31 Dec 2021 Kära dagbok,
Jag springer för fort, jag stressar för mycket och jag behöver sluta med det och ta tag i min träning igen.
Men jag är väldigt tacksam för möjligheterna som arbetet ger, och det oerhörda privilegiet att nu kunna sitta och spana efter rätt fastighet till oss. Jag hoppas vi hittar den lövdominerade bit av paradiset Sverige som vi vill köpa under 2022, och kan komma ikapp oss själva i den underbara naturen där.
Kära dagbok, nu har jag gjort det igen. Jobbat för mycket alltså.
Att ta tag i dieten höll i 2 veckor, sen blev det grymstress och övertid igen och då slinker det ner sötsaker ändå för att det är synd om mig och en sugar high motiverar mig att jobba.
Har varit inne på jobb och jobbat 5 timmar idag, för på måndag är det slutspurt på det konsultuppdraget och jag vill göra en bra överlämning.
Jag är tammesjutton helt hopplös.
Släkten är verkligen värst.
När det där är avklarat ska jag aldrig aldrig träffa den sjuka människan igen.
Om hen bara vore borta från jordens yta vore faktiskt mitt liv rätt perfekt.
Kära dagbok,
Äntligen en mänsklig vecka!
Vilken lyx att i lugn och ro få pyssla med det sista till maskinen, samla teamet efter att filmdokumentationen var klar och göra bedömning för CE Declaration of Conformity. Ganska lite åtgärder, någon extra PC-skiva bara och så några obligatoriska klämrisk-dekaler.
Inte ens ced.-filen bråkade, det är första gången jag har försökt trycka in en sån i det nya dokumenthanteringssystemet.
Sen diskutera lyftförsäkring, fraktförsäkring, ge ok till elaren som ska upp till kunden imorron, ge klartecken till en sista omgång visiontester.
Men varför måste kunder beställa maskin och sen inleda förändring av sina formverktyg under projekttiden, förstår de inte vilken risk det är att göra så?
Tyvärr kommer det att kosta en bra bit att åtgärda och måste flaggas nu.
Jag tycker inte om att ge kunder dåliga besked. I synnerhet inte kvinnliga VDar med rejält med stål i blicken, men det hjälps inte.
Sen fick jag snackat lite med kollegor också eftersom de flesta äntligen är på kontoret igen- vi är på väg mot normalitet och hurra för det!
Nästa vecka tillträder vår nye COO, blir intressant att se vad det är för typ av man och chef. Den förre var lite för snygg och jävligt tuff/bra, så Mr New Guy har lite att leva upp till, hehe.
Kära dagbok,
Jag orkar inte planera för tredje världskriget, så idag har vi istället bokat semester. Första resan sen 2019- jag är så pepp!
Mamma blev jätteglad också när vi bjöd med henne. Jag trodde hon skulle börja katastroftänka och voja men inte alls, hon var totalt på från första minuten.
Eftersom det är stökigt i öster så blev det motsatta sidan av Europa. Portugal har jag aldrig varit i heller så någon gång ska ju vara den första. Om vi bara kan få göra det så lovar jag att inte klaga, inte ens om vi åker till Gibraltar och aporna snor min mobil och bajsar på den.
Snälla universum, kan vi bara få leva livet och vara glada en enda vecka i sommar, hela min lilla familj?
Kära dagbok,
jag jobbar halvt ihjäl mig som vanligt. 10 timmar igår för att få ut 80 sidor testprotokoll, 10 timmar idag för att få granskat klart testerna med kunds QA och få ihop alla bilagor vi behöver i testerna samt totalt sju pärmar med dokumentation. Och då har vi ändå bara överlämnat elritningarna elektroniskt, men det är ju för att det annars blir 400 sidor till.
Fick nästan ett bryt när jag insåg att vi har slut på små klistermärken med klämrisk för att slutföra CE-märkningen, så det blir en restpunkt som ska ligga och lagga efter. Varför i helskotta kan verkstan inte beställa nytt i tid?
Så måste vi sätta en extra plexiskiva över packmaskinen så inte nån idiot kör den med öppet skydd i vår station ovanpå där produkterna läggs ner i blister, och då kör ner händerna i blisterbanan. Då får de ont.
Och nu till kund imorron kl 07.00 och sen testning fram till kanske kl 19.00, mat, kollaps på hotell och sen en likadan dag till. Jippee!
Varför lever jag så här? Måste packa...
Kära dagbok,
Efter ännu en stressvecka på jobbet kom jag hem kl 20.15 igår kväll. Orkade precis inget då, men idag skulle mamma komma och fira födelsedag så det var bara upp kl 7 och börja städa. Kl. 08.20 hade jag röjt diverse felplacerade saker i vardagsrummet, börjat med tvätten, börjat röja i köket, duschat mig själv, tvättat håret och städat stora badrummet medan männen i hushållet snarkade sött.
