20-åring som dejtar en 30-åring man?

Det är egentligen inte en stor skillnad. Jag tror att han har problem mer var ni ligger i ålder nu. Dvs att du är bara några år från att vara off limit och alldeles för ung. Hade du tex varit 28 och han 39 då hade han troligen inte haft några större problem med det. Så jag tror inte att det är ålderskillnaden i sig han har problem med. Om du tror att det verkligen är någon du vill satsa på då får du försöka prata med honom om det. Om nu skulle bli ihop så skulle skillnaden troligen inte vara ett lika stort problem om 5år. Sen beror det givetvis hur vuxen du är. Samtidigt är det bra att han är lite tveksam för det visar att han inte är någon som rusar efter tonårstjejer.

Ja, du har nog rätt. Tycker också att det är bra och gulligt att han är lite tveksam. Förstår bara inte varför det skulle vara ett så stort problem att förhållandet aldrig skulle kunna fungera på grund av just ålderskillnaden. Vill också tillägga att vi bor en bit ifrån varandra och det här ser han också som en av anledningarna till att det blir svårt. Vet inte riktigt hur jag ska kunna övertyga honom. Har aldrig känt såhär förut och det känns som att vi båda går miste om något riktigt fint som skulle kunna utvecklas till ett förhållande. Har försökt att prata med honom men han verkar ha bestämt sig för att dessa problem är för stora.

Det är kanske inte så mycket åldersskillnaden i sig som att ni är i så olika skeden i livet?
Du bor ju fortfarande hemma och han har förmodligen bott ensam och skött sin egen vardag helt en längre tid. Det kan vara sånt som blir kämpigt. Du är liksom i det där läget där du ska hitta din väg in i framtiden och vuxenlivet, medan han förmodligen redan har hittat sin. Ju yngre man är, desto mer ändras man, det kanske inte ser ut eller känns så när man är 20, men när man är 30 så vet man liksom det.

Sedan är det ju vettigt att inte dra på för stora växlar om känslor och sånt när man inte ens har träffats på riktigt. Den uppfattningen man får av någon på distans är ofta helt olika den faktiska fysiska upplevelsen. Jag har många gånger fått en superbra känsla på distans men sedan när man väl träffats har det fallit platt som en pannkaka, noll känslor, noll kemi. Så försök att hålla ett öppet sinne så länge ni inte har träffats. Du kan aldrig veta säkert i förväg om kemin finns där när ni väl träffas.

I just din ålder så är ju en sån åldersskillnad ganska stor. Jag skulle säga att de första 5 åren efter att man flyttat hemifrån är då man formas och blir vuxen. Man börjar ta hand om ett hushåll, får ta ansvar för sitt eget liv på ett helt nytt sätt, får friheten att välja eller hoppa runt mellan att plugga, jobba med olika saker och resa. Alla dessa saker är viktiga att uppleva och de kommer att förstärka, utveckla, förändra och förankra egenskaper, perspektiv och livsdrömmar hos en människa.

Den här killen har redan gjort den resan och förstår nog att även om du är mogen för din ålder så kommer du ändå mogna mer och utvecklas de närmsta åren. Att vara fast med någon som redan vet vad denne vill kan hämma en eller frustrera en när man själv börjar drar sig åt ett annat håll.

Därmed inte sagt att det aldrig kan fungera eller sluta bra.

Du är en vuxen kvinna. Han är en vuxen man. 

Eftersom ni inte mötts än så tycker jag det är viktigare att tänka på än åldern. Man kan känna starka känslor online men du måste komma ihåg att man aldrig kan veta vad en person avslöjar bakom en skärm, hur mkt av det som är sant eller inte. Man kan måla upp en helt annan karaktär online om man vill. Förhoppningsvis är båda ni två era "riktiga" jag men 2 månader online är faktiskt inget om man tänker på om man känner en person eller inte. 

När man ses på riktigt efter en längre tid online kan det ibland kännas som man möter en "ny" person och det är utifrån det verkliga mötet man får bilda sig en uppfattning om personen. 

11 års skillnad är inga problem så länge bägge har "lekt av sig ägg och rom". Han borde vara glad ist. Tuta å kör!

Vill bara berätta att jag var 22 år gammal när jag träffade mitt ex, han var då 31... Jag hade redan barn och hade bott utomlands etc. Han hade aldrig ens rest med flyg. Ändå gick vi isär efter nästan 5 år tillsammans, äktenskap, ett gemensamt barn och husköp senare... Just för att jag kände att jag saknade något viktigt och vi hade utvecklats åt skilda håll...

Det behöver inte bli så för alla men jag har hört att det är väldigt vanligt...

Ingen har lekt av sig när man är inte ens fyllda 20 år, hon är ju en tonårstjej!

Helt sant. Trots det skulle jag tagit en rövare och gett mig hän trots en liten oro för vad som eventuellt händer om 5-10 år. Det finns ju risker i alla förhållanden. Du träffar en du gillar som efter nåt år visar sig vara skit att vara tsm med. Eller partnern börjar missbruka efter ett par år. Ska man syssla med kärlek o sånt så finns risker. Därför är jag ändå positiv. Bättre att ha älskat och förlorat...