• Anonym (ny mamma)

    Min man är en dålig pappa

    Min man tar inget ansvar för våran son på 5 månader. Enda sedan sonen föddes så har jag tagit allt ansvar, förutom om jag frågar eller ?tvingar? min man att hålla sonen/byta blöja någon gång då och då...

    I början sa mannen att han inte höll sonen så ofta för att han tyckte att jag inte litade på honom, så sagt och gjort började jag ge honom mer ansvar - tex gav honom sonen och gick till ett annat rum eller liknande så han fick vara själv med sonen, men det gick kanske 1-5 minuter och sedan kom han och hämtade mig och gav mig sonen igen, ?han vill inte vara med mig ändå?. Och så var det varenda gång, så tillslut orkade jag inte fråga mer.

    Jag litar inte alls på mannen med sonen, men försökte att inte visa det alls när han höll honom. Har mina anledningar till att jag inte har tillit - vilket mannen vet och accepterar. Han har tex skrikit på sonen när han inte gjort som han ville, kallat honom elaka saker osv. Detta har blivit bättre senaste månaden, men det sitter djupt i mig.

    Om han håller sonen så kan han hålla i någon minut, antingen till sonen börjar skrika eller är missnöjd, och då ger han mig sonen och säger alltid ?jag måste kissa?, ?jag har ont i ryggen? eller någon ursäkt - som att om han har ont i ryggen behöver han inte vara förälder. Om jag ifrågasätter det och säger att han inte tar ansvar så blir han bara arg/pratar inte med mig.

    Han är arbetslös och är hemma hela tiden precis som mig, men ändå har jag bebis 99.5% av tiden, jag söver, matar, gör rent, leker, byter blöjor och allt mer. Här hemma tar jag hand om våra katter, städar varje dag, tvättar, gör mat osv - medan mannen ligger i soffan. Han brukar vakna vid 13-14, och tycker det är okej. Har sagt flera gånger att det inte är okej, men ingenting händer.

    Jag funderar på att flytta med sonen och katterna till en egen lägenhet, så att mannen får ta sitt ansvar och steppa upp (eller så gör han inte det, och då blir det skilsmässa) och så att jag slipper irritationen av honom liggandes i soffan hemma hela tiden medan jag gör saker osv.

    Någon som gjort likande/har någon erfarenhet av att flytta men inte skilja sig/göra slut direkt? Någon som vet om jag måste betala för mannen och jag flyttar eftersom vi är gifta - eller kan han söka socbidrag om vi inte bor ihop? Vill inte behöva betala för honom när vi inte ens bor ihop liksom.

    Någon som har något tips till mig? Vill göra det bästa för min son.

  • Svar på tråden Min man är en dålig pappa
  • Anonym (ppp)
    Anonym (ny mamma) skrev 2021-01-16 14:26:50 följande:

    Han är deprimerad, han har diagnoser som gör att han alltid är det. Han tar mediciner men hjälper väl sådär... Men han visste om sina diagnoser innan han blev pappa liksom, han försöker inte bättra sig alls. När han har skrikit åt sonen så har det varit i samband med att sonen kissat på honom vid skötbordet, att sonen skrikit i 2 minuter eller för att sonen inte vill ligga i soffan som han vill göra..


    Men gud! Barnmisshandel! Om du inte flyttar så är du medansvarig till misshandeln. 
  • Whitehorse1979
    Anonym (Va??) skrev 2021-01-16 14:57:34 följande:
    Det var väl det dummaste inlägget på länge...
    Whitehorse1979 skrev 2021-01-16 14:39:46 följande:
    Ge du dig själv lite ovett för att du är dum i huvudet.

    Hur vet du att TS tjatat?
    Är du hennes man?
    Haha fan vad bra sagt!
    Tackar, haha.
  • Anonym (.....)

    Så sjukt, skrika på en liten bebis. Hur kan du ens klara att bo med honom?? Hade min sambo behandlat mitt barn så.... Förstår du att det är misshandel? Tänk om han sen tex skakar och gör illa bebisen när han blir arg?

    Ja din sambo är en usel paopa och ert barn lär snart få men för livet av detta.

  • Dennadagdettaårdennastund

    Detta kan sluta illa, din man kanske gör ert barn riktigt illa en dag. Snälla flytta därifrån. Din man är för sjuk, skydda ditt barn. Man hör allt för ofta om barn som blir misshandlade, även till döds både av bio föräldrar och bonusföräldrar. Detta är tydligen tecken på att det kan urarta rejält. Rädda ditt barn.

  • Anonym (Yz)

    Man kan bli irriterad och trött om ens barn skriker, ibland får man liksom bita ihop, eller om man känner att det är på väg att koka över så går man där ifrån en stund. Men att som dun man gör, skriker, och skriker fula namn åt en månaders bebis, det är inte normalt och ett tecken på att han inte kan behärska sig. Jag tänker att det blir ju inte bättre heller, tänk r barnet blir större och börjar trotsa, har man inte ens den spärren för att ett spädbarn råkar kissa på en då kan det faktiskt gå illa.

