Funderar på att sluta ta mina p-piller i smyg

Han kanske aldrig vill ha barn. Det är typiskt manligt, en härskarteknik som gränsar till psykisk misshandel att säga att saker ska hända ?sen? men egentligen aldrig planera att det ska ske.

Tycker du ska ställa ultimatum. Börja försöka inom ett halvår (t ex) annars får ni gå vidare på varsitt håll och du får hitta någon som är redo att starta familj.

Däremot ska du inte lura dig till en graviditet. Du vill inte ha barn med en som inte är beredd att ta ansvar. Du vill inte behöva ljuga resten av livet om att du lurade honom.

Om barnlängtan är så stark att hon inte klarar att leva med den och funderar på att lura till sig en graviditet, så tycker jag ett ultimatum innebär att respektera bådas önskan. Han får en chans att bestämma sig om han vill vara kvar i förhållandet, hon får, om det blir så, en möjlighet att gå vidare med någon som delar samma önskan som henne, nämligen att bilda familj.

Han har redan tvingar fram en abort och förhållandet är inte stabilt så enligt mig har det inte direkt framtiden för sig...

Blir så förbannad när jag läser sånt här. Blev själv lurad med mixtrande av p-piller och fick barn. I vårt fall var det mannen som så gärna ville ha barn, jag ville vänta och detta pratade vi ofta om. Han tjatade och jag sa nej.

Nu har jag en helt underbar son som jag älskar mest av allt här i världen. Men till ett högt pris, förlorade mitt drömjobb och kunde aldrig gå tillbaka till det.

Mannen, den s.k "pappan" har aldrig funnits i mitt barns liv.

I ert fall, pluggar du (hur ser ekonomin ut), ni har ett uselt förhållande med mycket bråk, ni bor inte ihop, du vet att han skulle bli förbannad och även lämna dig, ni har inte varit tillsammans länge och har inte grundstabiliteten, ni skulle aldrig få den mysiga kärnfamiljen som du drömmer om utan du skulle få din unge på halvtid från 2-3 år eller tidigare. Det finns liksom inte EN ENDA sak som gör att detta vore en bra ide. Mannen kommer hata dig, det kan jag nästan garantera!

Hur gammal är du?

Han har ett val, han är inte tvungen att skaffa barn med TS bara för att hon ställer ett ultimatum.

Så även om de skaffar barn, så har han inte blivit tvingad till det. Lika lite som TS blev tvingad att göra abort.

Vi är eniga om att man inte ska vare sig tvinga eller lura någon.

Jag menar dock att det att ställs ett ultimatum inte är att tvinga någon, utan ett sätt för TS att klargöra sin vilja och tala om hur länge hon är villig att vänta. Att ställa krav är inget konstigt tycker jag, men det är ju inte samma sak som att pojkvännen måste gå med på dem. Vissa saker är dealbreakers i förhållanden och går man inte med på dem är det fritt fram att avsluta förhållandet.

Nej, det är inte dumt att komma med ultimatum. Om ts har en stark barnlängtan och vill ha barn snart, medan pojkvännen inte vill ha barn fören om flera år, då kan ett ultimatum vara på sin plats. Ts kanske inte orkar vänta längre och då får han välja mellan att fortsätta vara tillsammans med henne och skaffa barn eller att de gör slut. Det låter fullt rimligt. Vill han inte ha barn så har han ju valet att bryta upp förhållandet. Det kanske är viktigare för ts att få barn inom än snar framtid, än att få barn med just den här killen.

Varför bli skrämd? Vill man inte så är det helt okej men då tar förhållandet slut. Man får en chans att välja och bestämma sig.

Ts gjorde abort mestadels på grund av att pojkvännen ville det. Förmodligen har han tjatat och försökte tvinga henne till det, och då är det inte alltid lätt att stå emot det, när ens partner försöker övertala en.

Hur vet du att han inte tvingat fram en abort? Du inser att sånt sker, va? Du skriver sen att det aldrig är rätt att "tvinga nån till nåt de inte vill". Nej, just det. Inte rätt att tvinga fram en abort. Vilket antyds av ts kan vara fallet i detta fall.

Hur vet du att han inte tvingat fram en abort? Du inser att sånt sker, va? Du skriver sen att det aldrig är rätt att "tvinga nån till nåt de inte vill". Nej, just det. Inte rätt att tvinga fram en abort. Vilket antyds av ts kan vara fallet i detta fall.

Du verkar vara helt oerfaren vad gäller relationer. Förstår du inte att man, i ett utsatt läge, faktiskt KAN bli psykiskt pressad av en envis och kanske hotfull partner och därmed göra något man inte alls vill, men är för pressad för att kunna argumentera emot.

För att sedan efteråt, för att kanske försöka rationalisera för sig själv, lurar sig själv att man nog ändå trots allt ville göra abort...... Det är just sådana här situationer som kan få kvinnor att må riktigt psykiskt dåligt och sedan fixerade vid att bli gravida.

Att pressas till abort och sedan, av hänsyn till killen, inte lägga skulden på honom- där den hör hemma- kan knäcka en människa.

Det händer- förmodligen oftare än du tror, att kvinnor blir pressade och tvingade till abort. Och att de först inte riktigt erkänner det för sig själva eller andra, för att de inte vill sätta killen i dålig dager.

Alla kan sitta o påstå det ena o andra på Internet, att man jobbar ideellt mm, det säger inte så mycket. Det man kan veta är att du INTE vet om TS blivit pressad till abort eller inte enbart på det hon skriver. Som jag skrev, man tycker ofta det är så jobbigt att man knappt vill erkänna det helt för sig själv, utan börjar försvara killen. Vad tycker du är värst, att sluta m p-piller i smyg o därmed lura till sig en graviditet eller att pressa/tvinga någon till abort?

Men hallå. När TS blev gravid första gången hade de ju medvetet haft oskyddat sex i flera månader för att hon skulle bli gravid. Det hade inte varit synd om honom om TS faktiskt behållit barnet, även om han plötsligt inte längre ville ha barn.