Han blir upprörd varje gång jag pratar om ekonomi

Pengarna är lika mycket bådas, så nu är den saken avklarad.

Jag bidrar i allra högsta grad, jag gör precis allt förutom att vara den som drar in pengar. Pengar är inte det enda som spelar roll. Hade jag börjat "jobba" (vilket jag anser att jag redan gör) så hade han blivit tvungen att sluta på sitt och skaffa något annat, det hade inte fungerat annars och det vill han verkligen inte.

Det jag vill är att vara säker på vilken sits jag och barnen skulle vara i om vi en dag måste klara oss själva, jag är föga intresserad av att veta vart varenda krona hamnar.

Det är lite kluvet det där, för ja visst, han är den som hanterar pengarna (förutom de 10000 jag får in på mitt konto varje månad) och i slutändan är det han som har sista ordet vid större utgifter, men han har heller aldrig tvekat när jag behövt något. Körkort och dyl. Han blinkade inte ens när jag lite halvt skämtsamt (trodde han skulle neka) visade en dyr vigselring jag ville ha. Jag vet inte vad han inbillar sig ska hända om jag skulle få tillgång till allt. Sen funderar jag på OM jag skulle få det, betyder det då att han ska ha 100% insyn i vad jag lägger mina pengar på? För det skulle kännas ännu jobbigare, att behöva argumentera för varenda inköp.

Att skaffa ett jobb skulle bara göra livet svårare för mig, han skulle ändå inte göra något hemma. Han sitter ibland klistrad med jobbet från 6 till närmare tio, men slutar som tidigast runt 18. Han vill inte dra ner på det för det skulle skada hans karriär. Hade han tvingats hade det till slut blivit så att han måste byta jobb och då garanterat få sämre lön och den frustrationen hade knappast främjat vårt förhållande.

Vi har två skolbarn och ett som är hemma på heltid. En sak har jag iaf på senaste tiden lyckats få honom att ta över ansvaret för, att hjälpa barnen med matten, så ett litet framsteg åtminstone.

Jag ÄR nöjd med att vara hemmafru, i vårt liv och med de barn vi har känner jag att det är det bästa för oss att jag kan fokusera helt på familjens behov, men jag gillar inte att jag inte har samma inblick som han och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska förstå det.

Nej det gör han inte, snarare tvärtom. Han har köpt massor som jag uttryckligen sagt att jag inte vill ha. Han lägger sig oftast inte i vad jag köper för mina pengar, men hade allt varit på ett gemensamt konto hade det garanterat varit annorlunda.

Gällande hans lunch så är det jag som lagar den. De gånger han är på jobblunch, -middagar etc så är det jobbet som betalar.