• Murphy

    Inte gravid en enda gång...

    Hej,

    Jag har på gott och ont läst en hel del trådar här på familjeliv den senaste tiden då vi försökt att bli gravida i ett drygt ett år. Vi har inte ?lyckats? en enda gång...

    Nu önskar jag verkligen inte mig själv eller någon annan MF eller MA (så missförstå mig inte!). Men jag tänker att om man har blivit gravid och sedan fått MF/MA så funkar ju iaf delar av processen? Det kanske är helt fel att tänka så? Är det någon annan som har liknande erfarenheter att dela med sig av?

    Vi ska på fertilitetsutredning om en dryg månad men det känns så fruktansvärt långt borta just nu plus att jag är så rädd för vad dom ska hitta...

  • Svar på tråden Inte gravid en enda gång...
  • Kexsmula

    Jag vet inte om det är sant, men när jag blev gravid första gången som 16-åring fick jag missfall och läkaren sa då att det ?positiva? var att jag åtminstone vet att jag kan bli gravid senare när jag vill.

  • Anonym (G)

    Jag har bara varit gravid en gång. Det tog drygt två år av aktiva försök att få till. Tappade hoppet flera gånger under resans gång. Jag har inte gjort någon utredning och vet därför inte vad det beror på, att det tog sådan tid. Snart börjar försöken med syskon, det kanske inte hinner bli några. Jag är ödmjuk inför livet.

  • Anonym (Eh)

    Ja, det är väldigt fel att tänka så. För det första är det för väldigt många ett enormt trauma att behöva gå igenom och det påverkar även framtida eventuella graviditeter på så sätt att man inte kan glädjas och slappna av utan knappt vågar tänka på att man är gravid, vågar inte gå på toa i rädsla att se blod osv osv. Och tanken på det barn man förlorat finns för många alltid kvar, även om man i slutändan skulle lyckas få levande barn.

    För det andra kan missfallet vara ett symptom av ett fertilitetsproblem. Det är inte ovanligt att de som får kämpa i många år, gå igenom ivf etc för att lyckas få levande barn också går igenom ett eller flera missfall. Det är inte heller ovanligt att de som visar sig inte kunna få biologiska eller genetiska barn, och måste vända sig till ägg/spermiedonation, surrogat eller adoption har gått igenom missfall. Ett bra exempel på detta kan du höra om du lyssnar på podden ?Jag vill ha barn?. Där Filippa och Viktor berättar om sin kamp. De har försökt i flera år, fått flera missfall och utomkvedshavandeskap, gjort ett par ivf?er utan framgång och deras problem har visat sig grunda sig i ett kromosomfel hos henne. De kommer nu ?behöva? vända sig till äggdonation för att ha en chans att bli föräldrar. Det finns många andra människor med liknande berättelser och även många som gått igenom upprepade missfall och sen står utan levande barn i slutändan trots många fertilitetsbehandlingar av olika slag.

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Eh) skrev 2021-01-13 12:09:05 följande:

    Ja, det är väldigt fel att tänka så. För det första är det för väldigt många ett enormt trauma att behöva gå igenom och det påverkar även framtida eventuella graviditeter på så sätt att man inte kan glädjas och slappna av utan knappt vågar tänka på att man är gravid, vågar inte gå på toa i rädsla att se blod osv osv. Och tanken på det barn man förlorat finns för många alltid kvar, även om man i slutändan skulle lyckas få levande barn.


    Kunde inte sagt det på nåt bättre sätt själv. Mina två och hittills enda graviditeter blev båda MA och ångesten inför ett framtida plus är stor. Jag kommer nog inte kunna glädjas särskilt mycket och det känns som mina första erfarenheter och glädjen av att bli gravid har tagits ifrån mig. 

    Graviditet för mig är numera förknippat med ångest, sjukhusbesök, otaliga vaginala ultraljud, väntan på att vara helt säker på att fostret är dött, och sedan hela processen med att få tabletter och blöda ut det. Att få tidigt MA gör att 2-3 månader lätt försvinner, månader som man annars hade kunnat fortsätta försöka på. 

