Anonym (Eh) skrev 2021-01-13 12:09:05 följande:
Ja, det är väldigt fel att tänka så. För det första är det för väldigt många ett enormt trauma att behöva gå igenom och det påverkar även framtida eventuella graviditeter på så sätt att man inte kan glädjas och slappna av utan knappt vågar tänka på att man är gravid, vågar inte gå på toa i rädsla att se blod osv osv. Och tanken på det barn man förlorat finns för många alltid kvar, även om man i slutändan skulle lyckas få levande barn.
För det andra kan missfallet vara ett symptom av ett fertilitetsproblem. Det är inte ovanligt att de som får kämpa i många år, gå igenom ivf etc för att lyckas få levande barn också går igenom ett eller flera missfall. Det är inte heller ovanligt att de som visar sig inte kunna få biologiska eller genetiska barn, och måste vända sig till ägg/spermiedonation, surrogat eller adoption har gått igenom missfall. Ett bra exempel på detta kan du höra om du lyssnar på podden ?Jag vill ha barn?. Där Filippa och Viktor berättar om sin kamp. De har försökt i flera år, fått flera missfall och utomkvedshavandeskap, gjort ett par ivf?er utan framgång och deras problem har visat sig grunda sig i ett kromosomfel hos henne. De kommer nu ?behöva? vända sig till äggdonation för att ha en chans att bli föräldrar. Det finns många andra människor med liknande berättelser och även många som gått igenom upprepade missfall och sen står utan levande barn i slutändan trots många fertilitetsbehandlingar av olika slag.
Jag har full förståelse och respekt för det du skriver men tanken med mitt inlägg var aldrig att på något sätt antyda att det skulle vara lättare att bli gravid för att man har fått missfall. Det är flera i min närhet och så även jag smärtsamt medvetna om. Utan min fundering är snarare om det är ännu svårare att bli gravid om man aldrig har lyckats få till ett plus?
Bakgrunden till min fråga är helt enkelt att jag inte har känt igen mig i de trådar som jag har läst här på familjeliv. Min känsla är att majoriteten som befinner sig i samma läge som mig (dvs. som har försökt att bli gravida på egen hand i över ett år) har fått ett eller flera plus under året som dessvärre inte nått hela vägen fram. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara lättare att hantera (jag har som sagt flera i min närhet som drabbas och deras sorg smärtar även mig något fruktansvärt) utan konstaterar bara att vi inte har fått ett enda plus. Känslan blir då att INGENTING i vår "process" verkar fungera... Men jag antar att det inte är värt att spekulera mer (trots att man blir knäpp av denna eviga vänta) utan att det är bättre att se vad vi får för resultat efter utredningen.
Tack för podtipset - den ska jag absolut lyssna på!
