Jag har en hemsk syn på kvinnor, hur ändrar jag den? TW

Väldigt intressant att du tror/tar psykopat som en komplimang. 

Ville du inte ge din syn på saken (eller uppfattade du inte frågan?). Jag förstod det som att du hade något motiv att förändra din inställning, att den numera skaver, och det görs inte genom enkla" fråga, svar, fråga, svar", utan lite mer komplexa reflektioner (än t.ex den nedan).

Jag förstod det som att du ville ha hjälp, inte att det var en frågelådatråd? Men tycker du att det är för känsligt att resonera i skrift kring den input du får? - ja det framgick inte.

Vi lever fortfarande i ett manssamhälle, där män ur ett samhällsperspektiv fortfarande anses vara bättre. 

Även kvinnor är färgade av denna samhällshierarki som kallas Patriarkatet.

Det är vanligt att kvinnor springer patriarkatets ärenden genom att som TS - tänka att män är bättre och kvinnor sämre, TROTS att hon själv är kvinna. 

Detta är inget tecken på psykopati eller empatistörning, utan tyder på att ts är lågutbildad och har en begränsad förmåga att ifrågasätta. Detta även vanligt bland Trump-anhängare. 

Patriarkatet är inte mäns fel. Det är tydligt, och det syns även i den här tråden där många män ifrågasätter TS och blir upprörda, men de män och kvinnor som hejar på henne räcker för att ge ts tillfredställelse. Nu känner hon sig duktig. 

Tack, det var intressant det du delade med dig. Då tror jag att du ska börja i den änden många skrivit. Du läser och tittar på dokumentärer som normalt skulle väcka empati och börja med de "lätta" frågorna för empati. Som könsstympning, personliga berättelser om prostitution där incest och övergrepp lagt grunden, alltså mer svart-vita berättelser där det krävs mindre av att utmana dig själv. Dock är du äldre och har en annan mognad än den tonåring du berättar om. Så antingen blir man mer rigid och cementerar sina föreställningar eller så ger du dig själv möjligheten att förändras. Samtidigt tror jag du ska fundera väldigt medvetet på det jag skrev innan - att du utan att blinka är på lag med teamet som slår nedåt när du kan hitta en moraliskt överlägsen position. Samtidigt som du direkt uttrycker misstänksamhet mot psykologer, pga deras "moraliska övertag" och beroendeförhållandet, om du skulle blotta strupen och vara ärlig om dina ståndpunkter. Jag tror du behöver både utbildas, mogna och utmanas, för att kunna föra ett mer komplext resonemang på flera plan, se hur mönster etableras (hos andra och en själv), som i sin tur kan leda till en förändring i vilka som är föremål för din empati.

Man präglas ofta mycket av sina föräldrars människosyn. Hur pratade de om andra människors sätt att leva? Vad hade de för förväntningar på sina barn? Hade de samma förväntningar på döttrar och söner?

Hej TS, 

Först vill jag säga att det är modigt av dig att våga lyfta en sådan frågeställning som din, det är först när vi vågar se inåt och lysa en ficklampa på våra fulare sidor, att erkänna dem för oss själva och att vilja göra något åt dem, som vi faktiskt kan lyckas med det senare.

Tyvärr är detta internet, det är ett ämne som provocerar, så du kommer få många som svarar i affekt på sin omedelbara känslomässiga reaktion och därigenom direkt tvingar dig i försvarsställning. Då låser du dig endast mer i din åsikt och missar en chans att utvecklas. Slut dig inte, fortsätt öppna dig! Därför skulle jag också rekommendera en psykolog. Talat med en själv i andra frågor, något av det bästa jag gjort här i livet, helt ärligt. Men räkna inte med "ett par gånger", det är ett arbete som kräver tid.

Jag har en teori kring det du beskriver baserat på att jag kan smått känna igen mig i det, dock ställt till min. Jag är då också man själv.

Det är en krock mellan dina värderingar och din egen identitet. Du håller inte kvinnor som sämre, du håller dem som bättre (genom att du är en själv) och reagerar därför negativt när de inte kan leva upp till dina värderingar och krav du själv håller. Du klarar att bete dig, varför gör inte andra kvinnor det?

Du känner dig kanske också lite intvingad i en kvinnoroll du inte är bekväm med; sett till detta sexualiserande du nämner många gånger, samtidigt som du ser kvinnor som villigt anspelar på det, många gånger för ytlig vinning såsom bekräftelse eller pengar.

Iaf. så är det för mig och män. Den moderna mansrollen vi har i dag som för mig ter sig mest som dålig självkontroll; man skall helst vara högljudd, ta plats, stå på sig (dvs gärna hamna i bråk över småsaker), jaga materiell standard (BMW, feta hus, båt etc), knulla mycket, gärna lite småkriminell.

Jag kan inte känna empati för de som blir säg ihjälskjutna i gängrelaterade dåd, eller killen som körde ihjäl sig på motorvägen för han absolut behövde pressa 180 i sitt flådiga åk, eller den som blev rejält spöad för att han skulle mucka gräl på krogen. Eller för den som spöade för att någon muckade gräl med honom på krogen. Eller den som överdoserade på en lina inne på krogtoaletten.