    Jag glömmer aldrig glädjen och chocken vid mitt första positiva test, och det kommer jag aldrig kunna få uppleva igen. 
  • Murphy
    Anonym (Eh) skrev 2021-01-13 12:09:05 följande:

    Ja, det är väldigt fel att tänka så. För det första är det för väldigt många ett enormt trauma att behöva gå igenom och det påverkar även framtida eventuella graviditeter på så sätt att man inte kan glädjas och slappna av utan knappt vågar tänka på att man är gravid, vågar inte gå på toa i rädsla att se blod osv osv. Och tanken på det barn man förlorat finns för många alltid kvar, även om man i slutändan skulle lyckas få levande barn.

    För det andra kan missfallet vara ett symptom av ett fertilitetsproblem. Det är inte ovanligt att de som får kämpa i många år, gå igenom ivf etc för att lyckas få levande barn också går igenom ett eller flera missfall. Det är inte heller ovanligt att de som visar sig inte kunna få biologiska eller genetiska barn, och måste vända sig till ägg/spermiedonation, surrogat eller adoption har gått igenom missfall. Ett bra exempel på detta kan du höra om du lyssnar på podden ?Jag vill ha barn?. Där Filippa och Viktor berättar om sin kamp. De har försökt i flera år, fått flera missfall och utomkvedshavandeskap, gjort ett par ivf?er utan framgång och deras problem har visat sig grunda sig i ett kromosomfel hos henne. De kommer nu ?behöva? vända sig till äggdonation för att ha en chans att bli föräldrar. Det finns många andra människor med liknande berättelser och även många som gått igenom upprepade missfall och sen står utan levande barn i slutändan trots många fertilitetsbehandlingar av olika slag.


    Jag har full förståelse och respekt för det du skriver men tanken med mitt inlägg var aldrig att på något sätt antyda att det skulle vara lättare att bli gravid för att man har fått missfall. Det är flera i min närhet och så även jag smärtsamt medvetna om. Utan min fundering är snarare om det är ännu svårare att bli gravid om man aldrig har lyckats få till ett plus? 
    Bakgrunden till min fråga är helt enkelt att jag inte har känt igen mig i de trådar som jag har läst här på familjeliv. Min känsla är att majoriteten som befinner sig i samma läge som mig (dvs. som har försökt att bli gravida på egen hand i över ett år) har fått ett eller flera plus under året som dessvärre inte nått hela vägen fram. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara lättare att hantera (jag har som sagt flera i min närhet som drabbas och deras sorg smärtar även mig något fruktansvärt) utan konstaterar bara att vi inte har fått ett enda plus. Känslan blir då att INGENTING i vår "process" verkar fungera... Men jag antar att det inte är värt att spekulera mer (trots att man blir knäpp av denna eviga vänta) utan att det är bättre att se vad vi får för resultat efter utredningen. 

    Tack för podtipset - den ska jag absolut lyssna på! 
  • Jenzia
    Murphy skrev 2021-01-13 14:45:31 följande:
    Jag har full förståelse och respekt för det du skriver men tanken med mitt inlägg var aldrig att på något sätt antyda att det skulle vara lättare att bli gravid för att man har fått missfall. Det är flera i min närhet och så även jag smärtsamt medvetna om. Utan min fundering är snarare om det är ännu svårare att bli gravid om man aldrig har lyckats få till ett plus? 
    Bakgrunden till min fråga är helt enkelt att jag inte har känt igen mig i de trådar som jag har läst här på familjeliv. Min känsla är att majoriteten som befinner sig i samma läge som mig (dvs. som har försökt att bli gravida på egen hand i över ett år) har fått ett eller flera plus under året som dessvärre inte nått hela vägen fram. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara lättare att hantera (jag har som sagt flera i min närhet som drabbas och deras sorg smärtar även mig något fruktansvärt) utan konstaterar bara att vi inte har fått ett enda plus. Känslan blir då att INGENTING i vår "process" verkar fungera... Men jag antar att det inte är värt att spekulera mer (trots att man blir knäpp av denna eviga vänta) utan att det är bättre att se vad vi får för resultat efter utredningen. 

