• Anonym (sörjer)

    Gett upp älskare

    Jag sörjer fast jag inte har någon "rätt" till det...
    För ca ett år sedan lärde jag känna en man som jag klickade med direkt. Vi blev snabbt vänner och jobbade då väldigt nära varandra. Han var/är gift sedan mer än 20 år och jag var då i en särbo relation. Efter en händelse på jobbet som påverkade mig mycket, en kollega som blev väldigt sjuk, så insåg jag att jag inte mådde bra i min relation och avslutade den. Min särbo fanns inte för mig och hade egentligen aldrig gjort det.
    Efter detta kom jag och kollegan bara närmare varandra. Pratade om allt och ingenting. Vi har väldigt många lika intressen och tycker lika i mycket. Han är en fantastisk människa som sprider glädje. 
    Vi började messa med varandra varje kväll, hans fru lägger sig före honom och han satt uppe själv. Och självklart tog vi steget att inte bara vara nära mentalt utan även sexuellt. 
    Jag har tidigare i livet när jag var yngre (45+ nu) varit otrogen mot min dåvarande man men relativt snabbt insett vad jag höll på med och skiljde mig.
    Men detta är första gången som jag varit "den andra kvinnan". Har även blivit bedragen i yngre år så jag vet hur det kan påverka.
    Trots detta lät jag detta pågå på tok för länge. Klarade inte av att ge upp honom! Han har under denna tiden aldrig smutskastat sin fru utan gett en väldigt nyanserad bild av henne och deras äktenskap. Han har inte heller lovat mig något, bara sagt att han inte vet vad som händer i framtiden. 
    Men för två veckor sedan bröt jag med honom. Vi arbetar inte tillsammans längre och jag klarar inte av att vara nr 2. Jag vet att jag är värd mer! Och hans fru är värd mer!
    Han säger att han väljer att stanna, men att jag alltid kommer ha en stor del av hans hjärta. Att han kommer älska mig i resten av sitt liv.
    Jag har sagt att han inte får kontakta mig alls, inga mess, samtal eller mail för att bara kolla läget. Jag måste få sörja!
    Men detta är så sjukt svårt, jag gråter mig till sömns varje kväll. Längtar efter honom så jag tror att jag kommer gå sönder. Och samtidigt kan jag inte visa detta för någon. Ingen vet ju vad vi delade.
    Och att sörja, utan att visa det.... Fy farao vad det är svårt!
    Och jag går och hoppas att han saknar mig lika mycket, att han ska välja mig. Jag bara känner i hela kroppen att det är meningen att det ska bli vi. Och jag vet att det låter naivt men så är det.
    Men oavsett så måste jag avsluta. Hans fru vet ingenting och jag skulle ALDRIG berätta. Dock har jag sagt till honom att jag tycker att om han nu ska satsa på sitt äktenskap så tycker jag att han ska vara ärlig, att leva i en lögn blir man inte lycklig av.
    Barn har vi bägge två men de är tonåringar allihopa. 

    Och ni som bara vill kalla mig (eller honom för den delen) svin, snälla låt bli. Vi är bara två människor som föll handlöst för varandra.

    Får man sörja sin älskare?

  • Svar på tråden Gett upp älskare
  • Anonym (me)

    Hej tjejer...

    Känner igen mig alldeles för väl :( Har varit någons andra kvinna i snart tre år... Vi är varandras tvillingsjäl och mår så galet bra ihop, på alla plan. Senast vi träffades sa han att han hade en plan för hur det skulle bli vi. Dagen efter händer en grej i deras familj, en riktig tankeställare som jag inte kan berätta mer om, och jag kände att han kunde gå vidare på två sätt. Dom eller mig. Ni förstår ju vad jag hoppades på men han har inte alls hört av sig sen dess! Det har bara gått fyra dagar och det har varit jul och allt men ändå... Innan messade vi så fort ett tillfälle dök upp. Så valet föll väl på dom då. Jag går typ och väntar på att få ett avslut från honom samtidigt som jag hoppas att han bara är upptagen (dygnet runt, mmm eller hur???). Han älskar mig mer än sin fru, de har haft sina glansdagar säger han och där tar jag honom på orden. Men han säger också att barnen alltid går först vilket jag också förstår så det vägde väl över till familjens fördel.

