• Anonym (sörjer)

    Gett upp älskare

    Jag sörjer fast jag inte har någon "rätt" till det...
    För ca ett år sedan lärde jag känna en man som jag klickade med direkt. Vi blev snabbt vänner och jobbade då väldigt nära varandra. Han var/är gift sedan mer än 20 år och jag var då i en särbo relation. Efter en händelse på jobbet som påverkade mig mycket, en kollega som blev väldigt sjuk, så insåg jag att jag inte mådde bra i min relation och avslutade den. Min särbo fanns inte för mig och hade egentligen aldrig gjort det.
    Efter detta kom jag och kollegan bara närmare varandra. Pratade om allt och ingenting. Vi har väldigt många lika intressen och tycker lika i mycket. Han är en fantastisk människa som sprider glädje. 
    Vi började messa med varandra varje kväll, hans fru lägger sig före honom och han satt uppe själv. Och självklart tog vi steget att inte bara vara nära mentalt utan även sexuellt. 
    Jag har tidigare i livet när jag var yngre (45+ nu) varit otrogen mot min dåvarande man men relativt snabbt insett vad jag höll på med och skiljde mig.
    Men detta är första gången som jag varit "den andra kvinnan". Har även blivit bedragen i yngre år så jag vet hur det kan påverka.
    Trots detta lät jag detta pågå på tok för länge. Klarade inte av att ge upp honom! Han har under denna tiden aldrig smutskastat sin fru utan gett en väldigt nyanserad bild av henne och deras äktenskap. Han har inte heller lovat mig något, bara sagt att han inte vet vad som händer i framtiden. 
    Men för två veckor sedan bröt jag med honom. Vi arbetar inte tillsammans längre och jag klarar inte av att vara nr 2. Jag vet att jag är värd mer! Och hans fru är värd mer!
    Han säger att han väljer att stanna, men att jag alltid kommer ha en stor del av hans hjärta. Att han kommer älska mig i resten av sitt liv.
    Jag har sagt att han inte får kontakta mig alls, inga mess, samtal eller mail för att bara kolla läget. Jag måste få sörja!
    Men detta är så sjukt svårt, jag gråter mig till sömns varje kväll. Längtar efter honom så jag tror att jag kommer gå sönder. Och samtidigt kan jag inte visa detta för någon. Ingen vet ju vad vi delade.
    Och att sörja, utan att visa det.... Fy farao vad det är svårt!
    Och jag går och hoppas att han saknar mig lika mycket, att han ska välja mig. Jag bara känner i hela kroppen att det är meningen att det ska bli vi. Och jag vet att det låter naivt men så är det.
    Men oavsett så måste jag avsluta. Hans fru vet ingenting och jag skulle ALDRIG berätta. Dock har jag sagt till honom att jag tycker att om han nu ska satsa på sitt äktenskap så tycker jag att han ska vara ärlig, att leva i en lögn blir man inte lycklig av.
    Barn har vi bägge två men de är tonåringar allihopa. 

    Och ni som bara vill kalla mig (eller honom för den delen) svin, snälla låt bli. Vi är bara två människor som föll handlöst för varandra.

    Får man sörja sin älskare?

  • Svar på tråden Gett upp älskare
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (Du får sörja) skrev 2021-01-09 23:14:50 följande:

    Så många ni är, som tror att livet är svartvitt.

    Jag har levt med min äkta hälft i 25 år. Vi har tre barn och hen är min allra bästa vän. Jag älskar hen.

    Sen har vi min livs passion. Vi möttes 2013. Hemma hade vi en tuff period - 3:an var liten, äldsta sonen fick en NPF-diagnos, svärmor dog. I nöden tappade vi varandra och lusten dog.

    Vi möttes på jobbet, och hade hen velat det då hade jag lämnat allt. Hen är min perfekta match. Om inte vi redan varit gifta, båda två. Om vi inte redan gjort våra livsval.

    Vi valde att stanna. Våra partner vet om otroheten. De förlät. Ingen annan vet. Våra liv fortgår. Barnen mår bra. Alla mår bra.

    Men i hemlighet hörs vi nästan varje dag. Ses några gånger per år. Vi hade paus i 1,5 år, men jag grät i sömnen, sörjde varje dag.

    Att älska och att vara älskad. Åh så enkelt, om det var svart eller vitt. Mitt hjärta är mångfacetterat och i alla regnbågens färger.

