Människor som inte har några vänner

Samma här. Har ingen som jag kan kalla vän som jag umgås med regelbundet. Hade vänner när jag växte upp men det rann ut i sanden när jag var runt 25. Tyvärr orkade jag inte hålla kontakten då jag var utsatt för mobbing på arbetsplatsen.

Idag, på nya jobbet, har jag det bra, trivs med arbetskamraterna, är social och fikar ofta med många. Men allt är baserat på jobbet. Har ingen jag umgås med utanför. Jag saknar det ibland och sommaren blev lite jobbig då jag inte träffade en enda människa förutom mina barn på hela semestern.

Samtidigt har jag väldigt svårt att känna att jag vill fördjupa vänskapen, ens med mina bästa kollegor. Då har vi ändå pratat om väldigt privata saker på jobbet, stöttat varandra vid separationer och liknande. Men ändå känner jag inte att det är några som jag skulle kunna bjuda hem på en fika eller grillning eller så.

Jag vill ha vänner men är samtidigt rädd för att tränga mig på. Kan säkert ha med perioden av mobbning som fortfarande sitter kvar. Jag kan tänka mig att de flesta på jobbet gillar mig men kan nog samtidigt känna att jag är lite reserverad.

Undviker inte men det utvecklas aldrig till nåt annat än professionella relationer på jobbet eller liknande. Jag har ändå FÖRSÖKT odla nya relationer och återuppta gamla. Försökte fyra gånger under lika många veckor i somras. Inte ett enda av de försöken ledde någonvart. En fick jag inte ens ett svar tillbaka fast den personen hade föreslagit att vi skulle ses ner den hade semester. Det var faktiskt lite sårande. Jag får ofta höra att jag är lätt att ha att göra med, och att man känner förtroende för mig. Ändå lyckas jag aldrig odla några vänskapsrelationer.

Så tala gärna om vad jag (och andra i min situation) gör för fel, för att bara sitta hemma gör jag inte.