Inlägg från: Anonym (Kloka erfarenheter) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kloka erfarenheter)

    fru otrogen?

    Ett råd som alltid gäller för alla som misstänker otrohet:
    Konfrontera ALDRIG innan du har skaffat dig full information.

    Det har skrivits tidigare här på FL att ett rejält mått av detektivarbete är påkallat.  Det kan vara svårt och obehagligt, kanske tom klandervärt, att vara detektiv och spionera på sin partner, men hon har genom sitt handlande försatt dig i en situation där du är tvingad för att du själv ska kunna känna till vilka fakta som föreligger. Det är helt enkelt nödvändigt och som bekant har nöden ingen lag.


    Man är tyvärr tvungen att gå så långt som möjligt för att själv se till att man har all tillgänglig information.
    Vid konfrontation måste man alltid utgå från att motparten kommer att förneka och ljuga.
    Tänk på att varje försök att konfrontera eller att "tvinga" fram sanningen gör att motparten övas i att ljuga ännu mera, finna nya vinklingar i sina lögner, och sätter sig själv allt djupare i en situation som bara gör det svårare och svårare att någonsin kunna ändra sig för att till slut erkänna, gå tvärtemot sig själv och berätta sanningen. Det blir helt enkelt omöjligt att få fram hela sanningen.
    Därför måste man själv ha all tillgänglig information innan man konfronterar.

    Ja, hon har varit och är otrogen.
    Med allra största sannolikhet också fysiskt, alltså sexuellt.
    När det gäller otrohet kan man tyvärr utgår från att sanningen alltid värre än man kan ana. Ofta mycket värre.

    Ska man förlåta?
    Måste man förlåta för att gå vidare?
    Vill du gå vidare? Vill ni gå vidare?
    Om du vill gå vidare så är det ändå allra viktigast vad din otrogna fru vill. Den otrogna måste ha den allra starkaste viljan, måste känna den allra djupaste kärlek, vara beredd lägga sig helt platt, visa extremt stark vilja och handlingskraft att gå vidare. Ha en äkta och stark vilja helt och fullt ändra på allt och framförallt att ändra på sig själv.
    Vid otrohet handlar det nästan alltid om att den otrogna har några egna personliga problem. Om man inte kommer till rätta med dessa, om man inte ändrar på de viktigaste förutsättningarna, utan allt i stort kommer vara lika som tidigare, så kommer självfallet utfallet att bli lika igen. Alltså upprepad otrohet.

    De flesta otrogna vill försöka skylla sin otrohet på sin partner eller på något annat.
    Det har ofta beskrivits, även här på FL, att det är särskilt utmärkande för otrogna kvinnor att skylla på sin partner.
    Om din fru kommer visa sig sakna förmåga att ta eget ansvar för sitt eget beslut att vara otrogen så finns nog tyvärr inga förutsättningar att gå vidare.

    Men det har också visats, och skrivits i många trådar på FL och många forum, att de flesta par faktiskt klarar av att gå vidare efter en otrohet.
    Enligt mig är det alltså i så fall en grundförutsättning att den otrogna verkligen har en extremt stark vilja och drivkraft att reparera förhållandet.
    Mitt allra viktigaste råd är att alltid ta professionell hjälp när det är fråga om otrohet.
    Den som blivit sviken kan få mycket god hjälp att komma över sveket.
    Den som varit otrogen behöver hjälp att lösa sina bakomliggande problem och skapa förutsättningar att det inte ska upprepas, oavsett om man väljer gå vidare eller om det blir med en ny partner.
    Förhållandet behöver mycket god och professionell hjälp, även om man ska avsluta men framförallt om man ömsesidigt vill försöka gå vidare.

    Jag beklagar verkligen och lider med dig. Jag vet och förstår att du befinner dig i en mycket svår situation i livet.

  • Anonym (Kloka erfarenheter)
    Anonym (Ja, hon är otrogen.) skrev 2021-01-08 11:17:09 följande:
    Nej nej nej.....Inga barn mår bra av olyckliga föräldrar! 
    Parterapi, även enskild terapi, är utmärkt råd.

    Föräldrarna måste inte nödvändigtvis förbli olyckliga. De flesta par finner vägar att klara av en otrohet och gå vidare. Många kan komma över, gå vidare och vara lyckliga efter otrohet.

    Men enligt mig ställer det höga krav och det måste finnas goda förutsättningar om det ska vara möjligt.
  • Anonym (Kloka erfarenheter)
    Anonym (sådär) skrev 2021-01-08 13:09:42 följande:
    Parterapi och egen terapi är ju jättebra... men hur ser det ut i praktiken?

