Jag är 51 år borde inte mensen upphöra snart?

För mig började det krångla med oregelbunden mens när jag var 46.
Fem år med ett rent helvete senare så hade det lugnat ner sig.
Fick Provera för att stabilisera eländet, vilket fungerade hyfsat.

När det var som värst blödde jag som ett slakteri... dubbla Ob ExtraPlus och dubbla bindor... räckte en timme eller två.

Fy fan... när jag ser i backspegeln så fattar jag inte hur jag ens klarade dessa år.

Efter runt 52-53 var det äntligen över med blod, svett och tårar.

Man måste vara fri från blödningar en längre tid för att veta att det är över, minns inte exakt hur länge. Men minns hur nära det var flera gånger och sen...plask.

Vilket elände.

Ja, sök vård. Det gjorde jag, det var då jag fick Provera utskrivet.

Jo, det var vedervärdigt. Jag visste aldrig när det skulle börja, och det kom rent ut sagt floder.
Nu ska jag vara lite äcklig, bäst att förvarna. Tål man inte äckliga beskrivningar så sluta läsa här.

Blodet koagulerade om jag suttit eller legat en stund och även om jag hade Ob inne så klofsade det sig förbi, det såg ut som döda möss... stora geléblodklumpar som plaskade ut.
Fy fan alltså.

Men som sagt, Provera hjälpte hyfsat bra.

Jag har en väninna som fick barn vid fyllda 50, hon hade inga barn innan och hade gett upp hoppet!
Så undantag finns.

Precis så!

Jag minns en speciell gång när en vän kom förbi, vi stod i köket och jag kände att... nu jävlar kommer det en klump. Den rann ner för benet och jag kände paniken komma!

Hur fan ska jag lösa detta? 
Detta var inget jag direkt pratade om, om man säger så.

Hade en sån enorm tur att hennes mobil ringde och hon gick undan för att prata ifred, då jäklar fick jag fart kan jag lova!

Idag kan man skratta åt det men då, då var det inte kul någonstans.

Men fyyy så hemskt...
Herregud, jag lider med dig!

SÅ illa gick det aldrig för mig, tack och lov.
Någon gång har jag knutit jackan runt midjan i förebyggande syfte dock. 

Jag bor så att jag aldrig åker kommunalt, jag kör alltid själv i stort sett. Har ju hänt andra saker som jag inte vet hur fasen det hade slutat om jag inte kunnat panikköra hem. (Eller jo, det vet jag men bara att tänka tanken gör mig svettig!)