Avgör vår uppväxtfamilj vår framtid?

Det senaste året har jag av ren nyfikenhet kollat upp vad som hänt med mina gamla barndomsvänner som idag är i 45 till 50-års åldern. Några har jag kontakt med fortfarande. Andra har jag sökt upp via sociala medier.

Det jag slås av är i hur hög grad för de jag kollat upp som uppväxtmiljön gått i arv. De som växte upp i trygga familjer i villa har idag med ytterst få undantag själva familj, vanligtvis boende i villa. De är inte heller skilda utan tycks leva i välmående familjer.

I gruppen som växt upp i splittrade familjer, med ensamstående eller skilda föräldrar de uppväxta ser det dock annorlunda ut. En majoritet är singlar och nästan alla bor i lägenhet. Vissa har barn men de är frånskilda. Några av dem tycks ha levt ungdomsliv hela vägen och bor kvar i sin lyor som de skaffade när de flyttade hemifrån för några decennier sedan.

En tredje grupp. De uppväxta i trygga familjer i lägenhet, vanligtvis arbetare tycks även de haft svårt. De är idag idag i stor utsträckning singlar med k

Så mina frågor blir då:

Är mina barndomsvänner representativs för svenska folket i allmänhet?

Om det skulle vara som mina efterforskningar antyder. Hur kommer det sig att uppväxtmiljö så starkt går i arv?

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 03:25

#2

roflgrodanbolltroll skrev 2020-12-23 03:14:31 följande:

Till stor del gör den det. Arv är en viktig faktor. Jag har för mig (är inte 100:a på detta dock) att uppväxtmiljön påverkar lite mer för pojkar och lite mindre för flickor. Flickor som växer upp i trasiga hem har (om det stämmer) lite större möjligheter att "vända trenden" än pojkar.

Intressant. Det ska nämnas att de allra flesta av mina barndomsbekanta som jag kollat upp är män.

Kan tänka mig att det är svårare för männen att ta sig upp för att.

1) Kvinnor väljer män efter social status där manliga arbetare står lågt i kurs.

2) Mansnormerna som finns i medelklass och överklass är positiva:

utbilda dig, arbeta hårt, ta hand om din hälsa och din familj.

Samtidigt som mansnormerna i arbetarklass är negativa:

Hälsa och barn är för kärringar, utbildning är onödigt, kärringen ska stå framför spisen och en riktig man städar inte.

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 09:04

#8

TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-23 08:47:18 följande:

Ja, det tror jag. Om du växer upp i en splittrad familj är risken större att du separerar från din partner. Barn till separerade föräldrar har lägre betyg, vilket kan försämra livschanserna. En skillnad jämfört med nittiotalet är att idag är det mycket svårare för lågavlönade män att bilda familj än tidigare. Kvinnorna väljer bort de lågavlönade männen vid familjebildning. Så det finns mycket statistik som stödjer dina antaganden. Pojkar drabbas hårdast, det tror jag beror på att pojkar är känsligare under uppväxten, de mognar senare och är fysiskt svagare som foster och små barn.

Tjejerna är nog mer lydiga och gör sitt bästa i skolan oavsett bakgrund. Pojkarna däremot behöver disciplin och uppbackning för att klara skolan precis som du antyder.

Jag kan notera att det är vanligt numera att pojkar fastnar i diverse missbruk i skol och ungdomsåren, vanligtvis datorspelande. Vissa av dem kan vända det till något positivt innan det är för sent, utbildar sig och blir skickliga ingenjörer, tekniker eller programmerare men utan någon som leder dem och pushar blir det lätt att de fastnar i pojkrummet och isolerar sig.

Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem även om de har ett personligt ansvar. Och föräldrarnatill dessa barn har väl generellt inget ont uppsåt. De gör så gott de kan men vet inte hur man ska ta sig fram.

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 09:13

#12

TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-23 08:47:18 följande:

Ja, det tror jag. Om du växer upp i en splittrad familj är risken större att du separerar från din partner. Barn till separerade föräldrar har lägre betyg, vilket kan försämra livschanserna. En skillnad jämfört med nittiotalet är att idag är det mycket svårare för lågavlönade män att bilda familj än tidigare. Kvinnorna väljer bort de lågavlönade männen vid familjebildning. Så det finns mycket statistik som stödjer dina antaganden. Pojkar drabbas hårdast, det tror jag beror på att pojkar är känsligare under uppväxten, de mognar senare och är fysiskt svagare som foster och små barn.

Kommer även att tänka på råd som mamma gav mig som ung. Att jag skulle skaffa mig en välutbildad kvinna som har föräldrar som fortfarande lever tillsammans.

Kloka råd som jag också följde.

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 09:20

#13

Magical skrev 2020-12-23 09:09:05 följande:

Hur menar du här?

Alla individer formas av den miljö man föds in i eftersom vi lär oss seder och bruk. Klart att inte alla kvinnor är likadana, lika lite som män är det.

