Frånvaro på jobbet skapar problem

Eller också kanske du drar förhastade slutsatser. 

Mitt barn sov och lekte på mig dag och natt i flera år, jag blev proffs på att gå på toaletten med en baby i famnen, eller stoppa in tallrikar i diskmaskinen med babyn i famn.  Om jag duschade när han var vaken, satt han i baby sitter eller liknande i badrummet och tittade på mig medan jag sjöng, vinkade och tjoade under duschen, så han fick lite underhållning. Då var han superglad! Tystnade showen började han skrika. Jag är specialist på att rita gubbar eller lägga pussel med ena handen och skriva emails med den andra. En hand för dinosaurien, en hand för telefonen. Varje natt i tre år vaknade han runt klockan 3 och krävde ljummen mjölk. Och jag började jobba 100% när han var 6 månader. 

Hade en massa jobbmöten per telefon där det var diverse bakgrundseffekter med babypladder, men kollegorna tyckte det var bättre att mötet kunde genomföras än att vänta en månad eller så till nästa tillfälle. De flesta gubbar hade själva barn så de störde sig inte så mycket. 

Nej, inte heller jag har krav på mig att jobba när jag eller mitt barn är sjuk, men om inte jag gör mitt jobb, ligger det kvar och väntar på mig senare eftersom ingen annan gör det. Det funkar inte på alla jobb att plötsligt sätta in ersättare. Då skulle jag verkligen få nervsammanbrott om jag gjorde noll en vecka, och sedan kom tillbaka till kaos och besvikna kollegor. 

Nej, jorden går inte under om jag inte gör mitt jobb, men jag påverkar och försenar kollegors jobb, vilket inte är kul. Plus att jag får en stressande backlog, som jag kunde blivit av med om jag jobbat kl. 22 när barnet sover eller en söndag. 

Man borde väl ändå sträva efter att utföra sitt jobb när man har en anställning, inte bara chilla och tycka att omvärlden borde slappna av. Med TS attityd hade hon inte blivit långvarig hos oss. 

Ok där har du problemet. Man får lön för sin prestation och inte för att "gå till jobbet och den tid man är där". "Noll ambitioner". "oväntade krav på prestation" Grattis till din chef. Du bör nog byta jobb. Vad har du för yrke egentligen?

Du har haft oturen att hamna på ett kommunkontor där man faktiskt arbetar. Kanske nya chefer som inte fattat galoppen än? Ta det lugnt.

Enligt ts själv utför hon sin uppgifter när hon är på plats. Däremot får hon uppenbarligen skit för att hon och hennes barn är sjuka, eftersom chefen uppenbarligen har andra förväntningar än så.

Och ja. Att jag är uppskattad är relevant eftersom du påstår att man inte gör ett bra jobb när man bara vill ha betalt för sina timmar.

Jag tycker också att det är skönt att vara hemma. Det betyder inte nödvändigtvis att man inte arbetar på sin arbetstid. Ts har utfört arbetauppfifter på två månader istället dör en. Vilket är rimlig med tanke på att hon varit frånvarande ungefär halva den tiden.

Hur vet du vad hon presterar på jobbet? Hon tycker uppenbart att prestationskraven är för höga. Jag har inte skrivit något om att arbeta utanför sin arbetstid. TS arbetar dock inte PÅ sin arbetstid. Hon har inga ambitioner. Vill ha lön för att gå till jobbet och sin närvaro. Jag tycker det säger allt. Och säger mig också att Ts tycker det är skönt att vara hemma, har inget emot det för hon får ändå pengar. Och har läst sig till sina rättigheter att det är arbetsgivarens uppgift att lösa hennes frånvaro. Vilket tillslut kommer slå tillbaka på henne själv.

Det är ju jättebra för dig att du är OERHÖRT uppskattad! Har dock inget med detta att göra.

Jag skulle börja söka jobb om jag var du. Sök de tjänster som ligger uppe. Det värsta som händer är att du får nej.

Kan tycka det är drygt om referenser ska ta upp din frånvaro eftersom detta uppenbarligenr ett tillfälligt problem. Och om de nu vill bli av med dig så lär det ju hålla tyst om det

Förlåt men är ni på riktigt!?

Den enda skyldighet TS har är att meddela sin arbetsgivare att hon är sjuk eller vabbar. Där efter ska hon friskanmäla sig dagen innan hon ska återgå i arbete. ALL tid där mellan behöver hon inte svara på ett enda samtal eller sms. Inte heller ha någon huvudbry över vad som ska göras på jobbet eller deadlines. Det är ARBETSGIVARENS uppgift att hitta en person som gör hennes arbete under denna tiden om han vill ha det klart.

