Hur skulle ni reagera om du inte blir bjuden på bonusbarnets bröllop?

Jag hade sett det som att jag inte heller behövde vara artig och inkluderande längre, så jag hade brutit helt med hen. Hen hade heller inte varit välkommen i mitt hem mer, syskonet hade fortfarande blivit inbjuden som vanligt till kalas osv.

För makens skull hade jag aldrig själv tagit det steget, men hade barnet tagit det så hade jag hängt på och brutit.

Varför accepterar mannen att hans barn inte tar egna beslut och gör egna bedömningar? Är barnen svagbegåvade?

Det handlar om att respektera mannen/pappan och därför hålla en god min.

Självklart kan man hindra en otrevlig person tillträde till ens hem. Vill mannen träffa barnet så kan han åka hem till det.

Flera som pratar om att TS ska "hålla pappan borta" från bröllopet.

Har pappan ingen egen vilja?

Om det finns risk för konflikter och drama så får dottern naturligtvis avgöra vilket som blir bäst men i pappans läge skulle jag välja att prata med dottern och fråga själv, mellan fyra ögon.

Det ska finnas starka orsaker till att jag går på ett bröllop inom familjen utan min fru. Vi är tillsammans och bjuder man mig så förutsätter jag att inbjudan gäller oss båda, annars tackar jag vänligen nej.

Jag skulle se det som väldigt respektlöst att bjuda den ena av två i ett gift par om det inte finns mycket allvarliga orsaker, mer än att någon inte "gillar nån". Folk kan väl uppföra sig på ett bröllop, alla gillar inte alla och då håller man sig ifrån varandra, hur svårt ska det vara? Är det barnungar det handlar om?

Krasst sätt skulle jag nog låtsas som jag inte hört att jag var ensam inbjuden och svara: "Tack, vi kommer gärna båda två!". Skulle dottern då verkligen säga att min fru inte är välkommen skulle jag svara: "Oj, det var väldigt tråkigt att vi inte är välkomna."

Jag tvivlar starkt på att någon man tillåter ett vuxet barn bära sig illa åt och utesluta hans partner, och sen ovanpå allt bjuda hem det barnet. Jag tror att vilken idiot som helst hade insett att barnet skitit ut sig totalt genom sitt visade beteende. Ts man verkar luta åt att låta bli att gå nu när ts inte var bjuden. Jag tycker han gör rätt om han stannar hemma, det hade jag gjort i hans situation. Jag hade dessutom tagit ett allvarligt samtal med mitt barn angående vår framtida relation, om den överhuvudtaget skulle finnas kvar....

De speglar verkligheten alldeles utmärkt. De går ut på att man respekterar de som finns mannens/pappans liv, oavsett om man tycker om dem eller ej.

Det är bara i er fantasivärld som ena parten, gärna då pappans nya, ska svälja vuxna barns skit och dessutom göra det med ett leende. En särkulle ska alltid få bete sig hur som helst, men ändå vara välkommen för det är ju ett baaarn, och som en tyckte att ts skulle ge dem en present ovanpå allt....

Vill barnet ha det så här, så kan det få det så också. 

Har jag skrivit någonstans att särkullen ska bjuda ts på bröllopet, men ts ska inte göra samma sak tillbaks när/om hon bjuder in till något?

Varför ska ts inkludera, men särkullen exkludera?

Samma gäller åt båda håll. Antingen bjuder man, eller så låter man bli. Bara särkullen lever upp till sitt eget val och inte förväntar sig bli inbjuden till ts hem eller fest.

Nej det gör det inte. Det är bara en ursäkt som används för att tränga sig på. Det handlar snarare om att vinna över bonusbarnet. Har man en dålig relation till bonusbarnet som du har är det bara elakt att tvinga sig på deras firande, när de tänker tillbaka på sin bröllopsdag och tittar på bilderna så kommer de alltid att bli påminda om att du inte ens kunde låta dom ha en dag tillsammans, en av de största dagarna i deras liv, utan att inkräkta och visa att det är du som går först. Du hade mått bra av att visa dig en aning graciös, men jag antar att du bara gottar dig åt eländet du lyckats skapa åt bonusbarnet.

Var har TS skrivit att hon hatar sina bonusbarn? Visa gärna det inlägget!

Ni drar slutsatser och försöker trumma in lögner i oss andra. Trumpnivå!

Exakt vad har det med ts situation att göra huruvida jag väljer umgås med särkullarna eller ej?

Detta har du rätt i, jag skulle inte kunna bry mig mindre än jag gör.

Det lustiga är att Ess suttit här i MINST 10 år och spytt galla över bonusbarn, eller ja ?särkullbarn?. Det säger en del

Ja verkligen, alltså kan inte vara friskt betende att hålla på så dygnet runt i princip i så många år

Jag tycker du resonerar konstigt. Ett vuxet barn kan väl umgås och ha en bra relation med sin förälder utan att umgås med förälderns nya partner? Eller vad menar du?

Föräldrar blir gamla och försvinner. Det är relationer att vara rädd om, inte minst för sina barn /barnbarns skull. Tids nog är den tiden förbi.

Självklart går det bra att ha en relation som bygger på att inte träffas i förälderns hem.

Sen kommer relationen aldrig bli bra igen om ena parten utesluter den andres partner, det säger sig liksom självt.

Hur hade du sett på att ts och mannen skulle gifta sig, men bjuder bara hans barn utan partner, eftersom de inte gillar partnern?

Alla andra är självklart bjudna i par.

Tror du barnet gått på sin förälders bröllop?

Tror du barnet hade känt någon direkt glädje över att träffa sin förälder efter ett sådant markerande?

Du klarar ju bara av att se saken från den stackars förfördelade särkullens håll, som ju ska få bete sig hur som helst och ändå mötas av applåder. Så nu har jag vänt på det, för varför ska en förälder lisma ihjäl sig för sitt barn och acceptera att hens partner behandlas som skit, när det knappast gäller på andra hållet!

Hate to disappoint you men för väldigt många vuxna barn är det inte jordens undergång att träffa sin förälder på ett annat ställe än i förälderns hem.

Vissa föredrar till och med denna lösning framför att komma hem till föräldern och ser det verkligen inte som ett "straff" att umgås i sitt eget hem istället.

Det är inte självklart att alla vuxna barn skulle bry sig särskilt mycket om  det heller.

Jag talar av egen erfarenhet, min pappa har en partner som jag både kan ha och mista, för att uttrycka det så.  Dock bjöd jag henne på mitt bröllop.

Och nej, jag skulle inte bry mig ett dyft om jag inte fick komma till deras hem. Jag har inga speciella känslor för deras hem, det är inte mitt barndomshem, jag har aldrig bott där, det är en halvtråkig lägenhet bara.

Är det ens barndomshem kan jag förstå att det känns annorlunda.