Sen snodde vi runt allihop och försökte råda bot på ca fem veckors försummad städning och tvätthögar. Tills mamma ringde och hade blivit sjuk, så hon bad att få skjuta på firandet. Snopet värre. Fick kasta mig på mailen och avboka finrestaurangen som hon hade glatt sig åt, nu åker jag nog på bokningsavgift också. Meh... Vid datorn kom jag på att jag har en auktionspryl att betala, en Kenzosjal som jag av någon underlig anledning tyckte mig behöva när jag satt och misströstade efter förra veckans övertid. Och då måste jag ju hämta den också, i nästa stad.
Snabb överläggning med maken gav att vi körde dit, för han skulle ändå lämna av en flyttlåda med prylar i svärfars lägenhet, vi håller på med dödsboröjning. Och på vägen kan vi ju lika gärna åka till återvinningen med en del annat skrot. Och så kan han åka in till den optiker som samlar in gamla glasögon till ukrainska flyktingar och göra av med sina avlagda. Så det blev en hel expedition av det.
Först köpcentrat, sen återvinningen, sen 5 mil iväg till svärfars lgh, sen ville maken ta med sig hem en Emmafåtölj med blå sammet som han gillar och som ingen annan ville ha. Den var rätt rund och vi kunde inte stänga om den riktigt så fick binda ner bakluckan. Vår annars vita bil ser ut som bostaden för ett av John Bauers troll efter vintern ungefär, behöver verkligen tvättas. Imorron...
Med bakluckan på glänt drog vi ner till auktionshuset och jag fick min sjal. Sen blev det lunch i solen i en småbåtshamn lite längre bort. Kaffe är så jäkla bra, vill aldrig leva utan det. Sen körde vi hemåt och lastade av Emmafåtöljen som en missnöjd son fick hjälpa pappa att baxa upp på vinden.
Det var strålande sol och med en stor latte i systemet kände jag mig som The Incredible Hulk och sket i resten av städningen. Gav mig ut på långpromenad/jogg i solen längs kusten, samma vanliga 20 km som jag vandrar söderut varje vår, medan jag tänker på Snusmumriken. Solglitter över vattnet, svanar, backar, hoppa över 300 m strandstenar med tång på ett ställe där leden egentligen går ovanför...så underbart. Det är så lagom varmt nu också, då behöver jag inte släpa med mig vatten. Hatar att bära på saker när jag ska röra mig på riktigt.
Kom som vanligt fram till campingen lagom till jag ville ha dricka. Stretchade ut och klämde en liten Froosh från campingcentrets butik medan jag väntade på maken som brukar hämta upp mig där. Såg ett gäng gapiga och uppenbart onyktra medelålders män och kvinnor som skulle cykla från campingen in mot stan. Två av männen cyklade in i varandra två gånger bara medan de passerade mig, och den ena gjorde en rolig liten extracirkel ut åt vänster och trillade nästan i en buske. Papphammarbeteende...men de kanske bara tycker det är kul?
Blev hemkörd och min man är en darling och åkte och handlade mat själv, medan jag fick vila, stretcha och duscha. Så jäkla gott med varmvatten när man har ont.
Sen busade jag lite och åt upp det sista av champagnesorbeten som jag lagade till en tjejmiddag som blev inställd pga covidsjuk gäst.
Varje gång när man står med bubbel över efter en fest så säger jag "man borde göra champagnesorbet av resterna" men detta är första gången jag nånsin kommit till skott. Hade trekvarts flaska Palmer & Co över där för någon öppnade en ny precis innan alla gick över på rödvinet och det hade varit helgerån att bara hälla ut den. Sorbeten var ganska god men inte en jättehit, det blev mer som granité. Det är mycket godare att göra citronsorbet och hälla cava över till servering, desserten kallas Sgroppino och är mer som en drink. Supergott på sommaren.
Nu har jag ont i fogarna och skoskav men är ändå nöjd, så det blir soffan och kanske en GT eller nåt. Har ny gin som jag inte har smakat, Hernö. Den ska vara bra sägs det. Och imorron måste jag nog jobba lite igen...suck.
Kära dagbok,
nu har jag härjat fram ännu ett testprotokoll och imorron bär det av till kund för genomförande av maskintester. Samtidigt som det brinner lite i inköpslistan i projektet som jag är mitt i. Sabla komponentbrist. Helt vanliga kablar och tryckgivare som inte går att få hem på fyra månader, absurt! Inköp vet inte i vilken ände de ska tjata först knappt.