    Tack för podtipset - den ska jag absolut lyssna på! 
    Jag och min man har försökt bli gravida i mer än ett år utan att någonsin på plus. Jag har heller aldrig varit gravid tidigare i livet. Vi har också gjort utredning och fått svaret oförklarlig barnlöshet. Alla mina värden är tiptop trots min ålder (37 år) och jag har massa ägg. Ändå händer det inget, trots att vi prickat in ägglossning varje månad i mer än ett år. Så du är inte ensam <3 Nu väntar vi på IVF och hoppas det ska vara lösningen
  • Dhalia

    Kan ju vara så att det är fel på din mans spermier och då kanske ICSI fungerar utmärkt för er och du blir gravid direkt oxh får barn. Kanske inte får större problem än så om man har tur.

    Men tex för oss så tog det dels exakt 1 år att bli gravid naturligt som sedan slutade upp i ett MA och sedan skulle de ta 3 år och 3:e IVF försöket senare att bli gravid igen som igen slutade upp i ett MA. Nu väntar vi på att göra vårt 4:e IVF. Så behöver inte betyda allt fungerar för de. Vi är dessutom i 30 års ålder. Men podden Ja vill ha barn som någon redan nämnde uppe i tråden är jättebra!

  • Aryzza

    Jag och min man försökte 19 månader utan ett enda plus. Har heller aldrig vart gravid innan. Utredning visade ingenting, oförklarligt barnlösa.

    Resultatet av vår första återföring på första IVF blev åtta månader i fredags :)

  • DreamFlower

    Jag och min sambo har haft oskyddat sex sedan 2015 då vi både har försökt aktivt under långa perioder och som i nuläget, bara lever på som vanligt. Jag fyller 28 år i sommar och min sambo fyller 32. Jag har heller aldrig blivit gravid tidigare i livet och således inte med min partner. I perioder har detta varit jättejobbigt verkligen och jag har varit så ledsen och inte känt mig normal (vad det nu är). Eftersom vi började försöka för så längesedan har vi hela tiden försökt ha inställningen att vi är så unga och har mycket tid, att vi helt enkelt inte behöver stressa.

    Nu har jag iallafall äntligen tagit mod till mig och gjort en egenremiss för en fertilitetsutredning. Är förstås orolig för att få negativa besked. Det ska sägas att min partner endast har en testikel och vi misstänker att det kanske är en av anledningarna till att vi aldrig lyckats få något barn. Är det någon här som har erfarenhet av detta? Särskilt av att ha försökt under så många år som vi. Hoppas verkligen att vi kan få hjälp och att det inte visar sig vara hopplöst för oss.

  • Miilna2015
    Murphy skrev 2021-01-13 14:45:31 följande:
    Jag har full förståelse och respekt för det du skriver men tanken med mitt inlägg var aldrig att på något sätt antyda att det skulle vara lättare att bli gravid för att man har fått missfall. Det är flera i min närhet och så även jag smärtsamt medvetna om. Utan min fundering är snarare om det är ännu svårare att bli gravid om man aldrig har lyckats få till ett plus? 
    Bakgrunden till min fråga är helt enkelt att jag inte har känt igen mig i de trådar som jag har läst här på familjeliv. Min känsla är att majoriteten som befinner sig i samma läge som mig (dvs. som har försökt att bli gravida på egen hand i över ett år) har fått ett eller flera plus under året som dessvärre inte nått hela vägen fram. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara lättare att hantera (jag har som sagt flera i min närhet som drabbas och deras sorg smärtar även mig något fruktansvärt) utan konstaterar bara att vi inte har fått ett enda plus. Känslan blir då att INGENTING i vår "process" verkar fungera... Men jag antar att det inte är värt att spekulera mer (trots att man blir knäpp av denna eviga vänta) utan att det är bättre att se vad vi får för resultat efter utredningen. 

