Jag är uppvuxen i innerstan, men flyttade till en småstad (snarare by) när vi fick barn. Där fanns det två matvaruaffärer, två pizzerior, en frisör och en barnavårdcentral, samt en miniliten klädbutik med företrädesvis yrkeskläder. Närmaste större stad låg 5 mil bort och vi hade ingen bil.
Trots att vi hade ett visst utbud av service, så tyckte jag att det var fruktansvärt jobbigt, men det beror säkert mycket på att vi hade en bebis att ta hand om. När han ramlade och slog munnen i spjälsängen så kunde jag inte ta mig till tandläkaren med honom, utan att betala flera tusen kronor i taxi till grannstaden som bara var något större, men i övrigt inte med större utbud vad gällde butiker. När han hade hög feber så fick de skicka en ambulans, eftersom jag inte kunde ta mig till sjukhuset. När han hade vuxit ur sina pyjamasar eller om vi behövde köpa något till hemmet, så fick vi göra en heldagsutflykt med tåg till staden 5 mil bort eftersom tågen bara gick en gång i timmen. Att bo så var fruktansvärt och det kändes som att hela dagar helt "försvann", så fort man behövde en glödlampa eller om man hade ett läkarbesök inbokat, eftersom det tog så många timmar i anspråk. Om jag inte hade haft barn, så hade jag kanske tyckt att det var lättare.
Vi har flyttat och nu bor vi i utkanten av en storstad, men ändå lite på "landet." Det tar förvisso 20 minuter att gå till närmaste busshållplats, men å andra sidan så går bussarna var 10:e eller var 20:e minut och bussresan tar 10 minuter till köpladorna i utkanten av stan och 35 minuter till innerstan. Att bo så, är perfekt när man inte har bil, upplever jag.
Mitt råd, när du letar boende, är att fundera över vardagliga saker som att handla och åka till jobbet och hur det ska gå till. Vi har två stora shoppingvagnar som funkar utmärkt att dra med sig de 20 minuterna till busshållplatsen, men är jobbigare att rulla om det är snö. Om inte bussarna hade gått så ofta som de gör, så hade jag inte valt att bo så som vi gör idag.