Skakar av oro när han dricker

Det där är en undvikande reaktion. "Ja, det är VÄL så"...

Skärp dig. Din kille är en alkoholist, och du måste inse det fullt ut.

Sen om du vill lämna honom eller ej, det är ditt beslut. Vad folk skriver här ska du bara strunta i. Men oavsett vad är det nödvändigt att du är uppriktig, både mot dig själv och honom. Vill du ge det en chans till - ställ stenhårda krav.

Ett tips i så fall - läs på om Sanna Lundells historia med Mikael Persbrandt. Och ta efter hennes sätt att hantera det.

Otroligt låg och dryg ton av dig. Och en väldigt simpel metod att använda, när man vill kränka och lämna någon frustrerad.

Skärpning där också. Bättre borde du väl kunna uttrycka dig?

Personligen anser jag att signaturen Drottningen1970 har helt rätt. Att tonen är "hård" och fordrande är inget annat än nödvändigt. Kvinnor skulle behöva mer av rough love i de här sammanhanget. Det ömkande "styrkekramandet" bland "medsystrarna" är en jävla våt och kvav filt som väldigt sällan leder någonvart.

En sundare uppmaning är "Skärp dig för fan. Främst för dina barns skull (där såna finns, såklart), och sen för din egen".

Det där är också lågt. Du har såklart ingen aning om vilka insikter/erfarenheter i ämnet jag har. Att en människa har ett annat synsätt än vad du har betyder inte att denne "inte vet något", utan just att denne ser och tolkar annorlunda. Men jag anar av dina inlägg att du är en sån som tror att det bara finns ett sätt att tolka detta sammanhang "rätt". Dvs på ditt sätt.

Jag dömer för övrigt inte den här kvinnan alls. Gjort är gjort. Men för framtidens skull hoppas jag hon pumpar igång lite ilska och sunt självförakt. "Jag kan fan i mig bättre".