    Tack för podtipset - den ska jag absolut lyssna på! 
    Vi har nog läst helt olika trådar för jag tyckte att många verkade vara i samma sits som oss, dvs aldrig något plus på stickan. Vi försökte också i närmare två år utan ett endaste plus, mensen kom på bim varenda månad. Har nu gjort icsi och blev gravid på första insättningen, är i vecka 6 så inget är ju säkert såklart. Men om det är som för oss att det är manlig faktor med få simmare så kan det gå fort när man väl får hjälp sen, det behövs ju bara en spermie och ett ägg. Jag kan tänka mig att det i många fall kan vara svårare och jobbigare om felet är att man får upprepade missfall/ma för då är det svårare att hitta problemet och en lösning. Håller tummarna för att ni får hjälp snart :)
  • Anonym (Anna)

    Hej på er.

    Vi är ett par som blev gravida med vår förstfödda på första försöket. Helt otroligt, det trodde man ju aldrig!

    Men nu har vi försökt med syskon i snart 1 år. Den förstfödda är 2,5 år och det känns jobbigt att hen blir äldre och äldre och inte får ett syskon som vi längtar efter.

    Vi har nu satt oss i kö till fertilitetsutredning och hoppas få komma till innan sommaren.

    Hur gör ni andra för att hantera besvikelsen varje månad?

  • Lillaälta

    Känner exakt som dig! Vi är 27 och 29 och har försökt i 2 år utan ett enda positivt graviditetstest. Skulle också hellre vilja fått missfall för att veta att det fungerar... fel enligt många, men jag skulle bara vilja veta att det fungerar...

    Enligt utredning är vi oförklarligt barnlösa och vi väntar nu att få remiss godkänd för ivf.

  • Anonym (Längtar efter plus)
    Murphy skrev 2021-01-13 14:45:31 följande:
    Jag har full förståelse och respekt för det du skriver men tanken med mitt inlägg var aldrig att på något sätt antyda att det skulle vara lättare att bli gravid för att man har fått missfall. Det är flera i min närhet och så även jag smärtsamt medvetna om. Utan min fundering är snarare om det är ännu svårare att bli gravid om man aldrig har lyckats få till ett plus? 
    Bakgrunden till min fråga är helt enkelt att jag inte har känt igen mig i de trådar som jag har läst här på familjeliv. Min känsla är att majoriteten som befinner sig i samma läge som mig (dvs. som har försökt att bli gravida på egen hand i över ett år) har fått ett eller flera plus under året som dessvärre inte nått hela vägen fram. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara lättare att hantera (jag har som sagt flera i min närhet som drabbas och deras sorg smärtar även mig något fruktansvärt) utan konstaterar bara att vi inte har fått ett enda plus. Känslan blir då att INGENTING i vår "process" verkar fungera... Men jag antar att det inte är värt att spekulera mer (trots att man blir knäpp av denna eviga vänta) utan att det är bättre att se vad vi får för resultat efter utredningen. 

    Tack för podtipset - den ska jag absolut lyssna på! 
    Hej.

    Jag är inne på min tredje ivf och aldrig plussat. Hoppas verkligen på att plussa denna gång. De hittar inga specifika problem som orsakar detta mer än att jag har ett lågt AMH-värde.
  • Anonym (Längtar efter plus)
    Aryzza skrev 2021-01-13 17:35:56 följande:

    Jag och min man försökte 19 månader utan ett enda plus. Har heller aldrig vart gravid innan. Utredning visade ingenting, oförklarligt barnlösa.

    Resultatet av vår första återföring på första IVF blev åtta månader i fredags :)


    Vad underbart! Grattis.
  • Dhalia
    Anonym (Längtar efter plus) skrev 2021-02-28 21:56:23 följande:

    Hej.

    Jag är inne på min tredje ivf och aldrig plussat. Hoppas verkligen på att plussa denna gång. De hittar inga specifika problem som orsakar detta mer än att jag har ett lågt AMH-värde.


    Hej, så tråkigt att det inte tar sig alls :( får ni många befruktade? Många mogna ägg vid äggplock?
Svar på tråden Inte gravid en enda gång...