Vad gör jag nu?

Bor sett ifrån din uppväxt, det finns fortfarande arv och genetiskt anlag. Arv kan man få bort successivt kanske inte allt men det mesta. Jag tycker i din uppfattning av det du beskriver, ni är kära och det gick över styr. Avstånd med förhållande är bra på olika sätt man saknar varandra mer och så man har sitt och göra vad man vill eftersom man bor på sin sida.

Jag tycker att ni inte pratar mer om ringar, giftermål, förlovning, utan lägg det på is ett tag och ni ska båda känna att det är ok. Be om ursäkt för henne och hon för dig. För nu båda höll på.

Jag tror att hon blev skraj för det blev för mkt. Man kan bli rädd.

Att du är narcisst det är inte underligt att du har dem dragen. Pga av din bakgrund. Jag tycker att du fortsätter med "undersöka vem du är" prata med en kurator /psykolog /terapeut. Det är bra om du har ngn och prata med. En bra person. Inte vem som helst.

När du uppstår och vara narcisst, tänk två ggr om innan du vräker dig ur.

Du kan vara mer försiktig när du vet om dem dragen du har. Att hon är medveten om din bakgrund. Du kanske inte berättar allt utan att du har det tufft. Det är inte kul och bli kallad narcisst. Eller hur.

Jag tycker att ni ska prata om det via videosamtal eller nästa gång ni träffas.

Vad säg om det?

För det första skulle jag våga påstå att du inte är en narcisist om du öht tor att det finns en risk att du är det. Narcisister har helt enkelt inte den förmågan till självreflektion. Däremot är det typisk att som narcisist skylla allt som går fel på nån annan, så din psykologs analys av ditt ex låter väl inte helt orimlig, även om det förvånar mig att hen i sin yrkesroll uttalade sig om någon hen inte träffat.

När det gäller den nya kvinnan tänker jag (precis som Gameofthrones var inne på också) att hon helt enkelt blivit rädd/fått kalla fötter för att det blev för mycket på en gång. Många av oss funkar tyvärr som så att när vi känner att det ställs krav och finns förväntningar på oss, då blir vi livrädda, och klipper hellre banden helt. Om du kan förklara för henne att ni kan göra saker på hennes villkor, och att ni tar det i den takt hon vill så finns det en chans att hon lugnar ned sig och ändå vågar ge det en chans. Om ni bestämmer att ni tar det en dag i sänder, utan att sätta en massa etiketter på vad ni är för varandra - utan att ens kalla er för ett par - så kan det hjälpa. Är du med på hur jag tänker? 

Du har lagt hela ditt vuxna liv på en relation och du blev väldigt ledsen när den tog slut. Sen träffar du plötsligt "the one"?  I oktober! Det är bara ett par månader sen.

Du måste ju förstå att efter ditt långa förhållande som du uppenbarligen sörjer så är du inte alls redo för något nytt. Du har trillat framstupa in i nåt nytt och förvisso härligt, men du måste fatta att man inte snackar ringar och annat efter enbart 2-3 månader! Inte konstigt hon blev lite skraj. 

Nu tar du det lilla lugna. 

Tack för era åsikter.
Jag förstår att det gått fort, men inte bara jag som tryckt på där. Det har vi gjort tillsammans.
Hur agerar jag nu?
Hon vet att jag finns här för henne. Är det bara att sitta och vänta? 
Att vänta är inte min bästa egenskap....

Japp ? bara att vänta, tyvärr...

Nope.. Du ska inte vänta på bruden. Du ska ta hand om dig själv.. Klämma inte dig fast.

det skulle vara ett tankstreck inte ett frågetecken där...Alltså, det är klart att han inte ska vänta om han inte tycker att hon är värd det, men annars? Varför skulle han inte kunna tycka att hon var värd att ge lite tid?

Hur mycket är lite tid? 30, 60,90 dagar? Vet du hur det känns att vänta? Det bästa är att han ska fokusera på sig själv. Han kan utveckla sin personlighet .Se livet utan henne med annat perspektiv. Kommer hon tillbaka Najs. Otherwise, han kan fortsätta med sitt liv.

Men vilken konstig fråga! Så lång tid han tycker att det är värt besväret så klart. Om detta nu verkligen är "the one" så kanske han faktiskt tycker att hon är värd det. Jag menar inte att han bara ska sitta hemma och rulla tummarna i väntan, utan bara att han måste ge sig till tåls om han vill ha en framtid med henne. Tycker han att det är för jobbigt så får han ge upp tanken på henne; konstigare än så är det inte.

Det var inte meningen(kram ;).. Och jag förstår vad du menar.. Men tänk om att hon inte tänker så.. Att hoppas på att hon ska komma tillbaka varje dag är mardröm.Det sabbar processen.. Han är hjärtakrosad och han måste komma över henne för att ge ny start för relationen. Med ny attraction..

Ja, det har du så klart rätt i - om hon verkligen säger att hon inte är intresserad längre så är det ju inte lönt att sitta och vänta. Jag menade mer om hon är öppen för att ge det en chans bara de går lite lugnare fram, så är det bara att ge henne den tiden; det är inget han kan skynda på.

Avvakta ett par veckor och se om hon hör av sig. Gör hon inte det, är det Slut. Skriv då till henne att det var synd att det inte blev något, men du har insett det nu, och går vidare. Och sen, gå vidare! Det finns kanske någon annan du hittar. 

Somliga blir superkära, men det går alltid över efter ett kort tag. Vissa andra vill egentligen inte ha ett förhållande alls, och sticker om det börjar brännas. 

Absolut. Han måste ge henne space.. Jag förstår honom och henne.. Men han måste komma över henne för att rebuild the relationship.. Han måste rebuild himself. Och distansen.. Ingen anning.. Det gick inte så bra för min situation i alla fall.kram på dig kram

Tror att vi tänker ganska lika trots allt :) Kram på dig med :) <3

Vecka 2 med paus. Ännu ingen ljusning.

Jag vet inte mate. Om ni värkligen va menade för varandra hon skulle kontakta dig tycker jag.

Hon måste ta sin ego åt sidan. Du har gjort allt.

Hallå allihop.

Ikväll ringde hon och dumpade mig. Utan att låta speciellt ledsen ????

Jag däremot är extremt ledsen

Åh, det gör mig verkligen ont att höra... samtidigt på ett sätt bra att du ändå fått ett definitivt slut, så att du vet vad som gäller, liksom. Jag hoppas att du kan gå vidare, och att du träffar rätt tjej/kvinna snart. Skickar så mycket styrkekramar jag kan <3

Hennes förklaring lyder:
Jag vet inte vad det är för fel på mig, allting var så bra. Luften bara gick ur mig och jag vill inte såra dig mer. jag älskar dig som vän.

Tro mig jag har testat allt för att tänka på annat, men ingen annan tjej på Tinder är i samma kaliber som henne, ingen annan är så begåvad.
Jag förstår verkligen inte hur ja ska komma över det här och tänker mkt destruktiva tankar.....

Hej allihopa är ni kvar?
Det har gått 2år, vill nu höra hur det gick??