Vi som startar ivf behandling 2021

Tack för att du delar med dig! :) ja det blir nog så att jag tar upp det på mitt nästa besök. Får man fråga hur många IVF-försök det tog innan ni gick vidare med hysteriskopin?

Åh tufft väntan på svar kan jag tänka mig, hoppas ni får svar som kan va hjälpsamma för läkarna framöver då.

Stort tack för alla fina ord! <3 det är verkligen en milstolpe och vi som genomgår IVF har verkligen tur som får ett tidigt VUL! Så nu får vi bara hoppas att det går hela vägen!

Hur går det för alla ruvare? Någon som har tänkt att testa i helgen?

hejsan, blir så ledsen att höra att det inte verkar ha gått vägen, även om det verkar ha fastnat och blivit ett svagt plus så blir man ju väldigt nedslagen både av blod och givetvis av blanka test efteråt :/ Blöda är ju inte så ovanligt i tidig graviditet men dina test borde ju bli starkare varannan dag. Känner du dig osäker så kan man gå och ta ett blodprov för att få reda på HCG-nivån, det funkar via Werlabs eller din klinik misstänker jag.

jobbigt att du blir så påverkad av medicinerna också, gjorde du återföringen i en stimulerad cykel? Kanske mår din kropp av att göra det i en naturlig cykel nästa gång?

Jag vet att klinikerna gärna vill hålla på sina testdagar, man känner ju dock sin kropp bäst och nu minns jag inte vilken ruvardag du är på men med blastis borde man ju absolut se något från RD 8,9 och framåt.

Jag vet också hur gärna man håller fast vid olika solskenshistorier man hittar på nätet när någon plussat efter längre tid men oftast gäller inte dessa oss med IVF som vet exakt när vi haft återföring. Kanske kan någon annan ge dig mer hopp här i tråden men jag tycker det är bättre oftast att istället vänja sig vid tanken att det inte gick och sedan försöka gå vidare.

Det är ok att vara ledsen och besviken och alla andra tuffa känslor man får, du får bryta ihop och hitta styrka till nästa insättning kram

Ok då förstår jag, då finns ju chansen definitivt för dig att det skulle kunna hända igen! Förstår om ni går till IVF dock, de allra flesta blir ju faktiskt hjälpta den vägen. Hur gammalt är ert barn? Jag har en dotter på 2,5 (som också kom till med IVF) och håller själv på med syskonförsök. 

låter bra att du har gott om ägg, antar att du får en ganska låg stimuleringsdos med sprutorna då för att inte framkalla alltför många. har ni valt klinik redan?

Hej! Och jättestort lycka till idag, när ska du till kliniken? 

Jodå min man vill också vara med och gärna vara inblandad i alla beslut etc men det är ju en ganska komplex process och jag (och många andra) läser ju olika studier etc och lär oss ju massor med saker vid sidan om också så min kunskapsnivå om IVF ligger så otroligt mkt högre än min mans vilket jag tror han har märkt, så här låter han mig styra. :)
(han har förresten vart i väg o handlat flera rör med zink brustabletter idag haha!

men här i Schweiz har han ju varit med även på kliniken när han fått, men dock inte blivit tillåten att vara med pga Corona vid vare sig ÄP eller återföring.

Jag vet att man vill att det lilla fröet ska få så fina förutsättningar som möjligt men jag tror vi vågar tro på att starka embryona klarar sig igenom både träningspass, sex, psykisk oro och allt däremellan kram!

Ja visst gör det! Men frågan är hur länge man pallar vänta och hoppas. Har också en 2,5-åring och hoppas ju att åldersskillnaden inte ska bli alltför stor! 

Har inte valt klinik än men det lutar åt Eliva Clinic. Där har jag gått hos gyn (ma och otaliga kontroller) och varit väldigt imponerad av de som jobbar där. Vilken klinik går du på?

Håller tummarna för syskon 

ja precis, vi pallade egentligen inte vänta så länge heller utan i okt förra året så skulle vi börja IVF i Prag (där min dotter också blev till) men då stängde hela Tjeckien igen pga Corona och det loppet var kört ganska länge. 

