• Wed 23 Dec 2020 03:07
    1632 visningar
    55 svar
    -1
    55
    1632

    Avgör vår uppväxtfamilj vår framtid?

    Det senaste året har jag av ren nyfikenhet kollat upp vad som hänt med mina gamla barndomsvänner som idag är i 45 till 50-års åldern. Några har jag kontakt med fortfarande. Andra har jag sökt upp via sociala medier.

    Det jag slås av är i hur hög grad för de jag kollat upp som uppväxtmiljön gått i arv. De som växte upp i trygga familjer i villa har idag med ytterst få undantag själva familj, vanligtvis boende i villa. De är inte heller skilda utan tycks leva i välmående familjer.

    I gruppen som växt upp i splittrade familjer, med ensamstående eller skilda föräldrar de uppväxta ser det dock annorlunda ut. En majoritet är singlar och nästan alla bor i lägenhet. Vissa har barn men de är frånskilda. Några av dem tycks ha levt ungdomsliv hela vägen och bor kvar i sin lyor som de skaffade när de flyttade hemifrån för några decennier sedan.

    En tredje grupp. De uppväxta i trygga familjer i lägenhet, vanligtvis arbetare tycks även de haft svårt. De är idag idag i stor utsträckning singlar med k

    Så mina frågor blir då:

    Är mina barndomsvänner representativs för svenska folket i allmänhet?

    Om det skulle vara som mina efterforskningar antyder. Hur kommer det sig att uppväxtmiljö så starkt går i arv?

  • Svar på tråden Avgör vår uppväxtfamilj vår framtid?
  • Wed 23 Dec 2020 03:14
    #1

    Till stor del gör den det. Arv är en viktig faktor. Jag har för mig (är inte 100:a på detta dock) att uppväxtmiljön påverkar lite mer för pojkar och lite mindre för flickor. Flickor som växer upp i trasiga hem har (om det stämmer) lite större möjligheter att "vända trenden" än pojkar.

  • Wed 23 Dec 2020 03:25
    #2
    roflgrodanbolltroll skrev 2020-12-23 03:14:31 följande:

    Till stor del gör den det. Arv är en viktig faktor. Jag har för mig (är inte 100:a på detta dock) att uppväxtmiljön påverkar lite mer för pojkar och lite mindre för flickor. Flickor som växer upp i trasiga hem har (om det stämmer) lite större möjligheter att "vända trenden" än pojkar.


    Intressant. Det ska nämnas att de allra flesta av mina barndomsbekanta som jag kollat upp är män.

    Kan tänka mig att det är svårare för männen att ta sig upp för att.

    1) Kvinnor väljer män efter social status där manliga arbetare står lågt i kurs.

    2) Mansnormerna som finns i medelklass och överklass är positiva:

    utbilda dig, arbeta hårt, ta hand om din hälsa och din familj.

    Samtidigt som mansnormerna i arbetarklass är negativa:

    Hälsa och barn är för kärringar, utbildning är onödigt, kärringen ska stå framför spisen och en riktig man städar inte.
  • Wed 23 Dec 2020 03:44
    #3

    Ja det sociala arvet är stört. Barn till utbildade föräldrar utbildar sig och vice versa. Undersökningar visar dessutom att svenska skolan är sämre än många andra länders på att utjämna skillnaderna.

    Sedan kan man ju bara spekulera kring hur arv och miljö hänger ihop. Jag tänker att vissa är helt enkelt personer som kanske är ner rastlösa av naturen och har svårt att slå sig ner med en person resten av livet? Och att det kan gå i arv, och naturligtvis stärkas av miljö.

  • Wed 23 Dec 2020 04:00
    #4

    Jag tror att familjer som lever med destruktiva mönster många gånger har psykisk ohälsa och/eller funktionsnedsättningar som ju ofta är rätt ärftliga. Många får aldrig någon diagnos.

    Vidare tror jag att om du har några av dessa problem är också risken större att du hamnar i ett destruktiv förhållande med någon med liknande eller andra problem vilket gör att deras barn växer upp i en destruktiv miljö och så går det runt runt runt. Det låter kanske deprimerande.

    Personligen så tycker jag att en av de största gåvorna du kan ge ditt barn är psykisk stabilitet. Från båda föräldrar. Vilket betyder att du måste välja partner med omsorg.

