Att inte göra våld på sig själv genom att ha sex mot sin vilja är inte egoism. Att slå sönder någon man säger sig älska för att man inte får vad man vill ha, där kan vi snacka egoism.
Jaha okej. Du vill alltså inte ha hjälp med din hemska syn på kvinnor. Du ville bara spy ut den och se reaktionerna. Bra att du berättar det nu så man slipper lägga ned mer tid.
Fast du verkar hela tiden vilja lägga allt på kvinnorna, varför det?
Varför är det alltid kvinnornas fel?
Varför känner du att alltid måste skuldbelägga kvinnorna?
Naturligtvis gör kvinnor fel och gör idiotiska saker men det gör väl män också?
Men du verkar bara reta upp dig på kvinnor, varför det?
Varför retar du inte lika mycket upp dig på män som gör saker du inte gillar?
Varför har du fastnat på bara kvinnor?
Måste du ändra dig då? Du kommer inte åtalas för tankebrott så länge du inte säger något. ALLA åsikter, tankar och värderingar är okej. ALLA. Att sedan lufta tankarna eller göra handlingar av dem är inte alltid okej. Så länge du inte gör det ser jag inte problemet. Jag ser däremot ett problem i att du tycker att du är onormal bara för att du inte är "pk".
Jag undrar vad du tycker att dessa kvinnor ska göra istället. Vad skulle jag gjort istället?
Nej, alla åsikter är inte okej. Du kanske menar att alla åsikter är lagliga att ha? För åsikten att svarta är djur eller att kvinnor förtjänar det när de blir slagna och våldtagna är inte okej. Åsikten att judar är onda och förtjänade att bli ihjälgasade är inte okej.
Ytterst verklighetsfrånvänt att tro att man kan hysa kvinnoförakt utan att det påverkar sina handlingar och beteende. Ts har redan berättat om en situation där det direkt påverkat en annan människa, hur hon övergav sin nära vän efter att fått veta att hon tvingats fly för sitt liv när hennes man misshandlade henne.
Det är jättebra om man är medveten om att sina fördomar och hatiska känslor är problematiska och saknar logisk grund.
Ja. 100%. Att ifrågasätta dina tankesätt och vilka grunder du byggt dina fördomar och ditt internaliserande kvinnohat på är exakt hur du kommer ur detta. Gärna med en psykolog också. Någonstans på vägen i ditt liv blev du hjärntvättad i dessa misogyna åsikter och värderingar. Någonstans lärde du dig att ursäkta och sympatisera med förövare och skuldbelägga offer. Du behöver spåra tillbaka dina spår och ifrågasätta var detta kommer ifrån och hur logiskt det är. Du behöver utbilda dig om hur människor är olika, människor föds med helt olika verktyg att hantera världen med.
Hur tror du man löser ett problem utan att gå in på djupet? Tycker du det räcker med att bara säga "jag vet att jag har dålig kvinnosyn" så är problemet löst?
Ett misstag hon gjorde? Misstaget att bli misshandlad då eller? Eller misstaget att inte anse sig själv vara fastlåst med en person resten av sitt liv utan att man faktiskt kan ändra sig och bli kär i någon annan? Du anser att man bör tvingas stanna i en olycklig relation och om man försöker lämna får man skylla sig själv när mannen misshandlar en? Vad tror du det är för slags män som misshandlar sina fruar? Tror du kvinnomisshandel oftast beror på förövaren eller offret?
Du övergav henne när hon behövde dig. Gissningsvis är hon väldigt nedbruten vilket gjort att hon förlåtit dig. Du verkar vara väldigt benägen att försöka demonisera och distansera dig från kvinnor som det kvinnofientliga samhället dömt ut som icke moraliska. Som att du tycker det är extra viktigt att du attackerar dessa tjejer så att ingen gör misstaget att blanda ihop dig med dem. För du vill ses som en fin och duktig tjej, inte som någon av tjejerna män ofta ser ned på.
Jag har aldrig varit lika extrem som dig men jag brukade t.ex. sakna medkänsla för kvinnor som stannade hos män som misshandlade dem. Om de valde att stanna fick de väl skylla sig själva liksom. Sedan började jag lära mig mer om ämnet. Läste massor av historier från offer. Läste på om hur dessa kvinnor bryts ned långt innan första slaget. Jag utbildade mig själv och ifrågasatte mina tankar. Desto mer jag lärde mig desto mer försvann ignoransen.