    Jag har gråtit sen julafton nu... Jag kommer alltid älska den här mannen och jag vet att han alltid kommer att älska mig! Samtidigt så känner jag att den där grejen som hände i hans familj är en godtagbar ursäkt för att välja bort en älskarinna även om jag vet att jag är mer än så för honom!

    Är det ok att hoppa in här och skriva av sig när det är som tyngst eller? Känner så väl igen mig i det ni skriver! Tex att jag "pratar" med honom när han är online...Det gör så ont i mig att jag mår illa och då har jag ändå inte fått "domen" ännu.

  • Anonym (K)

    Absolut får du hoppa in här, ja det e ju just det att de alltid väljer familjen. Vi är ju i lite olika faser då några av oss försöker sörja och gå vidare medans jag själv ju träffat han igen då mina avslutsförsök varit misslyckade. Vi ses inte så ofta men när vi gör det e jag ju typ galet kär ff efter 2 år.. men jag vet ju att jag är egentligen snart i samma situation när jag ska försöka avsluta igen.. när jag nu orkar gå igenom det.

    Skönt också att höra någon annan som hållit på länge.

    Jag började med att stanna och träffa honom för att jag inte orkade klarade att dejta i min situation och att jag tidigare haft problem med dejting plus eller största anledningen att jag var genuint förälskad i denne man..hur många gånger i livet händer det liksom?? ja det var så många anledningar att stanna som övervägde det jag "borde" gjort dvs lämna..

  • Anonym (sörjer)
    Anonym (me) skrev 2020-12-27 21:54:50 följande:

    Hej tjejer...

    Känner igen mig alldeles för väl :( Har varit någons andra kvinna i snart tre år... Vi är varandras tvillingsjäl och mår så galet bra ihop, på alla plan. Senast vi träffades sa han att han hade en plan för hur det skulle bli vi. Dagen efter händer en grej i deras familj, en riktig tankeställare som jag inte kan berätta mer om, och jag kände att han kunde gå vidare på två sätt. Dom eller mig. Ni förstår ju vad jag hoppades på men han har inte alls hört av sig sen dess! Det har bara gått fyra dagar och det har varit jul och allt men ändå... Innan messade vi så fort ett tillfälle dök upp. Så valet föll väl på dom då. Jag går typ och väntar på att få ett avslut från honom samtidigt som jag hoppas att han bara är upptagen (dygnet runt, mmm eller hur???). Han älskar mig mer än sin fru, de har haft sina glansdagar säger han och där tar jag honom på orden. Men han säger också att barnen alltid går först vilket jag också förstår så det vägde väl över till familjens fördel.

    Jag har gråtit sen julafton nu... Jag kommer alltid älska den här mannen och jag vet att han alltid kommer att älska mig! Samtidigt så känner jag att den där grejen som hände i hans familj är en godtagbar ursäkt för att välja bort en älskarinna även om jag vet att jag är mer än så för honom!

    Är det ok att hoppa in här och skriva av sig när det är som tyngst eller? Känner så väl igen mig i det ni skriver! Tex att jag "pratar" med honom när han är online...Det gör så ont i mig att jag mår illa och då har jag ändå inte fått "domen" ännu.


    Håller med K, klart du får hoppa in här!

    Och sjukt jobbigt att inte veta, det är ju värre än att som det är för mig. Vi har ju pratat och sagt hej då till varandra. Att först få höra att han har en plan och sedan få allt raserat eller i alla fall inte veta vad som händer... 

    Har han små barn eller äldre? Min har ju barn som är på väg att bli vuxna så att stanna för barnens skull är ju inte lika påtagligt. Mina barn är också lite större, Och dessutom bor jag ju inte med deras pappa utan ensam. Dom vill bara att jag ska träffa någon   Har hört fler än en gång "Mamma du måste regga dig på Tinder". Fast hur jag ska klara det när det bara finns en jag vill ha... 

