• Sat 26 Dec 2020 21:33
    1651 visningar
    13 svar
    -1
    13
    1651

    Åldersskillnad, en 3:a och oro att gå bort

    Skulle vilja diskutera mitt dilemma och hoppas någon kan förstå mig. Jag har alltid tänkt mig 3 barn men både jag o min man var helt nöjda efter 2 barn. Nu har jag fått en akut längtan efter en 3:a men har några hinder.

    Barn 1: blir 6 till hösten

    Barn 2: blir 3 till våren

    Jag oroar mig för att åldersskillnaden blir för stor mellan barnen, att vi skulle kommit på detta tidigare. Hade sett fram emot o börja träna, kunna cykla med båda barnen samtidigt mm.

    Sen har jag också en stor oro för att ffa någon av oss föräldrar blir sjuka och går bort. Har alltid tnkt ur vår synvinkel då att den som är kvar ska kunna t hand om barnen i ett sånt läge (därav inte skaffa för många)

    Nu har jAg snarare börjat tänka att dom i ett sånt läge kan ha syskona som stöd, och att 3 därför vore bättte än 2.

    Sen om dom är 2 syskon och det händer något av barnen något. Inget syskon kvar. :(

    Gillar känslan av att tillhöra en grupp på något vis, och det gör att jag känner att vi bara måste ha 3 (om vi kan).

    Har jag alldeles för stort kontrollbehov?

    Hur ska jag tänka.

  • Svar på tråden Åldersskillnad, en 3:a och oro att gå bort
  • Sat 26 Dec 2020 21:50
    #1

    ^ldersskillnaden för stor?
    Jösses, jag har 17 år mellan mina två och det har inte varit något problem.

  • Vaness­a89
    Sat 26 Dec 2020 21:52
    #2
    -1 +1

    Oroa dig för din psykiska hälsa istället för det är den som kommer skada dina barn, inte att det är tre år mellan dem.

  • Sat 26 Dec 2020 21:53
    #3

    ???? allt är relativt ..

  • Sat 26 Dec 2020 21:59
    #4

    Varför känner du sån oro att nån av er ska bli sjuk och dö? Är det pga corona? Eller har nån av er nån sjukdom/tillstånd som leder till för tidig död? Annars är det ju rent statistiskt så att kvinnor lever till i snitt 83 och män till 80/81. Då har man inga små barn. Även om man drar av 10 år har väldigt få minderåriga barn vid 70. Många blir ju långt äldre än 80 också. Även din oro att nåt skulle hända ena barnet är lite överdriven. Tror du tänker alldeles för mycket och på sånt som oftast inte händer. Kunde man förutspå framtiden skulle vissa inte ha skaffat barn alls, andra fler än de har och vissa skulle kanske välja att inte ens leva själva. Men så ser det ju inte ut. Man tar beslut utifrån där man är idag och hur det mest troligt kommer se ut närmaste tiden. 

    Åldersskillnaden är inga problem. Finns ju många som har ett antal år mellan barnen. Syskon är syskon oavsett ålder. 

  • Tue 29 Dec 2020 19:37
    #5

    Jag förstår hur du tänker TS, har själv liknande tankar. En person sa till mig en gång att ?vill du inte ha fler barn, då vill du inte det. Tvekar du däremot så finns det en vilja någonstans?. Jag tvivlar ändå, mycket relaterat till att jag tycker jag börjar bli ?gammal?, vi har ingen hjälp med barnen alls så funderingar på om vi kommer orka med, också tankar kring vad som händer om en eller båda går bort och man har hela 3 barn... ibland tror jag att man tänker för mycket. Sen hade jag en jobbig graviditet med andra barnet, rent medicinskt, som jag helst inte vill uppleva igen...

  • Tue 29 Dec 2020 20:18
    #6

    Varför i hela friden skulle ålderskillnaden bli för stor? Det är fantastiskt att ha lite längre åldersskillnad mellan, jag lovar! Du oroar dig verkligen för mycket.

  • Thu 11 Feb 2021 10:31
    #7
    roseli8 skrev 2020-12-29 19:37:58 följande:

    Jag förstår hur du tänker TS, har själv liknande tankar. En person sa till mig en gång att ?vill du inte ha fler barn, då vill du inte det. Tvekar du däremot så finns det en vilja någonstans?. Jag tvivlar ändå, mycket relaterat till att jag tycker jag börjar bli ?gammal?, vi har ingen hjälp med barnen alls så funderingar på om vi kommer orka med, också tankar kring vad som händer om en eller båda går bort och man har hela 3 barn... ibland tror jag att man tänker för mycket. Sen hade jag en jobbig graviditet med andra barnet, rent medicinskt, som jag helst inte vill uppleva igen...


