Svartsjuka

Ni behöver förbättra er kommunikation och ni behöver öka er ömsesidiga förståelse för varandras olika sidor och egenheter.
Allt i en relation kan inte bli rättvist och exakt lika eftersom båda parter har olika personlighet och tycker (förhoppningsvis!) olika om olika saker och i olika frågor.

Man måste ta ansvar för att öva upp sin egen förmåga att förstå sin partner och öva sig i att sätta sig in in hans situation.
Man kan verkligen inte bara utgå från sig själv, eftersom man är så olika. Men självfallet hjälper det ibland att tänka tvärtemot, t ex vad skulle du själv tycka om att en kvinnlig bekant till honom börjar höra av sig om nätterna, att han träffar överenskommelser med henne och lovar henne saker "bakom din rygg", en kvinna som har en (liten?) "crush" på honom och att de faktiskt tidigare har haft någon typ intim relation som innehåller hångel. Hur skulle du tänka om det?

Du kanske inte alls skulle bry dig? Men även om du inte skulle bry dig om det så bör du försöka förstå att han är inte lika som du och han reagerar annorlunda än du.

Jag tycker trots allt att han visar onödigt mycket svartsjuka, under förutsättning att din beskrivning stämmer och är helt objektiv (?),
alltså om din beskrivning även stämmer helt med hur han skulle beskriva att han upplever samma händelse (..?).

De personer som är överdrivet svartsjuka har ett personligt problem.
Men det är självfallet också ett gemensamt och ömsesidigt problem i relationen, i tvåsamheten, som båda parter kan behöva ta hänsyn till och man bör hjälpas åt att minska problemen, om man vill att relationen ska bli så bra som möjligt.
Alla personer i alla relationer har ju sina egna individuella egenheter, sina egna styrkor och svagheter. För att tillsammans, och var och en ensidigt, ska kunna hantera detta på bästa sätt så måste man förstå att man kan aldrig kräva att det ska vara rättvist och exakt lika.
Om båda parter i relationen bättre kan förstå den andres egenheter, styrkor och svagheter, förstå de skillnader man har sinsemellan, så har man givetvis bättre möjlighet att få till en bra relation,
om inte annat så för sin egen skull...

ChickfilA skrev 2021-01-13 00:06:27 följande:

Tack för era svar - jag uppskattar att få feedback som inkluderar kritik från fler perspektiv än ett. Att vara helt objektiv i en egenupplevd beskrivning är nog egentligen omöjligt, men jag har försökt att vara nyanserad.

Min man säger att han är svartsjuk - inte för att jag gett honom en anledning till det - utan pga sin historik av att bli sviken både som barn och ung vuxen, men också för att han varit en svikare. Det han reagerat på, som jag skrev om igår, var att jag messade tillbaka till M utan att säga ngt till maken om det. Att samtalet kom mitt i natten hjälpte inte, men tydligen hade M ringt omedvetet från Uruguay (som ligger i en annan tidszon) där han bor & jobbar. Men ytterst handlade reaktionen om att M är en man och jag en kvinna & en platonisk vänskap mellan män/kvinnor är e? ekvation som min make inte får ihop. Jag kan förstå resonemanget, men vi pratar om en nyårshälsning från andra sidan jorden 7 år senare från en person som jag bryr mig om som vän. Problemet jag har är reaktionen från min make som fick mig att känna ett starkt obehag. Det kändes kontrollerande och aggressivt vilket jag inte är ok med. Min man och jag träffades sent i livet, gifte oss snabbt och lärde känna varandra först efter att vi gift oss och som någon av er nämnde, så finns det röda flaggor i vår relation. Vi har svårt för att kommunicera - vi missförstår varandra ofta vilket leder till konflikter. Vi är dock lösningsfokuserade och lyckas gång på gång jobba oss tillbaka trots våra olikheter. Han - en charmig extrovert som formulerar och testar sina tankar medan han pratar och har alla symptom på ADHD man kan ha. Jag - en social introvert som vill förstå och leda påståenden i bevis och som ogillar hetsiga debatter där adrenalinet flödar. Vi är olika och vi kämpar. Jag förstår att äktenskapet är ett arbete och jag förstår vikten av att försöka möta varandras behov även om man inte alltid känner för det och även om det är en utmaning. Men nånstans blev hans sätt att bemöta mig på igår kväll nästan droppen som fick bägaren att rinna över.. Idag har vi dock pratat hela dagen och både blottat oss, varit introspektiva, inlyssnande, självkritiska och kritiska mot varandra, pratat om separation och vår relation och har väl landat i att vi inte har ett fullskaligt krig längre.

För er skulle det nog vara utmärkt med lite professionell hjälp, förmodligen både parterapi och enskilda samtal.
En god terapeut är utmärkt väl tränad och mycket van vid att hjälpa par och enskilda lösa upp sådana här knutar. Det här är väldigt vanliga problem, det är nog vanligare att dessa problem finns i de flesta förhållanden än att de inte finns. Och i de flesta fall ganska enkla problem att avhjälpa eller åtminstone att nå stora förbättringar.
Se till att skaffa er god hjälp innan det är för sent.

Om ni inte kan får bra hjälp gratis via er kommun så är det ändå värt att betala för det. En skilsmässa är mycket dyrare än vad god terapi kostar, även räknat enbart i kronor.

Svartsjuka

INNEHÅLL