Jag orkar INTE MER
För att göra en lång historia kort. Jag är uska, men tröttnade på dag, kväll, helg och nattjobb och tänkte att nu efter 10 år söka till universitetet och läsa min drömutbildning som förskollärare. Sagt och gjort, tog examen i mitten av december, inga underkända kurser, kämpat med studier samtidigt som livet händer. Jag har kämpat mig blå, mamma på dagarna, student på nätterna. Sjuka barn, tentor, seminarium, break up och blev ensam. Ekonomin, ja den som lever på CSN vet. Har inte kunnat jobbat extra då jag pluggar 100%,praktik osv. Men jag fick det att gå runt. Barnen har inte märkt av dålig ekonomi på något sätt. Okej, snabbspola till examen. Så glad, så lycklig åå ni förstår inte. Äntligen är det min tur att gå till arbetet med glädje, att inte behöva oroa sig för ekonomin. Sökte jobb efter jobb. Men INGENTING. O de sägs att de skriker efter förskollärare. Jag har fått skrivs in mig på arbetsförmedlingen, jag har inte rätt till A-kassa då jag inte arbetat på fem år fast jag betalat varje månad sen 2010 (plugg 3,5 år, mammaledig 1,5 år innan dess). I min kommun och de fyra närliggande kommunerna finns inte ett ett Förskollärarjobb. Jag har ringt till möjliga rektorer om deras verksamhet behöver men nej inget. Så här sitter jag nu. Utan ett öre till hyra denna månaden och bokstavligt talat gråter. Kan inte sova, ångesten äter upp mig inifrån. Imorgon ska jag tillbaka som timvik på mitt gamla jobb inom äldreomsorgen. Har jag slitit ut mig i alla år och en skuld hos CSN för att gå tillbaka till mitt gamla jobb som timvik? Ni förstår inte hur misslyckad jag känner mig... Min som fyller 10 den 5 februari och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag har lånat pengar lite här å där av vänner och familj men det går inte längre. När ska de vara min tur? Ville bara skriva av mig, bara extra ledsen kväll för imorrn ska räkningar betalas och jag har bara så de räcker till några enstaka räkningar. Barnen får mat och så de finns till dom, själv hittade jag några pulverdiet påsar som får duga ett tag, kan äta 3åringens kanter på brödet han inte vill ha och hans matrester när han är mätt. Men det är typ det. Ville bara skriva av mig. Aldrig känt mig så här misslyckad i hela mitt liv.