Hur är det att vara en

Du vet ju svaret på vad som gör en bra mamma, frågan är ju egentligen hur du ska finns energi till att höra det du vill.

Nu har du ju tagit första steget till att få hjälp av läkare, så heja dig!

Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills du känner dig piggare, men fram tills dess får du tvinga dig själv till att göra saker med sonen. Börja smått, gör en av de saker du nämnt, varje dag. En dag stiger du upp lite tidigare och sminkar dig, sen sitter du med pojken och äter frukost. Nästa dag sitter ni en stund på eftermiddagen och övar bokstäver. När du handlar, köp ett par festisar, frukt och varsin bulle eller nåt, sen låter du sonen packa en kasse med filt, muggar etc och så har ni picknick utanför huset bara. Var sen nöjd över de saker du gjort med sonen, istället för att tänka att du borde göra allt det där andra också.

Det kanske känns övermäktigt men konstigt nog kan man få mer energi av att göra saker, och av att känna sig duktig. Förhoppningsvis öppnar ni det där legot en helg i nära framtid!

Har du alltid varit såhär "slapp"?

Om inte, låter det som du har en lätt depression eller brist på något mineral/vitamin. Kör gärna en check-up på vårdcentral och kolla värden.

Du ska sluta svika honom och engagera dig i det han vill göra.

Han är redo att lära sig läsa och när du ignorerar detta sviker du honom (menar inte låta hård här), men ta tag i det, snälla.

Jag minns detta från min barndom när jag var 4-5 och så gärna ville lära mig läsa och skriva. Jag skrev bokstäver på måfå och gick sedan till mina föräldrar och frågade om jag skrivit ett ord. De sa skrattande "nej" och sedan blev det inget mer. Jag blev besviken och fick återgå till mitt ritande. De var för inne i sig själva för att se min önskan/ mitt behov att vilja lära mig. Så det blev först när jag började i första klass, fast jag var redo redan ett par år innan.

Och när han frågar om ni ska ut och göra nåt så säger du självklart "JA". Du ska själv, imorgon föreslå att ni går ut och hittar på något. Googla också utomhuslekar ni kan göra. 

Ta tag i er relation för snart är han äldre. Ge honom fina, glada & kärleksfulla barndomsminnen av sin mamma <3<3<3

Ja, men det låter TS tampas med obalans.

Kanske tex depression, hormoner, vitaminbrist?

TS: Bra att du kollay upp ev depression.

Kolla gärna alla vitaminvärden hos läkare, tex järn. Ibland kan en multivitamin (välj en för kvinnor) hjälpa, men bäst kolla hos läkare först.

Har du vänner eller familj som kan stötta upp? Eller någon som kan vara barnvakt?

Nu har jag tonårsbarn, men tror inte jag hade överlevt om jag inte hade haft mina vänner som har barn i samma ålder. Om du inte har kompisar i samma situation, så fick jag nya kompisar via barnet.

Hoppas du får hjälp via vårdcentralen med ditt egna mående. Var ärlig när du går dit så att du får rätt hjälp. Om din arbetsplats har en företagshälsovård kan det finnas hjälp att få via dem.

Några tips jag fick när barnen var små var att sova när de sover. Läsa eller lyssna på ljudbok tillsammans i soffan kan fungerande när orken är låg. Det finns föräldrakurser via vårdcentralen, vi gick en som hette komet. Lekstunder med barnet varje dag var en av hemuppgifterna vi hade, en bra dag kanske vi lekte en hel timme, men ibland bara 15 min. Det viktiga var att det var fullt fokus på barnet under den tiden, inte tv, inte telefon-tittande. Det var barnet som valde, men var ok om föräldern gav förslag. Involvera barnet i vardagssysslorna så mycket som det går. En favoritutflykt vi gjorde var när vi bredde 2 smörgåsar och gick till lekplatsen och hade picknick.

Gör du någonsin något som bara är för dig? Vad finns det för möjlighet att göra det?

Du är jättestark som trots allt orkat göra de här aktiviteterna och ansträngt dig för din son skull <3

Låter som du skulle behöva vara sjukskriven. Åtminstone deltid tills du har mer ork?