  • Jinks
    Wed 23 Dec 2020 04:23
    #5
    roflgrodanbolltroll skrev 2020-12-23 03:14:31 följande:

    Till stor del gör den det. Arv är en viktig faktor. Jag har för mig (är inte 100:a på detta dock) att uppväxtmiljön påverkar lite mer för pojkar och lite mindre för flickor. Flickor som växer upp i trasiga hem har (om det stämmer) lite större möjligheter att "vända trenden" än pojkar.


    Det verkar stämma. Flickor i invandrarområden med hög arbetslöshet har en tendens att utbilda sig medan pojkar ofta hamnar i gäng och kriminalitet. Jag tror att pojkar är mer formbara och påverkade av uppväxten medan flickor föds med det mesta de behöver och inte förändras lika mycket. Det är männen som bär evolutionen medan kvinnor kontrollerar den. En man kan formas till vad som helst på gott och ont men han måste formas på något sätt. Utan vägledning blir han i värsta fall en ligist som driver omrking utan mening eller mål. Naturen vill att kvinnor föder barn och har gjort dem mer färdigstöpta. Mannen måste hitta sin roll.
  • Wed 23 Dec 2020 08:22
    #6

    Det finns en tydlig korrelation från föräldrar till barn kring saker som utbildningsnivå, lön, missbruk, våld, boendeform, boendeort, livslängd, familjebildning, yrke.

  • Wed 23 Dec 2020 08:47
    #7

    Ja, det tror jag. Om du växer upp i en splittrad familj är risken större att du separerar från din partner. Barn till separerade föräldrar har lägre betyg, vilket kan försämra livschanserna. En skillnad jämfört med nittiotalet är att idag är det mycket svårare för lågavlönade män att bilda familj än tidigare. Kvinnorna väljer bort de lågavlönade männen vid familjebildning. Så det finns mycket statistik som stödjer dina antaganden. Pojkar drabbas hårdast, det tror jag beror på att pojkar är känsligare under uppväxten, de mognar senare och är fysiskt svagare som foster och små barn. 

  • Wed 23 Dec 2020 09:04
    #8
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-23 08:47:18 följande:

    Ja, det tror jag. Om du växer upp i en splittrad familj är risken större att du separerar från din partner. Barn till separerade föräldrar har lägre betyg, vilket kan försämra livschanserna. En skillnad jämfört med nittiotalet är att idag är det mycket svårare för lågavlönade män att bilda familj än tidigare. Kvinnorna väljer bort de lågavlönade männen vid familjebildning. Så det finns mycket statistik som stödjer dina antaganden. Pojkar drabbas hårdast, det tror jag beror på att pojkar är känsligare under uppväxten, de mognar senare och är fysiskt svagare som foster och små barn. 


    Tjejerna är nog mer lydiga och gör sitt bästa i skolan oavsett bakgrund. Pojkarna däremot behöver disciplin och uppbackning för att klara skolan precis som du antyder.

    Jag kan notera att det är vanligt numera att pojkar fastnar i diverse missbruk i skol och ungdomsåren, vanligtvis datorspelande. Vissa av dem kan vända det till något positivt innan det är för sent, utbildar sig och blir skickliga ingenjörer, tekniker eller programmerare men utan någon som leder dem och pushar blir det lätt att de fastnar i pojkrummet och isolerar sig.

    Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem även om de har ett personligt ansvar. Och föräldrarnatill dessa barn har väl generellt inget ont uppsåt. De gör så gott de kan men vet inte hur man ska ta sig fram.
  • Magica­l
    Wed 23 Dec 2020 09:04
    #9

    Du får ta en kurs i sociologi så är det precis sånt här man studerar. 

  • Magica­l
    Wed 23 Dec 2020 09:06
    #10
    TvillingmammaVästgöte skrev 2020-12-23 08:47:18 följande:

    Pojkar drabbas hårdast, det tror jag beror på att pojkar är känsligare under uppväxten, de mognar senare och är fysiskt svagare som foster och små barn. 


    Var har du fakta om detta? Hur är pojkar känsligare under uppväxten? Att de mognar senare är ett biologiskt faktum förstås, men att de skulle vara fysiskt svagare som små barn? 
Svar på tråden Avgör vår uppväxtfamilj vår framtid?