    Hur ofta är den som varit otrogen benägen att gå på egen terapi?
    I 9 av 10 fall sitter personen och ljuger om sin otrohet och gör sitt bästa för att få den att framstå så oskyldig som möjligt. Sanningen måste oftast dras fram en liten bit åt gången. 6 månaders intensivt knullande blir... "vi kysstes bara"... sen överbevisas det och då blir det.... "ok vi knullade, men bara en gång"... sen överbevisas det med och då blir det... "ok, vi knullade flera ggr, men då var bara halva inne och det var hemskt"...och så kan det hålla på....

    Och när man väl fått fram så många pusselbitar man kan så börjar ursäkterna och bortförklaringarna där man lägger skulden på förhållande och menar att man var otrogen för att man var så oerhört olycklig i förhållandet (fast man glömde bara nämna det för sin partner). Allt var bara ett desperat skrik på hjälp i sin oerhörda desperation, snyft snyft.

    Vad är poängen med att öht gå i parterapi med någon som dels inte kan vara ärlig med sin otrohet och inte kan stå för det utan att skylla ifrån sig? Förtjänar en person som ljuger och skyller ifrån sig öht en andra chans? Är det ens klokt att ge en sån person en andra chans?

    Det bli lite motsägelsefullt när du dels propagerar för att man alltid ska försöka ge det en andra chans för barnens skull samtidigt som du skriver att det måste finnas goda förutsättningar. Det är ju inte alltid det finns goda förutsättningar. Och då kan man ju heller inte alltid säga att man alltid ska försöka ge det en andra chans för barnens skull. Då blir det något i still med att man ska försöka ge det en andra chans för barnens skull OM det finns goda förutsättningar i annat fall bör man hellre avsluta förhållandet. Och i så fall blir ju frågan om vad "goda förutsättningar" är väldigt relevant.

    Vad är "goda förutsättningar" enligt dig?

    Har du överhuvudtaget läst mitt tidigare inlägg? Där står det mesta om hur jag menar och tänker.
    Men du kanske bara är ute efter att vara negativ och att provocera?

    Jag skrev att det viktigaste är att den otrogna verkligen vill, då är det självfallet meningsfullt med terapi. Det du skriver har ju intet att göra med det jag tidigare skrev.

    Ursäkter och bortförklaringar, liksom att skylla i från sig i motsats till att skaffa sig egen information har jag också skrivit om, har du helt missat det jag skrivit? Och ändå väljer du att anfalla mig med din negativa inställning?

    Var har jag propagerat för att man ALLTID ska försöka? Var har jag PROPAGERAT för något överhuvudtaget? Var har jag skrivit något "för barnens skull"?

    Läs vad jag har skrivit, där framgår vad jag menar med goda förutsättningar.

    Vad är ditt syfte med att citera mig? Är du bara ute efter att vara negativ mot mig, kritisera och försöka sätta dit mig? 
    Varför? Vad är ditt syfte med det?

    För trådens och för allas skull: Försök gärna visa att du har förmåga att komma med något eget konstruktivt och konkret, kom med något positivt förslag eller råd till TS, i stället för att bara hoppa på andra!


     

  • Anonym (Kloka erfarenheter)
    Anonym (BT) skrev 2021-01-20 10:37:28 följande:
    Tja, vi gick ju på paterapi ett par gånger, mest tillsammans men vi hade även enskilda samtal. Min fru hade ju redan intalat sig själv att hennes otrohet var mitt fel, och hon lyckades även intala terapeuten samma sak. De gaddade ihop sig mot mig, så jag som blivit bedragen fick alltså höra från två personer vilken dålig människa jag var och hur synd det var om min fru.

    Det tog mig flera år att komma över den "terapin".

    Vad jag lärt mig är att otrogna fabricerar upp en bild av den som bedras som den onde, allt för att rättfärdiga otroheten. Detta sker omedvetet - för att skydda mot dåligt samvete för den skadan man gör. "Det var ju mig det är synd om, hade h*n inte varit så hemsk hade jag aldrig varit otrogen".

