Jävla skitdag av och till.... Hela tidsschemat fuckades upp för att min man skulle duscha, sedan skulle vi gå en promenad om det inte blev för nära lunch, han segade på som f..... och till slut var det egentligen för sent men vi skulle försöka ändå och det blev inte alls bra med vårt barn, som också säkert var hungrig vid det laget. Så jag drog i bromsen, vi åt lunch, sen medan jag fortfarande var jättemätt tjatade mannen om att vi skulle gå iväg (inte bra för magen visade det sig), barnet hoppade och studsade hela vägen, höll på att tjafsa om mössan tusen gånger och var allmänt väldigt rörig. Kallt och blåsigt ute dessutom, inte alls någon kul promenad. En massa tjat och tjafs hemma med barnet som säkert inte alls var nöjd med stämningen hemma men mannen försvann ut på ärenden och efter ett tag lugnade det ner sig lite grann.
Sen började hela cirkusen om igen, barnet struntade fullständigt i tillsägelser, sparkades och slogs och spottade inomhus istället (4 år förresten) och den utlovade grytan som mannen skulle laga till blev inte av så nu får vi antagligen slänga köttet istället, för att han (som vanligt) köpt för mycket men varit tvärsäker på att vi hinner äta upp innan datumet går ut (på måndag). Avslutar dagen med att mannens tålamod inte räcker till längre så när barnet ska göras i ordning för natten blir de osams för att barnet höll på att sparka mot pappan, fingertoppskänsla är inte hans grej och det är jätteofta det blir onödiga konflikter pga det, och för att han tjafsar om onödiga saker eller tjatar om saker som man vet gör barnet upprörd.
Nej, jag är inte så jävla perfekt alls, långt därifrån, men jag blir förbannat trött och less såna här dagar när det går fel om och om igen i en konstant cirkel. Kan vi få ha EN enda helg där vi har det normalt?? Jag siktar inte ens på trevligt, bara det kunde få vara lugnt mesta delen av tiden! Och frågar man mannen är det garanterat mitt fel det mesta av det ändå. Nämnde jag att jag är less??