    Även om din mamma kanske inte innerst inne vill illa så kan han inte behärska sig. Det är ofta så det går till när en del skakar sina barn.

    Du borde flytta därifrån och kontakta socialen för att få hjälp med hur umgänget ska se ut för din man, för ensam ska han inte vara med barnet.

    Ta er bara därifrån så fort som möjligt och lös allt sedan.

    Kanske får han hjälp och börjar förstå sina egna begränsningar. Ta ansvar för ditt barn nu, för skadan kan bli stor för barnets utveckling och känsloliv.

  • Anonym (M)
    Less is more skrev 2021-01-16 14:52:13 följande:

    Din man orkar inte ens med sig själv. Hur ska han då också orka med ett barn ? Du kan inte förvänta dig någon förändring.

    Det blir enklast på många om du flyttar när ert barn är litet.


    Håller med
  • Mrs Moneybags
    Anonym (ny mamma) skrev 2021-01-16 14:26:50 följande:

    Han är deprimerad, han har diagnoser som gör att han alltid är det. Han tar mediciner men hjälper väl sådär... Men han visste om sina diagnoser innan han blev pappa liksom, han försöker inte bättra sig alls. När han har skrikit åt sonen så har det varit i samband med att sonen kissat på honom vid skötbordet, att sonen skrikit i 2 minuter eller för att sonen inte vill ligga i soffan som han vill göra..


    Även du visste väl om hans diagnoser? Hur trodde du att han skulle förändras?

    Jag tycker så synd om ett lilla oskyldiga barn.
  • Anonym (ny mamma)

    Visste absolut om hans diagnoser jag med, men han var inte alls såhär innan vi fick barn.

  • Anonym (A)
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2021-01-16 17:45:50 följande:
    Detta kan sluta illa, din man kanske gör ert barn riktigt illa en dag. Snälla flytta därifrån. Din man är för sjuk, skydda ditt barn. Man hör allt för ofta om barn som blir misshandlade, även till döds både av bio föräldrar och bonusföräldrar. Detta är tydligen tecken på att det kan urarta rejält. Rädda ditt barn.
    Håller med
  • Anonym (H)
    Anonym (ny mamma) skrev 2021-01-16 14:26:50 följande:

    Han är deprimerad, han har diagnoser som gör att han alltid är det. Han tar mediciner men hjälper väl sådär... Men han visste om sina diagnoser innan han blev pappa liksom, han försöker inte bättra sig alls. När han har skrikit åt sonen så har det varit i samband med att sonen kissat på honom vid skötbordet, att sonen skrikit i 2 minuter eller för att sonen inte vill ligga i soffan som han vill göra..


    Ja detta var ju lite mer extremt än vad jag tänkte mig när jag sade att det särkenrigwn är många föräldrar som skriker (eller snarare kanske höjer rösten) någon gång åt sin bebis.

    Jag uppfattar det som att din partner faktiskt mår fruktansvärt dåligt? Framförallt pga att du nu säger att han blivit så sedan ni fick barn.

    Jag gissar att han helt enkelt inte klarar av att hantera barnets behov. Är han ljuskänslig?

    Min man hade problematik kring anknytning. Rätt rejäl problematik. Men har aldrig någonsin höjt rösten mot vårat barn.

    Han klarade inte av att ta henne när hon ?sprattlade? för då upplevde han det som ty hon inte ville vara hos honom. Han hade också stora problem med skrik och känslig för avbruten sömn.

    Han tog inte på något sätt ut detta över dottern (mer än att ha en dålig relation och inte ha känslor för henne) utan kunde få vredesutbrott i andra situationer, typ om han misslyckades med något han pulade med hemma. Problemen med dottern skapade helt enkelt en ?överbelastning? som gjorde att han inte fungerade längre.

    Vår dotter är nu två år och vi har lyckats lösa detta.

    Jag har tyvärr inga hopp om att du kan läsa situationen med din partner utifrån det du beskriver. Och om du sk försöka det så kan jag bara råda dig att ni flyttar isär och sedan jobbar på pappans relation med barnet.

    För oss löste sig mycket när vi bestömde att pappan under en period inte skulle ta nåhir ansvar för barnet alls. Det gav effekt på en vecka för att pressen försvann från honom.

    Kanske kan en lugn miljö göra att din partner kan få förmågan att åtminstone ouppskatta sitt barn.

    Oavsett Behlver han proffesionell hjälp. Du kan inte lämna barnet med honom så som situationen ser ut nu. Han klarar inte av att hantera barnet som det är nu. Det betyder inte att han är en hemsk människa, vilket han mycket väl kan vara, utan bara att situationen ser ut som den gör nu.

    Jag tror det bästa för er alla är att ni flyttar isär. Du kommer slippa bråk och också sorgen över att inte få det familjeliv du såg fram emot. Och han kanske får det lugn som krävs för att få honom ur det värsta måendet
Svar på tråden Min man är en dålig pappa