    Nu, ett antal år senare, har hon inte alls längre den uppfattningen av mig som hon hade då, hon verkar helt ha glömt allt hon då trodde på.
    Den terapi du beskriver är motsatsen till professionell, god och kompetent terapi. Det du beskriver är ju snarare att stjälpa paret och båda de enskilda individerna, istället för att hjälpa.
    Tyvärr är det nog inte helt ovanligt att man råkar ut för en icke kompetent terapeut, precis på samma sätt som inom många yrken.
    Man måste själv ta ansvar för att söka och finna god och kompetent terapi.

    Som det beskrivits tidigare i flera trådar här på FL, och i andra sammanhang, finns det en rätt vanlig tendens att otrohet alltid är mannens fel, oavsett om det är kvinnan eller mannen som är otrogen. Tyvärr är det nog så att det ligger åtminstone en hel del sanning i att det är en ganska vanligt tolkning, särskilt bland kvinnor då.
    När en man är otrogen så är han ett riktigt svin.
    Om en kvinna är otrogen så beror det på att hennes man är ett riktigt svin...

    Otrogna kvinnor kan få stöd från många håll, från sin bästa väninna, sin syster eller mamma, i olika forum, för sin uppfattning att otroheten egentligen beror på allt annat än hon själv.
    Detta visar sig inte minst i flera trådar här på FL.
    Otrogna män finner generellt inte något motsvarande stöd.

    Det du beskriver, hur en otrogen kvinna långt senare helt har ändrat uppfattning, känner jag igen också i vårt fall. Och samma sak även i två andra nära fall som jag väl känner till.
    Detta verkar kanske kunna vara ett mönster. Den otrogna kvinnan anser att allt är mannens fel tills hon långt senare kan se mera objektivt på sitt egen handlande och då ångrar sig, känner ett större eget ansvar och inte längre skyller allt på mannen. Förmågan att senare kunna glömma och tom förneka allt hon tidigare trodde på och tidigare var säker på, känner jag också mycket väl igen.
  • Anonym (Kloka erfarenheter)
    Anonym (gift man111) skrev 2021-01-20 10:00:41 följande:

    Har tagit upp det med min fru nu. Men hon nekar till allt. Hon sa att hon aldrig träffat honom. Men det vet jag hon har och att han är intresserad av henne. Det har jag läst på meddelade.


    Såg att hon även skriver med en annan kille nu som är vän med honom som hon träffat.


    Frågade henne om hon ville skilja sig men det vill hon inte.


    Tycker det är som hon inte trivs hemma och inte vill umgås med mig och barnen. Hon ställer alltid upp på övertid. Sitter nästan aldrig bredvid mig i soffan. Sitter mest med mobilen och spelar. Känns som det är något mer som inte stämmer med henne.


    Frågade henne om hon inte trivs med mig och barnen men det gör hon. Men känns inte så.


    Så har hon börjat umgås mycket med en ny vän. Hennes nya vän är, sån som gillar lägga ut bilder på Instagram där hon poserar i nya kläder och på gymmet. M.m.  Hon flörtar med killar ändå hon har en kille.


    Min fru har med börjat göra så på snapchat, Tycker jag är lite misstänksamt. Var dag när hon är ute och går lägger hon ut snapbilder på sig själv. Frågade henne om det. Då sa hon det är för att förstärka sitt självförtroende som hon göra det.
    Hon är mer mån om sitt utseende, sminkar sig o sånt.


    Återigen visar det sig att man aldrig ska konfrontera, aldrig ska ta upp det med sin partner, innan man själv har gjort allt som står i ens makt att finna så säker information som det bara är möjligt.

    Att ta upp det och diskutera det gör bara att hon förnekar och upprepar sina förnekelser, sannolikt även förnekar för sig själv.
    Förnekelsen stärks allt mera för varje gång hon förnekar, hon tränas allt mera i att ljuga och förneka. Ofta till den grad att hon själv mer eller mindre tror på sina förnekelser.
    På detta sätt blir det allt svårare, mycket svårare, att sedan få fram sanningen. Det blir mycket svårt för den som upprepat förnekar, särskilt när hon förnekar allt inför sig själv, att sedan ändra sin version till att erkänna och till att ändra förnekelsen till ett erkännande.
    Att någonsin få fram hela sanningen blir nog i princip omöjligt.

    Jag lider med dig och det är tråkigt behöva säga det men utifrån det du beskriver så är nog risken tyvärr stor att sanningen kan vara värre än dina värsta farhågor.
    Om din beskrivning är någorlunda objektiv så brukar det i sådana här fall alltid vara värre och ha gått längre än vad man vill och kan tro. Tyvärr.
    Men jag hoppas givetvis att jag har fel.
Svar på tråden fru otrogen?