Jag är snart 30 år och vill ha barn. Jag är redo till 100 procent. Men min sambo vill vänta. Detta accepterar jag såklart.
Men denna längtan tär på mig enormt. Jag har börjat må dåligt psykiskt. Sover dåligt och kan inte koncentrera mig. Min bästa kompis och närmsta kollega har precis blivit gravida. Jag har svårt för det. Svårt att ens prata om barn och se barn.
Vad ska jag göra? Jag kan ju inte tjata eller tvinga min sambo. Han vill vänta..
Byta partner el skaffa barn själv.
Sök hjälp :)
Det är jättejobbigt att leva med barnlängtan. Jag har också varit i den situationen. Men du måste hitta sätt att hantera den. Gå och prata med någon, bara försök hantera det.
Om ni ändå kommit överens om att vänta så be din partner om en deadline. Så att du kan andas ut och tänka att ok, då behöver jag inte bry mig om det i ett halvår framöver. Och så respekterar du den gränsen gentemot honom också, inget tjat.
Men börjar det bli att han förhalar ytterligare och inte vet så måste du få besked.
Och som det står ovan, antingen gå vidare med annan partner eller kanske på egen hand. För det är inte schysst att hålla någon på halster heller, inte när det handlar om något så viktigt som barn.
Hur länge har ni vart ihop då? Vad är det som motiverar till att vänta och hur många år vill han vänta?
Han är naiv om han vill vänta flera år. Finns inget som garanterar barn. Några år går snabbt, sen kan det va försent.
De flesta som vill vänta gör det pga rädsla. Det är en stor förändring... Men spelar ingen roll att man väntar för den dagen är lika "läskig" nu som sen. Men väntar man för länge minskar chanserna för att det blir några barn...
Handlar det om nåt år bara får du väl försöka dela in året i delmål typ, och hitta olika saker att se fram emot och fokusera på under året.
Det är jättejobbigt att leva med barnlängtan. Jag har också varit i den situationen. Men du måste hitta sätt att hantera den. Gå och prata med någon, bara försök hantera det.
Om ni ändå kommit överens om att vänta så be din partner om en deadline. Så att du kan andas ut och tänka att ok, då behöver jag inte bry mig om det i ett halvår framöver. Och så respekterar du den gränsen gentemot honom också, inget tjat.
Men börjar det bli att han förhalar ytterligare och inte vet så måste du få besked.
Och som det står ovan, antingen gå vidare med annan partner eller kanske på egen hand. För det är inte schysst att hålla någon på halster heller, inte när det handlar om något så viktigt som barn.
Det är jättejobbigt att leva med barnlängtan. Jag har också varit i den situationen. Men du måste hitta sätt att hantera den. Gå och prata med någon, bara försök hantera det.
Om ni ändå kommit överens om att vänta så be din partner om en deadline. Så att du kan andas ut och tänka att ok, då behöver jag inte bry mig om det i ett halvår framöver. Och så respekterar du den gränsen gentemot honom också, inget tjat.
Men börjar det bli att han förhalar ytterligare och inte vet så måste du få besked.
Och som det står ovan, antingen gå vidare med annan partner eller kanske på egen hand. För det är inte schysst att hålla någon på halster heller, inte när det handlar om något så viktigt som barn.
Det är riktigt tungt när man själv vill bli gravid och den andra vänta. Det känns som en evighet när man är i väntan men tro mej, plötsligt är man där och då inser man att det var värt att vänta tills den andra är redo. Som du skrev i din andra tråd ni har varit ihop 1 år 5 månader och bara bott ihop 9 månader. Han vill ju att ni ska börja försöka om typ 1 år (eftersom han vill att ni ska ha ett barn om två år). Det är klokt att vänta tills ni bott ihop lite längre och känner varandra lite bättre. Just nu känns ett år som en evighet men det kommer att gå fort och det kommer att vara värt väntan.
Hur länge har ni vart ihop då? Vad är det som motiverar till att vänta och hur många år vill han vänta?
Han är naiv om han vill vänta flera år. Finns inget som garanterar barn. Några år går snabbt, sen kan det va försent.
De flesta som vill vänta gör det pga rädsla. Det är en stor förändring... Men spelar ingen roll att man väntar för den dagen är lika "läskig" nu som sen. Men väntar man för länge minskar chanserna för att det blir några barn...
Handlar det om nåt år bara får du väl försöka dela in året i delmål typ, och hitta olika saker att se fram emot och fokusera på under året.
Hur länge har ni vart ihop då? Vad är det som motiverar till att vänta och hur många år vill han vänta?
Han är naiv om han vill vänta flera år. Finns inget som garanterar barn. Några år går snabbt, sen kan det va försent.
De flesta som vill vänta gör det pga rädsla. Det är en stor förändring... Men spelar ingen roll att man väntar för den dagen är lika "läskig" nu som sen. Men väntar man för länge minskar chanserna för att det blir några barn...
Handlar det om nåt år bara får du väl försöka dela in året i delmål typ, och hitta olika saker att se fram emot och fokusera på under året.
Det är riktigt tungt när man själv vill bli gravid och den andra vänta. Det känns som en evighet när man är i väntan men tro mej, plötsligt är man där och då inser man att det var värt att vänta tills den andra är redo. Som du skrev i din andra tråd ni har varit ihop 1 år 5 månader och bara bott ihop 9 månader. Han vill ju att ni ska börja försöka om typ 1 år (eftersom han vill att ni ska ha ett barn om två år). Det är klokt att vänta tills ni bott ihop lite längre och känner varandra lite bättre. Just nu känns ett år som en evighet men det kommer att gå fort och det kommer att vara värt väntan.
För många år satt jag precis som du. Jag blev oplanerat gravid och det slutade i missfall. Jag gick ner mej totalt och kunde inte annat än gråta av längtan efter ett barn. Min dåvarande make ville inte alls då för det var inte rätt tidpunkt. Jag förstod det men samtidigt gick jag sönder av längtan och bra grät. Vi pratade om det och kom överens om att ett år senare försöka. Då var det jättetungt att vänta ett helt år men det var värt det och i efterhand gick året fort. Men det är tufft att vänta, den biologiska klockan och barnlängtan kan verkligen ställa till det i huvudet på så många sätt.
Sysselsätt dig med annat i väntan. Finns det saker du/ni borde göra innan en graviditet? Nu vet jag ingenting om era vanor eller hur ni lever. Det är tungt att vara gravid, kanske du kan träna och stärka kroppen så det blir lättare att vara gravid och minskar lite risk för värk. Äter ni vettigt eller finns det något där ni behöver ändra? Finns det beroenden av något slag ni borde sluta med (cigg/snus/socker/ för mycket läsk osv)?
En graviditet och första året/åren med barn kan många gånger vara påfrestande för förhållandet så se till att stärka det närmaste året. Orkar ni om du får en massa hormonsvängningar där humöret svänger? En del vill inte ens vara nära sin partner pga hormoner. Orkar ni det om du blir sängliggande flera månader pga komplikationer? Klarar ni det om ni får en bebis med kolik där det skriks 12 timmar/dygn i 4 månader? Fundera på vilka styrkor och svagheter ni som personer har och ert förhållande har.
Som jag skrev ovan....min exman. Vi klarade inte av småbarnsåren och gick skilda vägar. Då hade vi ändå känt varandra i 8 år och gått igenom en hel del kriser tillsammans. Men vi klarade inte småbarnsåren.