Jag har ett förflutet med missbruk (alla möjliga olika substanser), har även prostituerat mig och vart med om en del misär.
Men jag tänker inte älta det i tråden, utan något annat. Jag har träffat en kille med helt annan bakgrund. Han vet att jag inte dricker alkohol, men inte varför. Jag tycker om honom väldigt mycket och även om det är ganska nytt känns det väldigt rätt.
När berättar jag om detta?
Du behöver nog berätta detta ganska tidigt.. För väntar du för länge så är det inte bra.
Jag har också en mindre trevlig bakgrund. Jag brukar berätta när jag känner att det kan bli något. Inre direkt, men väntar inte heller i flera månader med att säga något. Jag har ibland sagt att jag varit med om mycket, tidigt. Men gått djupare in på det något senare.
Jag har också en mindre trevlig bakgrund. Jag brukar berätta när jag känner att det kan bli något. Inre direkt, men väntar inte heller i flera månader med att säga något. Jag har ibland sagt att jag varit med om mycket, tidigt. Men gått djupare in på det något senare.
Du måste berätta men kan ju göra det stegvis. Du måste ganska snabbt säga något om att du varit med om mycket och har en speciell historia men att du kanske inte är redo att prata om allt nu. Berätta något och invänta tillfällen när det passar att berätta mer. Sen tror jag inte man behöver berätta detaljer eller exakt vad man varit med om men hur det påverkade dig och hur du kan påverkas av det numera är något du kanske borde försöka vara öppen med. Det ger en djupare relation att berätta om jobbiga saker man varit med om.
Detta tycker jag låter bra.
TS: du har ingen skyldighet att dela med dig av svåra saker till killen. Känns han som en mogen och empatisk person?
Jag hade känt mig kränkt om jag fått veta det på annat sätt och inte från dig.
Hade jag dessutom haft sex med personen och denne inte testat sig för hepatit B, hepatit C, och HIV efter detta hade jag blivit livrädd och känt det som någon form av misshandel, där ja själv kunnat få göra ett aktivt val eller åtminstone be personen testa sig för samtliga innan vi blev fysiska.
Det blir sällan bra om man inte berättar och sen kommer det av en slump fram flera år senare.
Så jag håller med övriga om att något behöver hon i alla fall säga.
Är det inte något du har pratat om på AA eller AN eller med en terapeut. Att förhålla sig till sitt tidigare, destruktiva liv, är ju a och o för att kunna gå vidare i sitt liv.