Hej!
Pga Covid får man här (Örebro) enbart komma ensam på ultraljud. Jag var själv på KUB och tänkte att det är ok om jag får ha med min man på rul i början på januari men har nu fått veta att han inte får följa med. Kanske förstorar jag upp det här men det känns så ledsamt.
Hur tänker ni andra? Hur har ni gjort i covid tider?
Skrämmande inställning
Ja resultatet av att utesluta pappan riskerar ju att bli en pappa utan känslomässig anknytning till sitt barn, och en mamma som mer och mer få ta allt ansvar.
Fast det är väl inte så konstigt att pappan vill följa med (om det går). Förstår inte att det skulle vara mer naturligt att ens mamma följer med. Det är ju inte så att det är ?heligt? men även pappan skall ju bli förälder, och det är ju så häftigt att se sitt barn på ultraljud, klart att pappor också tycker det. Och som många sagt ovan, ibland får man trista besked, med dött foster eller andra fel, då är det ju klart fördelaktigt att ha sin partner med sig.
Till TS: vet inte vart du bor, men här i Göteborg kan man betala för att få en liten filmsnutt med sig hem. Inte samma sak såklart men ändå. Jag har gått på tre ultraljud själv under denna graviditeten, klart det är tråkigt för pappan att inte få se, men har vant mig att åka på koller själv. Det viktigaste är ju att han håller sig frisk nog till förlossningen
:)
Till alla er som känner att ni behöver mannens stöd under ultraljuden, kan han inte följa med och vänta utanför? Nästan varje gång jag varit på mvc eller förlossningen nu så har det suttit nån snubbe utanför mottagningen och väntat. Får man nån tråkig nyhet och behöver tröstas så är han ju nära till hands då.
Så länge fostret är en del av kvinnans kropp så är det hennes läkarbesök. Det är barnsligt att inte kunna klara av sina läkarbesök utan en man vi släptåg. Ok, kanske om kvinnan är väldigt ung eller handikappad.
Varför tar du så illa vid dig?
Jag blev med barn långt innan corona, jag gjorde alla ultraljud och undersökningar ensam - sambon jobbade.
Det enda han var med på var KUB och där var han så trött att han satt och halvsov så det kunde jag också ha gjort själv.
Det är faktiskt inget farligt eller konstigt att göra saker själv.
Fast det var ju inte det min kommentar handlade om utan att det inte är konstigt att pappan tycker det är roligt att följa med.
Och får man besked om dött barn eller något annat allvarligt är det ju inte alls konstigt att man vill ha stöd. Det vill man ju ha med om man får besked om hjärncancer med, även om det är min hjärna och inte min partners som drabbas. Inte alls barnsligt.
Fast det var ju inte det min kommentar handlade om utan att det inte är konstigt att pappan tycker det är roligt att följa med.
Och får man besked om dött barn eller något annat allvarligt är det ju inte alls konstigt att man vill ha stöd. Det vill man ju ha med om man får besked om hjärncancer med, även om det är min hjärna och inte min partners som drabbas. Inte alls barnsligt.
Varför tar du så illa vid dig?
Jag blev med barn långt innan corona, jag gjorde alla ultraljud och undersökningar ensam - sambon jobbade.
Det enda han var med på var KUB och där var han så trött att han satt och halvsov så det kunde jag också ha gjort själv.
Det är faktiskt inget farligt eller konstigt att göra saker själv.
Varför tar du så illa vid dig?
Jag blev med barn långt innan corona, jag gjorde alla ultraljud och undersökningar ensam - sambon jobbade.
Det enda han var med på var KUB och där var han så trött att han satt och halvsov så det kunde jag också ha gjort själv.
Det är faktiskt inget farligt eller konstigt att göra saker själv.
Ja resultatet av att utesluta pappan riskerar ju att bli en pappa utan känslomässig anknytning till sitt barn, och en mamma som mer och mer få ta allt ansvar.
Nej men, alltså, det är väl en ganska extrem tanke? Min man har varit med på två av kanske 18 ultraljud under mina fyra graviditeter och han är världens bästa pappa, som delar allt ansvar med mig.
Jag tycker personligen inte att ultraljuden handlar om att knyta an till fostret. Det är ju en svartvit bild av anatomiska delar på en bildskärm liksom. Isåfall är det väl viktigare att mannen känner sparkar, pratar med magen osv. Jag förstår inte hur den väldigt otydliga ultraljudsbilden ska göra att han knyter an så mycket?
Och som nån sa, mannen kan sitta någonstans i närheten för att stötta vid dåligt besked?
Jo, du har rätt. Det är nog ganska extrema fall! Men jag tyckte hon jag svarade uttryckte sig så tråkigt så jag överdrev lite.
Till alla er som känner att ni behöver mannens stöd under ultraljuden, kan han inte följa med och vänta utanför? Nästan varje gång jag varit på mvc eller förlossningen nu så har det suttit nån snubbe utanför mottagningen och väntat. Får man nån tråkig nyhet och behöver tröstas så är han ju nära till hands då.