Men nästa vecka börjar nog spindelroboten att röra på sig, inschallah och om elskåpet kommer i tid och om jag kan övertala programmeraren som sitter och trycker i mörkaste Småland att komma över och får ihop honom med den andra konsulten. Och så kunden då, som tycker det är ball att skicka skarpa läkemedel utan att skicka med säkerhetsdatablad. Lustigkurrar... Jag måste ha fram det där safety-arket innan kemikalieansvarig och skyddsombudet hänger mig.
Och så behövs ett transportband, grindar och lås, och lite fästen till kameror. Hoppas verkligen att visiongänget fick med allt i sina lådor annars blir det trist vecka 15. Och varför måste man piska folk för att de ska gå igenom leveranserna innan det brinner i montaget? Suck...
Men okej, imorron blir det upp halvsex och in i bilen, så dags att vila lite.
Kära dagbok,
idag började jobbigt eftersom vi ville ha sovmorgon men det var omställning av klocka och vi hade fönsterinspektion med vår BRF kl 10. Dvs kl 9 enligt kroppens tid.
Virrade upp, flyttade blommor och prydnader och torkade blomdelar och damm för att komma åt alla fönster, och hann inte med ordentlig frukost. Grannarna hade också virrat och var inte nere till kl 10 så då gick vi in igen. Så dem träffade maken på utanför huset när han en stund senare skulle hämta en sak som han glömt i bilen. Och då hämtade han inte mig utan de hade mötet och han kom sen upp medan jag satt och undrade var farao han tog vägen...suck.
Sen levde mitt blodsocker rövare och all disciplin spårade ur och jag har ätit nougat och vindruvor och chips med yoghurt och spetskål med brynt smör och pistagenötter och broccoli och tomater och kaffe tills jag är helt fyrkantig.
Och så har vi veckohandlat men ingen orkade laga mat. Och så har jag tankat och blivit fattig, fy för den lede och sure vad dyrt det är. Sen strök jag en av två dukar, kom av mig och började istället rota i en pärm som maken ville ha hjälp med.
Nu är klockan 22 fast egentligen 21 men det känns som jag redan borde lägga mig för jag mår apa. Söndagsångeeeeeeest!
//Auspex
Kära dagbok,
bara jobbat en kvart extra den här veckan, och tagit det lite lugnare rent allmänt. Heja mig!
I tisdags var det testning hos kund. Hade två tekniker med mig och skickade faktiskt hem dem i firmabilen för att i lugn och ro hinna avsluta pappersarbetet med kunden, så fick jag själv en timme tåg i godan ro med ett ex av Gods & Gårdar. Otroligt vad sällan jag köper magasin nu, det blir nästan bara just på resa/semester. Men inte helt bortkastat, en reklam var för laddstolpar med gammaldags gjutjärnsexteriör, som kunde passa till vårt gamla hus. Maken tände direkt på looken och det är inget som vi hade tänkt på fanns ens.
Igår gjorde jag verkstans pensionär på dåligt humlör, för att han tyvärr måste åka på ett kundbesök och köra ett par timmar på tisdag. Han ska inte ens jobba utan mest glo på en annan kille men vi bär ansvaret för vad killen hittar på. Varför går inte folk bara i pension om de går på övertid och bara jämrar sig över helt normala arbetsuppgifter? Ge plats åt ungdomarna snälla...
Det är flera herrar i vår verkstad som har en jävla massa åsikter om var och när de ska jobba, och chefen är pappig och tyvärr lite för snäll ibland, han har ett hjärta av guld. Det kan väl vara att man är en stjärna på att montera, men det blir besvärligt med duktiga montörer som i princip vägrar resa när man har kunder i hela världen.
Mitt företag tar t.ex. inga projekt i mellanöstern för ingen vill jobba där, även om vi har möjliga samarbetsföretag som vill kombinera våra erbjudanden och säger att det ligger guld på marken där. Men okej, jag hade säkert varit förbannad i ett helt år straight om jag skulle ha att göra med folk som automatiskt tror att kvinnor i gruppen är en medföljande fru som ska skickas på shopping. Då hade nån fått ett verktyg i skallen.
Idag avslutade jag en rapport på 15 sidor och närmare 25 sidor bilagor från testkörningar och dishade över det till kunden kl 17.30. Känns alltid gött att sätta punkt för veckan med en leverans. Och under över alla under så kom våra PLC-kort och en ASi-gateway idag, så det finns hopp för nästa vecka trots halvledarbristen. Men jag misstänker att Inköp har vridit om kulorna dubbla varv motsols på XXX för att få oss prioriterade.
Och på måndag ska jag ta över ett nytt projekt från en kollega som håller på att drunkna i jobb, så då blir det att ta på löparskorna igen.
//Auspex