    TS; lyckas du bryta är du starkare än jag.


    Hur kom det fram?

    Varför förlät era partners?

    Varför blev det inte ni 2 istället?

    När ni hörs är det bara i skrift då?
  • Anonym (gösses)
    Anonym (Du får sörja) skrev 2021-01-09 23:14:50 följande:

    Så många ni är, som tror att livet är svartvitt.

    Jag har levt med min äkta hälft i 25 år. Vi har tre barn och hen är min allra bästa vän. Jag älskar hen.

    Sen har vi min livs passion. Vi möttes 2013. Hemma hade vi en tuff period - 3:an var liten, äldsta sonen fick en NPF-diagnos, svärmor dog. I nöden tappade vi varandra och lusten dog.

    Vi möttes på jobbet, och hade hen velat det då hade jag lämnat allt. Hen är min perfekta match. Om inte vi redan varit gifta, båda två. Om vi inte redan gjort våra livsval.

    Vi valde att stanna. Våra partner vet om otroheten. De förlät. Ingen annan vet. Våra liv fortgår. Barnen mår bra. Alla mår bra.

    Men i hemlighet hörs vi nästan varje dag. Ses några gånger per år. Vi hade paus i 1,5 år, men jag grät i sömnen, sörjde varje dag.

    Att älska och att vara älskad. Åh så enkelt, om det var svart eller vitt. Mitt hjärta är mångfacetterat och i alla regnbågens färger.

    TS; lyckas du bryta är du starkare än jag.


    Så många ni är som skyller er svaghet, egoism och oförmåga att hantera era känslor på att "allt är inte svart eller vitt". Ungerfär som att ni är de enda människorna på planeten som har känslor. 
  • Anonym (gösses)
    Anonym (Pi) skrev 2021-01-09 12:30:45 följande:
    Och så du uttrycker dig, helt utan klass med så låg nivå som kallar främlingar på nätet kräk gör ditt fördömande skrattretande.
    Och att bedra sin partner eller  knulla någon annans partner är ju jättehög nivå, eller hur?

    Intressant att du förfärar dig lver språkbruk men är helt och med svinaktigt beteende. Det gäller ju att prioritera...Drömmer

    Din dubbelmoral och cynism är ju verkligen skrattretande.
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (kent) skrev 2021-01-09 00:37:56 följande:

    De förmildrande omständigheterna är fortfara de inte särskilt relevanta i mitt fall eftersom jag som sagt hade gjort det oavsett. Jag skyller inte ifrån mig ett dugg. Jag inledde relationen ovetandes om vad han gjort eller gör. Jag konstaterar att det kan föreligga vissa omständigheter som förändrar hela synsättet kring egoism. Huruvida det faktiskt finns förmildrande omständigheter eller inte är en annan sak som jag inte känner att jag behöver gå in på. Men som ett exempel skulle jag ha svårt att se ned på en kvinna, som våldtas och misshandlas av sin man samtidigt som hon hotas till att stanna kvar i relationen, för att hon i det läget ligger med någon annan.

    Hennes otrohet är inte mitt ansvar. Det är hennes ansvar. Jag anser inte att jag kan medverka till en otrohet. Det är personen som är i en relation som är otrogen och jag har inget ansvar för deras relation.

    Kan jag inte få tycka att det är rätt åt hennes man? Det påverkar inte ansvarsfrågan alls. Det innebär bara att jag tycker att han får skylla sig själv och att det är skönt att dåliga saker även drabbar honom.

    Inte heller skyller jag vårt agerande på att det är svårt. Jag säger att ibland kan det vara svårt, men jag skyller inte vårt agerande på att saker är svåra i vår relation. Du menar att mitt argument (som inte var ett argument) är svagt. Ditt eget argument är att inte alla väljer att agera som vi. Är det mycket starkare?


    Undrar hur du känner inför att hon har sex med sin man? För det antar jag att hon har?
  • Anonym (gösses)
    Anonym (Pi) skrev 2021-01-09 13:48:59 följande:
    Snarare du som inte är särskilt kvicktänkt. Våra kommentarer refererar ju såklart(om man nu inte är ?tappad? som du så fint uttrycker det) att Kent eller vi andra har inget med den giftas relation att göra. De väljer att ligga med oss och tar det beslutet, vad den sen har för relation har inte vi med att göra. Men tror inte du förstod så långt.