Varför skulle de vara likadana? Däremot har personer av samma kön tendenser att bete sig på liknande sätt samt påverkar varandra i högre utsträckning. Många killar försöker snarare att göra tvärtemot vad tjejerna gör eftersom de vill utmärka sig som pojkar.

I en destruktiv miljö blir det därför lätt att pojkar undviker sunda vanor som de flesta tjejer gör. Inom arbetarkretdar är det exempelvis inte ovanligt att killarna tycker att det är töntigt att utbilda sig och att städa och laga mat.

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 09:20

#14

Magical skrev 2020-12-23 09:09:05 följande:

Hur menar du här?

Alla individer formas av den miljö man föds in i eftersom vi lär oss seder och bruk. Klart att inte alla kvinnor är likadana, lika lite som män är det.

Varför skulle de vara likadana? Däremot har personer av samma kön tendenser att bete sig på liknande sätt samt påverkar varandra i högre utsträckning. Många killar försöker snarare att göra tvärtemot vad tjejerna gör eftersom de vill utmärka sig som pojkar.

I en destruktiv miljö blir det därför lätt att pojkar undviker sunda vanor som de flesta tjejer gör. Inom arbetarkretdar är det exempelvis inte ovanligt att killarna tycker att det är töntigt att utbilda sig och att städa och laga mat.

Ekdahl

Wed 23 Dec 2020 15:50

#16

Bakabulle90 skrev 2020-12-23 13:15:19 följande:

Ja men det där är ju ganska välkänt, att det man växer upp med är tryggt för en själv. Därför går man gärna i liknande spår själv. Det som är intressant är om två med olika uppväxt träffas.. hur går det för dem :)

Större risk för skilsmässa skulle jag tro. Min erfarenhet är att folk som kommer från splittrade familjer är väldigt lättkränkta. Antagligen har de lärt sig att så fort något är jobbigt så flyr man, istället för att ta tag i och lösa problemen.

Ekdahl

Tue 5 Jan 2021 06:33

#22

Ju mer ju bättre skrev 2021-01-03 18:26:58 följande:

Kloka ord.

Har precis flyttat ifrån ett radhusområde och det är så intressant att reflektera över hur olika förutsättningar de olika föräldrarna gav sina barn. Att relatera det till utfallet är superintressant. Det kan komma att bli bok i ärendet.

Många föräldrar är tokengagerade i barnens innebandy, men skiter fullkomligt i skolgången. För mig framstår det som ett mirakel hur man kan göra den prioriteringen. Sen får man som förälder som pushar för utbildning och intelligenta val hela tiden höra att det finns andra sätt, att man kan arbeta sig upp från lagret o.s.v.

Vårt utbildningssystem brukar jag likna vid ett gigantiskt och gratis smörgåsbord. Det är bara att ta för sig av det bästa. Varje människa besitter otroliga resurser OCH har ett eget ansvar att ta dessa tillvara.

Man behöver inte gå vägen via utbildning. Absolut inte. Men isåfall bör man hitta ett bättre alternativ. Inte ett sämre.

Dina ord är betydligt klokare faktiskt. Att engagera sig i sitt barns skolgång är sannolikt den största gåvan man kan ge, om vi frånser grundläggande föräldrarskap med mycket kärlek och nödvändig gränssättning.

Nu vill jag hävda att det är positivt att engagera sig i barnens fritidsaktiviteter också, då det kan ge barnen stort självförtroende men det ska bara vara ett komplement till skolan.

Utöver det instämmer jag i att det blir lättare med föräldrar med rätta kontakterna men jobbar du hårt kommer du att komma fram oavsett. Har sett många fantastiska livsöden med personer som startat på noll och blivit enormt framgångsrika i alla avseenden.

Ekdahl

Thu 7 Jan 2021 08:07

#53

lövet2 skrev 2021-01-06 20:35:21 följande:

Uppväxtfamiljen är en faktor av många. Flickan som växte upp i en trygg och välmående kärnfamilj blir våldtagen som 14-åring och blir en ångestfylld enstöring som vuxen. Pojken som växte upp med en frånvarande far och deprimerad mor, får en jätteengagerad lärare och blir så småningom lärare själv.

Det kan hända så mycket på vägen mot vuxenlivet. Ett syskon dör, man får en fantastisk eller hemsk bonusförälder, mobbing, olycklig kärlek eller tvärtom. Allt det påverkar.

Det där är undantagsfall. De som går emot strömmen är latmaskar med bra föräldrar och arbetssamma och ambitiösa människor med mindre bra föräldrar. Det finns alltid en individ där bakom som uträttar. Livet blir däremot enklare att lyckas med om man har bra omgivning från början.

En stark person klarar av att bli våldtagen eller att gå på andra motgångar. De stärks istället av motgångarna. En svag person däremot blir däremot ä då svagare av motgång.

Avgör vår uppväxtfamilj vår framtid?

INNEHÅLL