Mormor hemma med barnet innan start på förskola. Fördelar? Nackdelar?

Min äldsta "skolades in" hos sina farföräldrar första året, dvs vi träffades ofta och mycket. Jag åkte även ofta hem till dem för att få sova ngn timme eftersom sonen bara sov i 30minutersperioder.. då fanns jag till hands men de kunde ha sonen själva i runmet bredvid

När det blev dags för oss föräldrar att arbeta båda två (sonen var ett år ca) fick vi inte plats på förskola förrän tre månader senare, farmor och farfar erbjöd sig att ta honom dagtid och sedan fortsatte de tills han var tre år :)

Under första året (alltså när han var 1-2 år) var jag föräldraledig en dag i veckan och min man en av de andra dagarna, dvs sonen var hos farmor o farfar tre dgr i veckan.

Andra året var han fyra dagar i veckan hos farmor o farfar och en dag (med övernattning) hos sin morfar.

När förskolan väl började vid 3 års ålder gick han 15h (fördelat på tre dagar i veckan) och var sedan antingen henma med mig (föräldrakedig med barn nr två) eller hos sina far - morföräldrar.

Att ha kunnat ge barnen (och öven våra föräldrar) förmånen att knyta så starka band har vi aldrig någonsin ångrat. Barn behöver nära relationer med andra närstående vuxna, utan föräldrarnas "översyn", och har man far-morföräldrar som vill och orkar ha barnen tycker jag inte man ska tveka en sekund :)

Jag hade tom funderat på om din mamma vill ha henne längre än de tre månaderna... det är en tid som aldrig kommer åter, och förskolan hinns med ändå.

Hoppas innerligt att mina barn VET att jag tycker det vore en självklarhet och en ynnest att ta hand om mina barnbarn i flera år om jag har möjlighet.

Högst troligt är TS mamma en person som vill vara mycket delaktig i sina barnbarns liv, du är det inte. - alla mönniskor är inte lika vet du.

Och hon ser det knappast som att hon "gjort sitt" med den biten.., då hade hon knapoast föreslagit det..

Du vet skillnaden på att dumpa och låta någon vara involverad va?

Jag är innerligt glad att mina och min mans föräldrar inte är som du.

Nu finns det ju gott om mor-farföräldrar som föreslår sådant själva, så det vore nog en bra ide om du slutar påstå att det är deras barn som föreslår det.. ingen här har faktiskt skrivit att de bett sina föräldrar ha barben utan tvärtom har det varit på mor- farföräldrarnas initiativ.

Mina svärföräldrar föreslog att de skulke ha sonen istället för att han skulle gå på förskola, xa tre dgr i veckan. Min pappa valde att gå ner i tid för att "hinna med sådant som betyder något" - dvs umgås med barnbarn (han hade min äldsta en natt o en dag i veckan sedan strax innan sonen fyllde två), resa, segla, åka motorcykel, gå på konserter och äta goda middagar med goda vänner.

Bara för att en far-morförälder tar aktiv stor del av sina barnbarns liv innebär det inte att de ÄVEN kan lögga tid och energi på sig själva och sina intressen.

Självklart kan man vara delaktig i sina barnbarns liv även om man inte har dem "heltid" men jag är övertygad om att relationen blir starkare om man har dem hyffsat ofta utan att föräldrarna är med. Naturligtvis innebär det inte att jag anser att man måste ha dem flera dagar i veckan, men övernattning någon helg i månaden, biobesök, semesterresor, gå till kekplatsen, påta i potatislandet, läsa godnattsagor osv är helt klart något som bygger en relation. Tid tillsammans helt enkelt - hur man lägger upp det är olika.

Jag tror säkert att dina barn inte skulle föreslå något sådant - jag tror man känner av om ens förälder vill göra sådant med sina barnbarn eller inte.

Ja, för ett eget liv kan man ju inte ha om man umgås med sitt barnbarn några dagar i veckan...

Du tänker inte att för en del människor är barn och barnbarn en stor del av "ens eget liv"? Och nej, jag menar inte att man inte har ett liv utanför det, tvärtom har mina föräldrar, och svärföräldrar, ett betydligt mer innehållsrikt liv än många andra pensionärer jag känner. De prioriterar bara barnbarnen OCKSÅ, inte istället eller bara.

Det låter sorgligt att du inte verkar kunna förstå det..