    Och visst finns det skillnader. Min gräns går där att jag aldrig skulle ligga med en upptagen person där jag känner till partnern. Tidigare har jag tänkt jag aldrig skulle ligga med någon upptagen alls, ändå sitter jag här.
    En till som låtsas inte förstå begreppet MEDVERKAN. Och så sitter du och kallar andra för tappade.... som sagt dubbelmoralen och cynismen är ju skrattretande.

    Låt mig förklara begreppet för dig...

    När A och B hjälps åt att göra något mot C så  brukar B kallas för en medhjälpare eftersom personen DELTAGIT i det A gjort mot C. Och det spelar ingen som helst roll om B sen är så patetiskt feg att hen sen inte vill kännas vid sitt deltagen för medhjälp avgörs av själva handlingen och inte personens patetiska ursäkter.

    Otrohet är en handling, och när en person hjälper en annan att begå handlinegn så ÄR är personen DELATIG oavsett om personen vill erkänna det eller ej.

    Bara det faktum att både du och kent sitter och låtsas som att ni inte fattar ett så enkelt begrepp som tom dagisbarn förstå säger allt om era sneda värderingar, egoism och feghet.
  • Anonym (kent)
    Anonym (FYI) skrev 2021-01-09 17:17:17 följande:
    Att du sitter där du sitter, är ditt eget fel, och då får du skylla dig själv.
    Dina tankar stämde ju inte, att aldrig ligga med en upptagen, så varför skulle din gräns att inte ligga med en man där du känner (till) frun stämma? Det är ju bara att flytta lite på sina gränser, och otroheten spelar ju ingen roll eftersom det inte är ditt problem, det är deras...(Även om det råkar vara en bekant...eller...Skillnaden???)

    Oberoende det...Kent skiter tydligen i att han är bekant med mannen i sitt drama, och det var han mitt inlägg var riktat till.
    Ja, jag skiter i det. Men jag träffade henne innan jag träffade honom. Men bekant är ett starkt ord.
  • Anonym (kent)
    Anonym (Ajdå) skrev 2021-01-10 18:03:35 följande:
    Undrar hur du känner inför att hon har sex med sin man? För det antar jag att hon har?
    Inte sedan hans egna äventyr (såvitt jag vet).
  • Anonym (kent)
    Anonym (gösses) skrev 2021-01-10 18:10:10 följande:
    En till som låtsas inte förstå begreppet MEDVERKAN. Och så sitter du och kallar andra för tappade.... som sagt dubbelmoralen och cynismen är ju skrattretande.

    Låt mig förklara begreppet för dig...

    När A och B hjälps åt att göra något mot C så  brukar B kallas för en medhjälpare eftersom personen DELTAGIT i det A gjort mot C. Och det spelar ingen som helst roll om B sen är så patetiskt feg att hen sen inte vill kännas vid sitt deltagen för medhjälp avgörs av själva handlingen och inte personens patetiska ursäkter.

    Otrohet är en handling, och när en person hjälper en annan att begå handlinegn så ÄR är personen DELATIG oavsett om personen vill erkänna det eller ej.

    Bara det faktum att både du och kent sitter och låtsas som att ni inte fattar ett så enkelt begrepp som tom dagisbarn förstå säger allt om era sneda värderingar, egoism och feghet.
    Här är vi inte överens. Jag anser först och främst inte att otrohet är en handling. Handlingen är sexet. I och med sexet är den otrogna otrogen. Jag medverkar till sexet men inte till otroheten eftersom otroheten inte är någonting man gör och endast berör de två som har en relation.
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (kent) skrev 2021-01-10 19:48:47 följande:

    Inte sedan hans egna äventyr (såvitt jag vet).


    Fattar jag det hela rätt; de båda är Otrogna mot varandra sexuellt och lever ihop sexlöst?

    Då fattar jag inte varför det inte ksn bli ni? Vad har hon kvar där?
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (kent) skrev 2021-01-10 19:48:47 följande:

    Inte sedan hans egna äventyr (såvitt jag vet).


    Fattar jag det hela rätt; de båda är Otrogna mot varandra sexuellt och lever ihop sexlöst?

    Då fattar jag inte varför det inte ksn bli ni? Vad har hon kvar där?
Svar på tråden Gett upp älskare