Absolut önskvärt att man delar vabben och är sin arbetsgivare lojal MEN allas familjesituation ser inte ut så. Det finns inga som helst krav på att man måste göra så.

Så TS. Sätt dig ner med din chef och förklara att såhär är det. Just nu är vi mycket sjuka och du får acceptera det. Kontakta inte mig under tiden jag är hemma. PUNKT slut! Gör han det anmäl honom till facket!! Så oförskämt att hålla på o ligga på dig när du med laglig rätt är hemma. Barn under 3år ka vara konstant sjuka i diverse grejer och man får det själv för att man vårdar dom! Det är NORMALT. Du är inte ett dugg ensam om det eller konstig. Försök äta bra mat med mycket vitaminer, ta gärna lite extra C och D. Även probiotika är bra vid mycket magsjukor. Och säg åt sin arbetsgivare på skarpen att backa! Han har inte en enda legal anledning att sparka dig pga falsk arbetsbrist. Det är bara skitsnack. Gör han det så dra det rättsligt och via facket!

O nått jäkla svammel om folk som blir lidande pga uteblivet arbete.. JA och gissa vad det är ARBETSGIVARENS problem och skyldighet att lösa det. Inte TS!

Usch blir frustrerad hur ni försöker tryck till TS och lägga ansvaret på henne!

Ts det stora problemet är inte att du vabbar, utan din attityd till ditt arbete som lyser igenom här och som chefen säkert märker.

-du tycker inte ditt jobb är så viktigt, ingen blir lidande om du inte är där???? Om det tar två månader istället för en spelar ingen roll. Du har ju kunder, som mår dåligt, alltså ett socialt arbete?

-du har inga ambitioner

-du vill bara gå till jobbet och ha din lön för dina timmar

-du tycker det är jobbigt att chefen börjat ställa krav och tycker de får slappna av?

- du har läst på alla dina rättigheter och förstår inte att du har ett eget ansvar också.

-ingen har berättat för dig att man ansvarar för sin egen situation, arbete osv och att arbetsgivare inte kommer acceptera hur mycket frånvaro som helst? Eller att man själv ansvarar för sin privata situation som påverkar arbetet negativt i längden.

Tyvärr känns igen alltför mycket hos vissa medarbetare när man jobbat några år. Mina rättigheter först, resten får väl någon annan lösa. Och ja det normala är att det ställs krav på arbetet. Tråkigt uppvaknande men så är det.

Ja det ger ju liksom konsekvenser när folk som behöver hjälp från kommunen får längre handläggningstider 

Hur kan du säga att ingen lider av det?

Är inte det lite samma sak som att säga att dina arbetsuppgifter är totalt onödiga. Ingen behöver göra dem?

Jag har nyligen börjat jobba på en kommunal verksamhet efter föräldraledighet och vabbar och blir sjuk ofta (barnet smittar mig). Problemet är att jag får massa dead lines från mina chefer och andra och känner mig stressad över det. Saker blir inte gjorda i tid, men det är ingen som lider av det. Exempelvis gäller det diverse utredningar som tar två månader istället för en. Varför kan inte folk bara slappna av och gilla läget. Istället skriver de massa mejl till mig och undrar när det blir gjort...

Arbetsgivaren "jagar" ju ts för att hon ska göra sitt jobb som hon är anställd för. Inte för att hon är den enda i världen som kan göra jobbet. Ts kan ersättas av någon annan och det gjordes säkerligen under hennes föräldraledighet. Det är varken konstigt eller dubbelmoral.

Visst, är det stora problem så skaffar man sig så klart en ny person som utför arbetet. Ger den nya personen någon form av spetskompetens som den sjukliga saknar och säger sedan upp den senare pga arbetsbrist.

Att omplacera folk som inte håller deadlines är helt ok om man först gör ett samtal där man diskuterar hur personen mår osv och det sen inte sker en förbättring. Om det är något man gör med alla som missar deadlines och det är någonting man tidskritiskt man jobbar med så är det fullt skäl för omplacering, även för någon som vabbar eller är sjuk för mycket förutsatt att man behandlar alla anställda som inte klarar av att sköta sitt jobb på samma sätt. Men är det betydligt lägre lön eller ett helt annat arbetsområde så kan det istället bli så att det räknas som en ny tjänst och då blir det knöligare.

Nu blir det ännu konstigare ts. Dina arbetsuppgifter med deadline är 10%. Inte ens de 10% uppfyller du. De andra uppgifterna, 90%, är socialt arbete och samtal, ändå blir ingen lidande av att du inte är där och gör ditt jobb??

Det var ju bra att du insåg det. För annars lät det ju som du tyckte din tjänst inte behövs och kan dras in. Och ja då har du inget jobb.