    Jag har dock gett mig själv lite hållpunkter för att göra det lättare för mig själv. När barnen åkt i januari, då tänker jag regga mig oavsett. Om inte annat för att bevisa för mig själv att jag är värd mer. 
    Sen har jag även sagt att jag har på mig till april att längta, har inget ändrats tills dess så släpper jag honom helt. Då har det gått mer än 4 månader och har han inte på den tiden ändrat sig, då kommer han inte göra det.

    Men just nu, sörjer jag bara. Kollar filmer/bilder med honom och längtar så hjärtat går sönder.

  • Anonym (Pi)
    Anonym (sörjer) skrev 2020-12-27 23:08:04 följande:

    Håller med K, klart du får hoppa in här!

    Och sjukt jobbigt att inte veta, det är ju värre än att som det är för mig. Vi har ju pratat och sagt hej då till varandra. Att först få höra att han har en plan och sedan få allt raserat eller i alla fall inte veta vad som händer... 

    Har han små barn eller äldre? Min har ju barn som är på väg att bli vuxna så att stanna för barnens skull är ju inte lika påtagligt. Mina barn är också lite större, Och dessutom bor jag ju inte med deras pappa utan ensam. Dom vill bara att jag ska träffa någon   Har hört fler än en gång "Mamma du måste regga dig på Tinder". Fast hur jag ska klara det när det bara finns en jag vill ha... 

    Jag har dock gett mig själv lite hållpunkter för att göra det lättare för mig själv. När barnen åkt i januari, då tänker jag regga mig oavsett. Om inte annat för att bevisa för mig själv att jag är värd mer. 

    Sen har jag även sagt att jag har på mig till april att längta, har inget ändrats tills dess så släpper jag honom helt. Då har det gått mer än 4 månader och har han inte på den tiden ändrat sig, då kommer han inte göra det.

    Men just nu, sörjer jag bara. Kollar filmer/bilder med honom och längtar så hjärtat går sönder.


    Jag lyckades inte hålla mig ändå och just nu bryr jag mig inte för det känns så bra när vi ses. Bara jobbigt att inte veta när det faktiskt är slut och inte. Man vet verkligen aldrig vad som ska hända när det gäller han och mig. Kan vara så inställd på att det är över och vips så står vi där igen.

    Har din hört av sig?
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-31 18:06:28 följande:

    Jag lyckades inte hålla mig ändå och just nu bryr jag mig inte för det känns så bra när vi ses. Bara jobbigt att inte veta när det faktiskt är slut och inte. Man vet verkligen aldrig vad som ska hända när det gäller han och mig. Kan vara så inställd på att det är över och vips så står vi där igen.

    Har din hört av sig?


    Tror det löser sig för dig. Hans fru vet ju. Det kommer såklart fram igen. Hur många gånger ska hon förlåta? Antingen kommer hon acceptera mångäktenskap typ el kommer hon lämna honom. Frågan är väl mer kan du leva med en man som också har en fru i längden tror du? Om du kan det finns det kanske inget att grubbla över egentligen? Det värsta är ju redan avklarat dvs avslöjandet
  • Anonym (Pi)
    Anonym (Ajdå) skrev 2020-12-31 18:59:47 följande:

    Tror det löser sig för dig. Hans fru vet ju. Det kommer såklart fram igen. Hur många gånger ska hon förlåta? Antingen kommer hon acceptera mångäktenskap typ el kommer hon lämna honom. Frågan är väl mer kan du leva med en man som också har en fru i längden tror du? Om du kan det finns det kanske inget att grubbla över egentligen? Det värsta är ju redan avklarat dvs avslöjandet


    Självfallet kan jag inte i längden ha en relation med en gift man och det har aldrig varit planen heller.
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-31 20:07:09 följande:

    Självfallet kan jag inte i längden ha en relation med en gift man och det har aldrig varit planen heller.


