Hallåj! Nån mer som ska påbörja ivf behandling i början 2021?
Jag och min sambo har försökt i 2,5 år, ska på planeringsmöte i januari för å få reda på vilket protokoll jag ska gå.
Hoppas nån vill följas åt i denna tråd :))
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
Hej på er
Första återföringen med FET känns nu verkligen körd. Måndag och tisdag (rd 5-6) var det rejält med blodblandade flytningar och igår och idag har det varit mer klart blod. Ringde kliniken idag som sa att det förmodligen var ett dåligt tecken men att det inte behöver vara det så testdagen ligger kvar på 17/10.
Tog ett graviditetstest i tisdags kväll och fick ett supersvagt
och knappt synbart positivtt. Efter det har testerna varit blanka förutom ett test som blev fel igår med ett tunt och ogiltigt streck. Idag igen är det blankt.
Blir så oerhört ledsen av det här. Att fortsätta äta medicinerna som gör mig så illamående att jag har svårt att komma igenom dagarna ibland och ändå fortsätta för att kliniken inte alls ser det som kört.
Maken lyssnar såklart på kliniken och vill vara hoppfull och jag avundas honom. Själv känner jag mig sådär bottenlöst ledsen och uppgiven som man bara kan bli av IVFer.
Vad tror ni? Någon som fått ett svagt positivt test, sedan blödit och fått blanka tester och som sen ändå gått ur det med en graviditet? Låter ju som rena omöjligheten.
Försöker tänka framåt och hoppas på att det kanske går bättre nästa gång om vår sista blastis klarar upptining. Just nu känns det bara hopplöst.
Hej igen fina tråden! Har en fråga :) Jag har haft typ tre kemiska graviditeter under sommaren, sedan vår första IVF i våras. Som att kroppen kickades igång på nått sätt, aldrig haft det förut.. Tänker stt det kan va ett bra tecken, men känns också lite oroväckande att det aldrig lyckas ta sig hela vägen!? Är detta något som man borde informera kliniken om? Nått som kan va viktigt att veta utifrån behandlingen...? Känns som att man ringer dem stup i kvarten redan haha.
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
Stort grattis! det är ju verkligen en milstolpe och jag tycker det är så härligt att vi som gör IVF alltid får göra ett tidigt ultraljud medan alla andra får vänta till typ KUB v 12 eller ännu senare! Alltid en liten fördel man som IVFare har i alla fall.. (griper efter halmstrån här 
!)
Skönt att höra att det kan vara så. Får man med sig smärtstillande hem? hur länge efter brukar man känna smärta, är det bara samma dag eller flera?
Jag hoppas du har rätt med äggen har suttit och funderat på om ägg kan övermogna så de blir dåliga av de, haha...
Ja alltså just nu så stressar det mig inte, men det kan nog börja göra det efter återföring om det blir av. Så då ska jag nog lägga ner tempandet. Vad som jag tycker är konstigt är att jag hade en sänkning som jag brukar ha dagen innan ägglossning, sen har jag haft en höjning som jag brukar få efter, men då VET jag att jag inte lossat några ägg iom att jag gjorde VUL som bekräftade detta. Det var det som gjorde mig konfunderad. Funderade på om jag kanske inte ägglossat övriga cykler som har sett likadana ut som denna hittills? ingen som vet ingen sin vet...
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
Hej på er
Första återföringen med FET känns nu verkligen körd. Måndag och tisdag (rd 5-6) var det rejält med blodblandade flytningar och igår och idag har det varit mer klart blod. Ringde kliniken idag som sa att det förmodligen var ett dåligt tecken men att det inte behöver vara det så testdagen ligger kvar på 17/10.
Tog ett graviditetstest i tisdags kväll och fick ett supersvagt
och knappt synbart positivtt. Efter det har testerna varit blanka förutom ett test som blev fel igår med ett tunt och ogiltigt streck. Idag igen är det blankt.
Blir så oerhört ledsen av det här. Att fortsätta äta medicinerna som gör mig så illamående att jag har svårt att komma igenom dagarna ibland och ändå fortsätta för att kliniken inte alls ser det som kört.
Maken lyssnar såklart på kliniken och vill vara hoppfull och jag avundas honom. Själv känner jag mig sådär bottenlöst ledsen och uppgiven som man bara kan bli av IVFer.
Vad tror ni? Någon som fått ett svagt positivt test, sedan blödit och fått blanka tester och som sen ändå gått ur det med en graviditet? Låter ju som rena omöjligheten.
Försöker tänka framåt och hoppas på att det kanske går bättre nästa gång om vår sista blastis klarar upptining. Just nu känns det bara hopplöst.
Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!
Kram på er alla!
vad skönt!