    Nej det är mycket att väga in. Tycker ändå de känns sunt att man tänkt igenom olika scenarion eftersom man inte kan förutse hur framtiden blir. Samma för oss, ingen hjälp med barnen. Men vi har bestämt oss för att testa. Jag tänker att syskon är en stor trygghet oavsett vad som händer även om man inte alltid kommer vara jättetight med varandra. Jag tror också att det är svårt att släppa tanken på ett barn till om man en gång fått den. Och om de skulle hända något tror jag alltid man får ett jävlaranamma att lösa situationen. Tiden barnen är riktigt små är trots allt väldigt kort när dom verkligen är beroende av en. Man kan försöka säkra upp med boende, spara pengar osv i den mån man kan för att vara lite rustad för framtiden.
  • Thu 11 Feb 2021 10:36
    #8
    Jag är bara jag skrev 2020-12-26 21:59:23 följande:

    Varför känner du sån oro att nån av er ska bli sjuk och dö? Är det pga corona? Eller har nån av er nån sjukdom/tillstånd som leder till för tidig död? Annars är det ju rent statistiskt så att kvinnor lever till i snitt 83 och män till 80/81. Då har man inga små barn. Även om man drar av 10 år har väldigt få minderåriga barn vid 70. Många blir ju långt äldre än 80 också. Även din oro att nåt skulle hända ena barnet är lite överdriven. Tror du tänker alldeles för mycket och på sånt som oftast inte händer. Kunde man förutspå framtiden skulle vissa inte ha skaffat barn alls, andra fler än de har och vissa skulle kanske välja att inte ens leva själva. Men så ser det ju inte ut. Man tar beslut utifrån där man är idag och hur det mest troligt kommer se ut närmaste tiden. 

    Åldersskillnaden är inga problem. Finns ju många som har ett antal år mellan barnen. Syskon är syskon oavsett ålder. 


    Nej du har rätt men samtidigt är de många som åker på någon sjukdom som har drastiska utgångar och det är väl dom katastroftankarna som har kommit till mig. Har inte med Corona att göra. Skulle vara intressant o höra hur en med en dödlig sjukdom resonerar. Jag har kommit fram till att syskon alltid är en trygghet. Jag har iallafall känt så (har 2 syskon). Vi kommer nog försöka med en 3:a och sen försöka säkra upp de vi kan. Sen leva i nuet eftersom man aldrig vet vad som händer. Tack för ditt svar :)
  • Thu 11 Feb 2021 10:40
    #9

    Själv har har (snart) 3 barn, äldsta är 2,5år. Har tänkt ibland att om vi skulle skaffa ett fjärde barn så skulle det bli om tidigast 3 år, men det känns också som att åldersskillnaden blir så stor då.

  • Thu 18 Feb 2021 08:42
    #10
    Catnap skrev 2021-02-11 10:40:06 följande:

    Själv har har (snart) 3 barn, äldsta är 2,5år. Har tänkt ibland att om vi skulle skaffa ett fjärde barn så skulle det bli om tidigast 3 år, men det känns också som att åldersskillnaden blir så stor då.


    Ändå bra du tänkt på de redan nu. Dom prata om fertilitet på Nyhetsmorgon för ett tag sedan o då tyckte experterna man skulle försöka göra en plan för ?produktion? av sina barn utefter hur många man ville ha. Även om de inte blir att gå lika mycket på känsla tyckte jag de kändes smart eftersom man då kan planera för att de ska bli bra under hela deras uppväxt. Finns ju sina för- och nackdelar med både längre o kortare avstånd och sen vet man inte om de tar sig direkt heller, de lär ju bli svårare ju äldre man blir. Men för allas skull känns de ju bra o ha minst 2-3 år så man hunnit få tid med dom medan dom är små.
  • Thu 18 Feb 2021 08:52
    #11

    Vad är så farligt med större åldersskillnad?

    Sök hjälp för din psykiska ohälsa istället.

  • Thu 18 Feb 2021 08:59
    #12
    Hej2 skrev 2021-02-18 08:42:48 följande:

    Ändå bra du tänkt på de redan nu. Dom prata om fertilitet på Nyhetsmorgon för ett tag sedan o då tyckte experterna man skulle försöka göra en plan för ?produktion? av sina barn utefter hur många man ville ha. Även om de inte blir att gå lika mycket på känsla tyckte jag de kändes smart eftersom man då kan planera för att de ska bli bra under hela deras uppväxt. Finns ju sina för- och nackdelar med både längre o kortare avstånd och sen vet man inte om de tar sig direkt heller, de lär ju bli svårare ju äldre man blir. Men för allas skull känns de ju bra o ha minst 2-3 år så man hunnit få tid med dom medan dom är små.


    Jag har faktiskt aldrig förstått det där argumentet om att ha 2-3 år mellan för att hinna med. Är det där ens egen skull då? Barn har ju kul med syskon, och t ex tvillingar får ju aldrig den tiden själva med föräldrar och de verkar ju inte ta någon skada av det.

    Vi har ju två barn tätt, men har inte kunnat relatera till det där med att inte hinna med. Båda föräldrarna kan ju t ex vara föräldralediga samtidigt med var sitt barn när de är små.
  • Fri 19 Feb 2021 13:18
    #13
    +1

    Det låter som om du ska prata med en kurator. Ring vårdcentralen.

Svar på tråden Åldersskillnad, en 3:a och oro att gå bort