Hur mycket pengar är moraliskt okej att "norpa" åt sig?

TS, hen verkar veta ganska mycket. 

Jag tycker det är helt rimligt att följa de regler och lagar paret själva har godkänt när de gifte sig utan äktenskapsförord. Båda är vuxna människor och hade tid och möjlighet att lära sig vilka konsekvenser deras val skulle få. För att vara väldigt oromantisk är ju ett äktenskap som vilket annat kontrakt som helst och man tjänar på att läsa igenom det innan man skriver på. 

Om de skulle vara gifta i fem år delar man på tillgångar 50/50, oavsett om någons sparpengar kommer från arv eller gåvor (förutsatt att det inte är enskild egendom). Jag tycker inte att det är att "norpa" något, att det är fult eller girigt. Det är ju en situation båda har godkänt och A har rätt till pengarna om hen vill ha dem. Tycker A att det på något sätt skulle vara fel att ta emot dem måste man ju såklart inte göra det, men jag tycker inte att det är moraliskt fel att ta emot något som rent juridiskt tillhör en själv.

Jag blir så vansinnigt irriterad på ordvalet i såna här trådar. Alltid ska det vara att "norpa", "roffa åt sig" eller något annat som tyder på att personen tar något som inte tillhör den personen och alltid är det någon som skriker golddigger. Jag fattar att det kan kännas surt att behöva ge pengar till sitt ex, men det är därför det finns lagar så att man kan komma runt det, om man bara gör det i tid. Vet inte hur många trådar jag hittat här med (oftast) män som grinar över att bostaden han köpte nu ingår i bodelningen då den köptes för gemensamt bruk utan samboavtal. 

Jag tycker ingen ska skämmas för att de vill ha sin del vid en eventuell skilsmässa eller separation. Alla bör läsa på vad som gäller i deras fall om relationen går i kras och göra val utifrån det. Och för att vara krass, om man inte ens törs ta upp äktenskapsförord/samboavtal med sin partner bör man kanske se över den relationen innan man gifter sig eller flyttar ihop...