Barn är vad det är, barn i manskroppar, som inte kan hantera och kontrollera sina mest basala jävla känslomässiga uttryck. Bete er, det är inte svårt! Jag har ALDRIG varit i bråk, ALDRIG utfört ett brott värre än piratkopiering av någon film, ALDRIG betett mig illa såsom man kan läsa att många män gör i form av sexuellt kladdande, mansbebis-beteenden etc. Det kräver av mig lika stor ansträngning som att komma ihåg att andas; dvs. det är en sån grundläggande egenskap i mig att jag behöver inte tänka på det öht.

Jag anser mig själv hålla en högre moralisk nivå och kan därför inte till viss del hjälpa att se ner på dem som inte kan bete sig.

Men här kommer det TS... Vi är inte heller perfekta. Det finns andra sidor där vi istället fallerar som andra människor klarar av. Jag är feg i många situationer istället, där det hade varit bra med lite mer mod.

Du har säkert sidor som ger sig uttryck i situationer som dessa kvinnor du dömer ut istället hade hanterat bättre. Innerst inne kanske det svider, för du blir inte uppskattad för den du är i det samhälle vi lever idag, men de verkar kunna bli det.

I slutändan, helt ärligt, det är ungefär lika jävligt för oss alla. De killar jag dömer ut, tror du inte de sitter och önskar mer självkontroll så de fick lite jävla stabilitet i livet i stället? Troligtvis. Och här sitter jag och önskar att jag kunde släppa mer på det för att våga leva ut.

Ingen av oss är perfekt, vi gör alla så gott vi kan här i livet. Och däri finns empatin för andra.

Man behöver inte vara feminist utan det är väl ändå rätt grundläggande etiska värderingar som borde sitta i varje människas ryggrad att anse att det inte är kvinnans fel att hon blir misshandlad.

Jag känner för övrigt inte en enda man som tycker som dig, men det kanske är skillnad på de män du har i din bekantskapskrets och de män som ingår i min bekantskapskrets. Jag umgås med personer som liksom jag har en akademisk utbildning.

Här har vi ett till bevis på att din kunskaps och utbildningsnivå är väldigt låg.

Nej, Patriarkatet är en samhällsstruktur som vi föds in i och som både män och kvinnor fortsätter att upprätthålla, omedvetet.

Precis som jag skrev i ett annat inlägg ovan så kan inte du hjälpa att du tänker såhär. Du har blivit formad till att tycka att män är bättre, precis som många män lärt sig att de är bättre. Då är det alltså inte deras eller ditt fel.

Män har ett ansvar, ja! Men att skuldbelägga någon som inte förstår, det går inte.

Jag vet inte vart du läste att jag skulle påstå att patriartet var kvinnors fel? 

Jag skrev att det är en samhällsstruktur som både män och kvinnor bidrar till att upprätthålla, för att det är vad de har lärt sig från början - så som du beskriver att du är "född" sådan. Du har blivit formad så från start, och bara för att du är kvinna så försvinner inte ditt ansvar. 

Som du ser kommentaren ovan så är det exakt sådär män tänker. "Patriarkatet finns inte", för de har aldrig märkt av det då de lever i sin priviligerade bubbla.

Precis som många vita inte förstår hur utbrett det är med rasism då vi själva aldrig sett eller blivit utsatta för diskriminering, men vi är en del av det omedvetet, och där har vi också ett ansvar att utbilda oss och tänka rätt.

Finns kvinnor (och män) som dras till mördade. Även seriemördare som haft som sin grej att göra förloppet så utdraget och tortyrliknande som möjligt för sitt offer (finns oftast en drivkraft som grundar sig i sex bakom det hela) har beundrare och friare utanför fängelsets murar. Personer som inte själva skulle vilja mörda någon skall ju tilläggas. Jag tror ärligt att du skulle kunna komma långt i detta som du fungerar över kring dig själv, om du börjar sätta dig in i psykologin bakom fenomen som detta, eller hur det tex kan komma sig att någon hamnar i ett misshandelsförhållande och inte lämnar innan det gått så långt. Att läsa på om allt möjligt mellan himmel och jord gällande ämnet psykologi. Ju mer kunskap och information man besitter desto mer komplexa saker förstår man och kan se nyanserna i, kan låta jäkligt simpelt, men det funkar verkligen så i praktiken. Du verkar dessutom ha en god förmåga till att analysera, vilket är en styrka om man önskar försöka förstå sig själv bättre och då i förlängningen förändra något hos sig själv man tycker skaver och är negativt.

Sen angående dig och din man. Du tror inte att ni omedvetet göder denna kvinnosynen, hos varandra, till att bli en anings överdriven? Just eftersom ni båda två i grunden har en onyanserad och svartvit syn på kvinnor så finns där liksom ingen där, i er dynamik, som kan bromsa och ifrågasätta om en åsikt luftas som egentligen kanske borde må bra av att ifrågasättas. Så att den har chans att utvecklas till någonting mer nyanserat. Tycker man lika i mycket upplever åtminstone jag att det är lätt hänt att man går och blir rätt svartvit i sitt tänkande tillslut.

Angående ditt beteende i barndomen, tror du finner svaren på eventuella frågor du har kring det i att just sätta dig in i psykologi på en bredare front. Eller så upptäcker du att det inte är relevant för den du är idag att rota i det. Särskilt inte om din uppväxt i stort vart lugn och fri ifrån trauman.