Varför är det så svårt att få jobb som processoperatör

Jag fick utmärkta omdömen och har kollat med de kontakter jag skaffade, men de hade inget förra vintern och sen dess har jag inte hört nåt. Sökt till samma företag utan framgång. En av dem använder jag dock som referens. De kanske inte lockas av min persontyp eller nåt, vet inte. Men i så fall borde jag väl inte fått högsta betyg (vad gäller initiativförmåga, samarbete i grupp osv.).

Ja, men väldigt sällan. Får alltså inte ens chansen att visa vem jag är På tretton månader har jag kanske haft fyra intervjuer.

Förutom avsaknad av körkort har jag inger som ligger i vägen. Vore väl om de väljer bort mig på basis av min skrala erfarenhet i övrigt (har bara haft småjobb).

Står fel i profilen, är strax över 30. Vad gäller körkort har jag helt enkelt inte råd att spara ihop till ett, då jag lever på existensminimum. Utbildade mig just i tanken att få ordning på livet och spara ihop till ett så snart jag fått jobb.

Blir tyvärr ganska nervös och fyrkantig på intervjuer, särskilt nu när allt ska ske över datorn. Är en sån som långsamt växer in i sammanhang och har svårt att vara säljande som person. Vet inte riktigt hur jag ska ändra på det just i intervjusituationer. Har rentav funderat på att ta en öl inför nästa för att se om det hjälper.

De senaste tio åren har jag hoppat av tre utbildningar och haft massa småjobb (budbranschen främst). För det mesta har jag ändå gjort något (delat ut tidningar, jobbat med telemarketing osv). Min förklaring vid fråga om luckor brukar vara att jag inte riktigt känt att jag hittat rätt förrän jag påbörjade utbildningen till processoperatör. Sanningen är att jag hade en för jävlig barndom och därför inte riktigt kom ut i livet ordentligt. Levt ett slags skuggliv och klarat mig på småslantar.

Tack för tipsen! Jag ska som sagt påbörja SIUS så småningom. Där är det tänkt att man ska få mer riktad hjälp i syfte att ordna en praktik (åtminstone) som senare kan leda till anställning. Företaget får då betalt för att ha mig där.

Känns lite moment 22 isf. Jag måste ju skaffa ett jobb för att kunna ha ett. Tyvärr har jag varit fast i en situation där jag bara fått jobb andra inte vill ha (heltid har inte funnits på kartan, liksom). Men hur ska man kunna komma in på arbetsmarknaden i mitt läge? Ljuga på CV:t?

Är lite inne på att leta upp nåt yrke där det veeerkligen ska råda brist och sen försöka den vägen. Sjukvården, byggbranschen, vad som. Synd att det ska vara så oerhört svårt att få in foten.quote=80885652][quote-nick]Anonym (A) skrev 2021-01-12 12:55:05 följande:[/quote-nick]

Jag tror att en del av anledningen till att du inte får komma på intervjuer är att du är en bit över 30 år och inte har haft ett stadigt "riktigt" jobb. Att ha haft ett stadigt jobb signalerar att man kan ta ansvar och inte bara hoppar mellan ströjobb. Om det är 10 personer som söker det jobb du söker så räcker det med att ett par av de har ett fylligare CV än du och då väljs tyvärr inte du ut för intervju. 

Vet inte om jag signalerar jättemycket strul rent anställningsmässigt, då jag ända behållit flera av jobben under tid (tex tre år med ett). De avhoppade utbildningarna nämner jag inte specifikt, utan snarare i ordalag som "30 hp inom geologi på Umeå universitet" osv. Däremot är det förstås en nackdel att jag inte har arbetat med något på heltid. är inte ens berättigad A-Kassa, liksom.

Kan det vara bra att nämna något om det i de personliga breven, dvs lite kort redogöra för varför mitt CV ser ut som det gör? "På grund av trasslig omständigheter dröjde mitt inträde på arbetsmarknaden, men jag har därefter jobbat som x och y, varifrån jag har med mig goda referenser" etc.

Lustigt nog fick några av mina klasskamrater anställning utan att ens ha fullföljt hela utbildningen, så det verkar nästan viktigare med ett bra CV än annat.

Ja, det kanske kan vara en idé att försöka bredda mig mer inom branschen. Skulle dock behöva läsa upp gammal matte först, så att jag kan hantera mer abstrakt/teknisk intrikat teknik.

Jobbade som cykelbud (post, mat).

Tyvärr är det väl så. Jag har ingen familj (syskonlös, föräldrar döda). Ska absolut öva på intervjuer! Kanske rentav spela in olika klipp där jag övar på olika karaktärer eller nåt. Är väldigt ovan vid att framhäva mig som något speciellt och uttrycka entusiasm inför främlingar (dvs svårt att iklä mig en "social roll").

Praktiker är säkert bra också, så att jag kan fylla i luckor. Kanske bredda sökandet till alla operatörsjobb, och inte bara läkemedel.

Det förhåller sig inte riktigt så i min bransch. Där uppskattas man rentav om man är lite "kufig" eftersom det är så viktigt att vara detalfokuserad i arbetet. Man ska inte vara en person som rlr om för mycket i grytan eller står och pratar hela tiden. Detta var vad chefen för HR-avdelningen på företaget kag praktiserade på. Min nuvarande jobbcoach har sagt samma sak. Ett problem är dock att många av jobben förmedlas via bemanningsföretag (jag har enbart varit på såna intervjuer), och där går rekryterarna efter den mer gängse bilden, dvs att man ska ha mer av den där servicepersonan som är gångbar i yrken med mycket kundkontakt.

Kommer besvara resten av inläggen senare

Förstår. Första intrycket av någon kan förstås ge en fingervisning om hur vederbörande fungerar i grupp, men det är ju långt från en garant. Tyvärr sållas väl såna som jag bort eftersom människor kan bli lite obekväma när inte kemin finns där direkt. "Det måste vara nåt fel på'n". Man ska förstås snabbt kunna glida in i gänget. Jag vet ju vem jag är och att jag när folk väl lär känna mig brukar ses som trevlig och jordnära, men det är ju först när min hjärna förstått att personerna jag pratar med inte är farliga. Jag är själv väldigt odömande (man kan inte rakt av avgöra hur en person när man enbart träffat personen i ett sammanhang), men relryterarna måste förstås se till företagets bästa, och då är det väl "rätt" att välja kandidater som vid en första anblick förmedlar vissa egenskaper.

Tyvärr försvårar coronan för mig eftersom jag har lättare att träffa folk irl än via datorn. Det flyter på betydligt bättre. Min spegelneuron står ju då i direkt förbindelse med med den jag pratar med så att min mimik blir mer otvingad. Tror det varit till stor nackdel för mig. Senast jag var på en irl-intervju fick jag jobbet. Var inga större problem. Men på Zoom/Skype osv. sker nåt som gör mer hämmad i framtoningen.