boendet under ett år eller så om de inte kan dela på boendet.


    Om det skulle visa sig att gåvorna är enskild egendom (arvet är det inte) och A får med sig väldigt lite pengar ut, så kommer A kanske inte kunna köpa en ny bostad. A har som sagt ordnat tak över huvudet åt paret 2-3 ggr så det skulle kännas lite bitter för A...

    Ja, de skulle kunna bo kvar tills priserna går upp, då får A ta soffan förmodligen och inte ha ett eget rum. A funderar i så fall på att betala halva amorteringen men bara 1/3 av räntan.

    Då kommer också frågan om de ska fortsätta vara gifta de 2-3 åren eller skilja sig direkt.
  • Anonym (Y)
    Anonym (TS) skrev 2020-11-21 15:03:32 följande:

    A och B har levt ihop i ca tio år. Gifta utan äktenskapsförord. Inga barn. Separat ekonomi, betalar alltså hälften var av allt det gemensamma.

    Båda parter har lagt in ungefär lika mycket resurser:

    A har gjort smarta val som besparat paret en hel del pengar, har lagt mer tid och energi på gemensamma angelägenheter (ej hushållssysslor utan större projekt), bara nyttjat 2/3 av bostaden (de 2/3 är alltså gemensamma ytor), gått ner i arbetstid en period för bådas skull.

    B har betalat kontantinsatsen för det gemensamma boendet, även en renovering.

    A har inga större besparingar, B har ärvt och fått pengar av familj.

    Vid en skilsmässa, hur mycket är moraliskt okej av A att begära? Alternativen:

    1. Hälften av giftorättsgodset. A kommer bidra med 0 kr efter CSN är avräknat, B med minst en miljon kr. Boendet är i nuläget +/-0.

    2. Så lite som möjligt, men så det räcker till en kontantinsats (ca 300 000 kr kanske). Hyresrätt blir väldigt svårt eftersom paret bor i Sthlm.

    3. Ingenting.


    Skoluppgift? Ni ska analysera utifrån etiker, pliktetik, konsekvensetik, lagetik osv?
  • Anonym (Hedvig)

    Bortser nu helt från juridiken utan tar bara upp hur jag skulle resonerat rent moraliskt.

    Om A nu också tänker vänta med skilsmässan till hens studier är avklarade, tjänar ju A helt klart ekonomiskt på den tidsperioden också (A kanske rentav inte behöver ta studielån utan endast bidragsdelen?). Något jag skulle räkna med som en del "kompensation" eller ett slags förtida uttag på bodelningen.

    Personligen skulle jag aldrig kunnat klara av att klå min ex-partner på sådana tillgångar som kommit genom arv (pengar eller fastigheter). Har sett folk som blivit av med sina släktgårdar på liknande vis. Gård som funnits i släkten sedan 1600-talet har måst säljas pg att endera parten inte kunnat lösa ut den andre.

    Parterna har inga barn - då hade jag tänkt annorlunda för barnens skull.
    Att A bytt arbetssituation pg B.s semester är bara ett val som A har gjort och är verkligen inget hållbart argument moraliskt vid boddelning.

    Och det där med att A bara utnyttjat 2/3 av bostaden är ju bara strunt. Vadå har B haft ett eget låst rum som A inte fått tillträde till? Annars är det ju här också bara As val att inte utnyttja hela bostaden.

    Jag hade valt alternativ 2. Medel för en insats för ett nytt boende, men inget mer. Tror på att man skall klara sig själv så långt man bara kan, att man mår bäst då.

  • Anonym (X)
    Anonym (TS) skrev 2020-11-21 15:03:32 följande:

    A har

    ...

    bara nyttjat 2/3 av bostaden (de 2/3 är alltså gemensamma ytor)


    Vad menas med det här?
  • Anonym (TS)
    Anonym (X) skrev 2020-11-22 10:42:24 följande:

    Vad menas med det här?


    Att B har ett eget extra rum.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Hedvig) skrev 2020-11-22 10:32:08 följande:

    Bortser nu helt från juridiken utan tar bara upp hur jag skulle resonerat rent moraliskt.

    Om A nu också tänker vänta med skilsmässan till hens studier är avklarade, tjänar ju A helt klart ekonomiskt på den tidsperioden också (A kanske rentav inte behöver ta studielån utan endast bidragsdelen?). Något jag skulle räkna med som en del "kompensation" eller ett slags förtida uttag på bodelningen.

    Personligen skulle jag aldrig kunnat klara av att klå min ex-partner på sådana tillgångar som kommit genom arv (pengar eller fastigheter). Har sett folk som blivit av med sina släktgårdar på liknande vis. Gård som funnits i släkten sedan 1600-talet har måst säljas pg att endera parten inte kunnat lösa ut den andre.

    Parterna har inga barn - då hade jag tänkt annorlunda för barnens skull.

    Att A bytt arbetssituation pg B.s semester är bara ett val som A har gjort och är verkligen inget hållbart argument moraliskt vid boddelning.

    Och det där med att A bara utnyttjat 2/3 av bostaden är ju bara strunt. Vadå har B haft ett eget låst rum som A inte fått tillträde till? Annars är det ju här också bara As val att inte utnyttja hela bostaden.

    Jag hade valt alternativ 2. Medel för en insats för ett nytt boende, men inget mer. Tror på att man skall klara sig själv så långt man bara kan, att man mår bäst då.


    Tack, äntligen någon som tänker lite mer moraliskt och inte bara på juridiken.

    A och B har separat ekonomi, så B tar inte ett större lass ekonomiskt under studierna. En annan fördel för båda att vänta är att bostaden förväntas öka rejält i värde de närmaste åren, men just nu står det ganska still.

    Jag har också hört om folk som norpat åt sig släktgårdar och det är himla fult. Det är absolut inte det A vill.

    Angående rummet så nej, det är inte låst men helt fullt med B's saker. A har ett par garderober med kläder där. A har varit ganska okej med detta (förutom att mycket mer hade fått plats om det varit ordning därinne), men om det blir en skilsmässa + fortsatt samboende så vill A inte betala lika mycket på bostaden (men här snackar vi kanske bara en tusing).

    Nej, valet var gemensamt. A la en slant mindre till gemensamma kassan och B lite mer. De kunde resa betydligt mer och utan krångel. Det här var en period på ca två år, knappast något som påverkar pensionen. Däremot är det något som A bidragit med som inte varit rena pengar. Alltså sånt som gjort livet lättare för paret.
  • Physalis

    Om man ska kunna göra en moralisk bedömning så är det väl bra att veta vad A bidragit med mer exakt? Smarta val och större projekt som inte är renoveringar kan ju innebära vad som helst eller ingenting och är A och B överens om hur värdefull dessa insatser varit? Och har inte B bidragit med något liknande ickeekonomiskt av värde under dessa 10 år? Var B delaktig i beslutet och överens om värdet i att A gick ner i arbetstid för bådas skull? Och hur såg överenskommelsen kring det här rummet ut som A inte utnyttjat fast ändå haft garderober i?


    Korrekturläser som en kratta
Svar på tråden Hur mycket pengar är moraliskt okej att "norpa" åt sig?