Bestämde oss till slut för att försöka på en klinik i Schweiz (där vi bor) och gjorde första försöket i feb där jag fick tillbaka en blastocyst som inte tog sig, inget till frysen.
Nytt försök i april/maj där jag fick tillbaka ett skruttigt 3 dagars som inte tog sig.
Och nu senast försök i Prag igen i aug/sep som inte heller blev något plus trots ett fint 2 dagars tillbaka till mig. Så resan har blivit otroligt mkt längre än vi tänkt oss och min klinik i Prag tycker vi ska göra äggdonation istället...

Vi ska dock försöka en gång till hos dem med nytt protokoll i november. Så vi hade ju också tänkt oss en åldersskillnad på 2-3 år men känns ju som att vi nu närmar oss 3,5-4 år istället. Nu spelar det inte så stor roll för oss egentligen hur många år det skulle skilja om vi väl får ett syskon, men känner ju att tiden går och mina ägg blir inte direkt bättre... 

Tufft med MA, hoppas det ska gå smidigt för er nu med IVF-resan. Skönt att du känner förtroende för kliniken

Tack  ja det är ingen som ringt än så jag väntar mig att få en tvådagars nu kl 13:30. Skönt att kunna få något åter, kändes inte så i onsdags, men med en dag i taget så fungerar det bra iallafall. Tror och hoppas att ruvartiden inte kommer bli lika tuff denna gången, men tyvärr infaller beräknad mens på en onsdag, hade velat undvika att testa tidigt denna gång, men vågar inte sitta på jobbet och få blödning... så segt!

Ja man ger ju sig in i processen på ett helt annat sätt än vad ens partner gör tänker jag, läser och läser. Men det låter som han är med på noterna med zink och är fin och stöttande. Nästa ÄP kanske blir lite mindre restriktioner förhoppningsvis! 

Men shit, vilken pärs. Låter som att det var en enklare process med dottern? Och då har man ju förväntningar på att det ska gå på ett liknande sätt. Nä, först känns den där åldersskillnaden jätteviktig, men det avtar ju med tiden.. Vet de vad som är "fel" på dig så att säga? Hur känns tanken på äggdonation?

Jag måste erkänna att jag har alltför optimistik syn på IVF, typ bara vi bestämmer oss och betalar så kommer det gå på första försöket. Men så är det ju såklart inte.

Ja det kan man säga.. ja med dottern gjorde vi först en IVF där jag svarade väldigt dåligt på medicinen (har normalt AMH men OTROLIGT tröga äggstockar så nuförtiden får jag maxdos, 350-450ie av sprutorna medans jag första gången fick 150ie.) Då blev det bara ett ägg som överlevde till dag 3 som jag återförde och fick negativt. Andra IVF fick jag högre dos och lyckades få 3 blastisar. 1 återföringen fick jag plus men kemisk graviditet så mensen kom några dagar senare. På vår FET fick vi tillbaka de 2 blastisarna jag hade i frysen och ett tog sig och blev en helt perfekt tjej. Så, jo som du säger - den resan var mkt enklare...

Vet inte felet på mig, min mans simmare är perfekta, jag har en trög äggledare men en fungerande, förutom att äggkvaliten inte är den bästa då - åtminstone inte nuförtiden, men vi har ju försökt sedan 2015 så något annat fel är det ju förmodligen också.  

ÄD har jag inte hunnit reflektera över så mkt ännu, tycker det är fantastiskt att det finns men tror nånstans på min egen kropp ändå och att jag kan producera 1 ägg till som blir fint..

lite svår aspekt med ÄD tycker jag är det genetiska, att man inte vet något om personen som kommer utgöra halva DNA:t på vårt barn då, jag är också osäker i hur mkt som ligger i miljö, och hur mkt i gener när det kommer till exempelvis beroende eller missbruksproblem etc. (låter kanske jättekonstigt men för mig är de tankarna verkliga). Att man liksom inte har hela historiken så som vi har på min familj och min mans. men nu skulle ju min man utgöra 50% av DNA:t ändå så det skulle nog bli bra ändå. men men, det där är en helt annan diskussion som jag får ta tag i längre fram om det blir så

Det är bra att du är optimistisk till IVF, jag tror ni har stora chanser att lyckas fort då ni faktiskt har lyckats få barn naturligt tidigare! 
Har du försökt med några 'huskurer' nu med era försök? jag har väl lite halvt testat allt från Bisolvonmetoden, till att ha sex varje dag kring ÄL, stor dos D-vitamin precis kring ÄL, testat att sänka immunförsvaret med kortisontabletter.. etc etc, man blir nästan lite trött på sig själv till slut