    Det vet bara du. Det blir inte alltid som man tänkt sig ju
  • Anonym (Pi)
    Anonym (Ajdå) skrev 2020-12-31 20:57:23 följande:

    Det vet bara du. Det blir inte alltid som man tänkt sig ju


    Fast nej.
  • Anonym (Pi)
    Anonym (sörjer) skrev 2020-12-27 23:08:04 följande:

    Håller med K, klart du får hoppa in här!

    Och sjukt jobbigt att inte veta, det är ju värre än att som det är för mig. Vi har ju pratat och sagt hej då till varandra. Att först få höra att han har en plan och sedan få allt raserat eller i alla fall inte veta vad som händer... 

    Har han små barn eller äldre? Min har ju barn som är på väg att bli vuxna så att stanna för barnens skull är ju inte lika påtagligt. Mina barn är också lite större, Och dessutom bor jag ju inte med deras pappa utan ensam. Dom vill bara att jag ska träffa någon   Har hört fler än en gång "Mamma du måste regga dig på Tinder". Fast hur jag ska klara det när det bara finns en jag vill ha... 

    Jag har dock gett mig själv lite hållpunkter för att göra det lättare för mig själv. När barnen åkt i januari, då tänker jag regga mig oavsett. Om inte annat för att bevisa för mig själv att jag är värd mer. 

    Sen har jag även sagt att jag har på mig till april att längta, har inget ändrats tills dess så släpper jag honom helt. Då har det gått mer än 4 månader och har han inte på den tiden ändrat sig, då kommer han inte göra det.

    Men just nu, sörjer jag bara. Kollar filmer/bilder med honom och längtar så hjärtat går sönder.


    Hej igen...

    Vi hade ju ett kort återfall efter vårt avslut och igår hörde jag av mig men fick besked på att det är bäst vi håller på det vi bestämt nu. Detta är ju inte bra för någon.

    Känslan i själen nu är bara brännande. Är så himla ledsen över att inte få ha honom i mitt liv mer. Alla minnen och hur vi klickar. Nä fy, vilken jävla start på året. Samtidigt tänker jag att det kanske är det bästa som kunde hända mig. Nu kan jag gå vidare med mitt liv oavsett hur sjukt jobbigt det än kommer kännas. Har så svårt att förstå meningen med detta. Varför skulle jag träffa honom för. Det har gett mig så mycket fint men minst lika mycket smärta om inte mer. Samtidigt blir jag lite stolt över honom och lättad att han faktiskt är en person med samvete som inte väljer att hålla på såhär i all evighet. Men nu är jag till sist helt bortvald och oavsett vad måste jag nu hålla mig undan så gott det går. Klarat inte att se honom utan att bli ledsen och vilja röra honom. Karma när den jobbar som bäst detta...
  • Anonym (Ajdå)
    Anonym (Pi) skrev 2021-01-01 10:34:54 följande:

    Hej igen...

    Vi hade ju ett kort återfall efter vårt avslut och igår hörde jag av mig men fick besked på att det är bäst vi håller på det vi bestämt nu. Detta är ju inte bra för någon.

    Känslan i själen nu är bara brännande. Är så himla ledsen över att inte få ha honom i mitt liv mer. Alla minnen och hur vi klickar. Nä fy, vilken jävla start på året. Samtidigt tänker jag att det kanske är det bästa som kunde hända mig. Nu kan jag gå vidare med mitt liv oavsett hur sjukt jobbigt det än kommer kännas. Har så svårt att förstå meningen med detta. Varför skulle jag träffa honom för. Det har gett mig så mycket fint men minst lika mycket smärta om inte mer. Samtidigt blir jag lite stolt över honom och lättad att han faktiskt är en person med samvete som inte väljer att hålla på såhär i all evighet. Men nu är jag till sist helt bortvald och oavsett vad måste jag nu hålla mig undan så gott det går. Klarat inte att se honom utan att bli ledsen och vilja röra honom. Karma när den jobbar som bäst detta...


    Usch vad tufft men tiden läker sår. Kommer ni ses ändå typ stöta på varandra i vardagen? Jobbar ni ihop el är grannar el liknande? För isf är det nog jobbigare
Svar på tråden Gett upp älskare