Man kan inte rå för vem man blir kär i. Hon gjorde väl snarare allt rätt. Hon var i en olycklig relation, råkade bli kär i någon annan och istället för att vara otrogen gjorde hon slut.
Du anser att man bör tvingas stanna i en olycklig relation och om man försöker lämna får man skylla sig själv när mannen misshandlar en? Vad tror du det är för slags män som misshandlar sina fruar? Tror du kvinnomisshandel oftast beror på förövaren eller offret?
Det är "not like other girls" syndromet. Extremt vanligt bland tjejer, speciellt yngre, och handlar om just internaliserad misogyni. T.ex. när ens omgivning lär en att tjejer som ligger utanför förhållanden är smutsiga slampor och man då gör allt för att inte bli en sådan tjej och gärna även själv tar på sig dessa åsikter och börja hata mot oskyldiga tjejer.
Oj, visste inte att en man har rätt att slå mig gul och blå för jag pratat med en annan man en längre tid. Måste genast se till att jag inte har några män som jag jobbar med, hålla mig undan från gym, tillställningar, medeltidsdagar där det kan dyka upp män som jag träffar. Kanske bara ska låsa in mig in mig i hemmet, helst sitta fast i en kedja som är tillräckligt lång så jag kan gå mellan köket, sovrummet och badrummet. Ingen teknik, jag kan ju kontakta andra män då.
Det du beskriver är ju det gamla klassiska skambeläggandet av kvinnors sexualitet som vi fortfarande uppfostras med. Historiskt sett handlar det om att mannen ville kontrollera kvinnans sexualitet för att försäkra sig om att det verkligen var hans biologiska barn som ärvde hans egendom.
Dessutom är det ett utmärkt verktyg för att hålla kvinnor borta från offentligheten och därmed makten. Kvinnor ska inte synas, höras eller vistas utanför hemmet i onödan, det kan nämligen straffa sig. Extremvarianten av det hittar du inom islam.
Kvinnor vinner fler sociala poäng på att följa normen som madonnan - den kyska, självuppoffrande och ständigt lojala makan och modern. Hon kan befästa den rollen genom att moralisera över andra kvinnor - hororna - som är lösaktiga och trotsar sin man så att han blir tvungen att tillrättavisa henne med våld.
Det jag funderar över är vad du får ut av att moralisera över andra kvinnors beteende. Du skriver att du inte bryr dig men du verkar bry dig väldigt mycket om vad andra kvinnor gör.
Sedan undrar jag om du är för våld även i andra sammanhang och anser att provokation ska ses som en förmildrande omständighet generellt. Om du t.ex. provocerar en kollega och han klipper till dig så att blodvite uppstår - skulle du ha samma förståelse för hans reaktion som du verkar ha för de män som slår sin partner?
Jag undrar också vilken typ av provokationer som du anser är i paritet med att t.ex. bli stampad i huvudet, få frätande syra kastat i ansiktet eller bli dödad med otaliga knivhugg - allt hämtat från verkliga fall av våld mot kvinnor. Borde du inte i stället undra vad det är för fel på mannen som använder våld?
Kan det vara så att du mår dåligt för att du delar ett synsätt vars syfte är att begränsa kvinnors, och därmed ditt eget, liv?
Jag blir inte särskilt provocerad av det du skriver utan mer förundrad. Jag känner inte heller något systerskap med andra kvinnor men det beror på att kvinnor är individer.
Däremot delar vi upplevelsen av att leva i ett samhälle och en värld som fortfarande präglas av ovanstående föreställningar. Det suger som fan om du frågar mig, särskilt att jag eller din dotter _oavsett hur vi klär oss eller beter oss _inte kan vandra hem genom en mörk park sent på natten eller resa till alla ställen vi vill på egen hand utan att ta en risk och dessutom skuldbeläggas om något verkligen händer.
Som ett experiment kan du be din man lista vilka åtgärder han brukar vidta för att undvika att bli sexuellt trakasserad eller våldtagen medan du skriver en egen lista. Sedan kan ni jämföra listor. Jag förmodar vart din lista blir betydligt längre.
Vad tror du att det beror på? Kan det handla om precis det synsätt som du själv ger uttryck för?