Forum Känsliga rummet Föräldraskap
Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist
    sextio­talist
    147 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

    Om jag hade kört med er metod, då hade nog sonen inte kommit dit han är idag. Ja, jag har suttit timmar och kämpat, sonen hade urdåliga lärare på en skola och när vi flyttade så låg han efter rejält i samtliga kärnämnen. 
    Att han var smart, det visste vi, det var bara det att vi skulle få honom att hitta motivationen, samtidigt som han skulle komma i kapp.
    Visst var det gråt, ilska och en del konflikter under resans gång. Men väldigt mycket fingertoppskänsla. 
    Nu är han inne på fjärde året på civilingenjörsprogrammet och presterar bra, och låg långt ifrån din dotter när han var i den åldern och hade inte alls den motivationen som din dotter har. 


    Tagga ner lite, det viktigaste är att er dotter behåller glädjen att lära sig saker, viljan att lära sig saker, låt henne vara lat ibland, hon har utrymmet för att kunna vara det. Det kan tom vara nyttigt att ni bromsar henne ibland, på rätt sätt, för att inte har så höga krav på sig.

    Det kommer gå bra för henne, trots en lat dag när det gäller studier då och då, hon är bara 12 år och behöver nog mer lära släppa att prestera max alla dagar.

  • sextiotalist
    sextio­talist
    #65
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Pappa) skrev 2021-01-28 09:45:40 följande:

    Du får mycket mothugg här TS... men jag kan känna igen mig lite i er situation.

    Har tonårsbarn hemma. Generellt duktiga i skolan, men absolut inga "straight A's" rakt igenom.

    Vi som föräldrar har aldrig hetsat om betyg - det enda krav vi har är att man skall vara godkänd, man skall ha hög närvaro (dvs, skolk, "missade lektioner", sen ankomst är icke önskvärt i vår familj), och man ska ha "koll" på sitt skolarbete (inlämningsuppgifter, deadlines, när är det prov etc). Detta har vi även öppet pratat om på utvecklingssamtal, med våra barn, och inför deras mentorer.

    Däremot så har vi pratat mycket om att "det är kul när det går bra (på ett prov)", "det är roligt att vara duktig (i något - skolämne, aktivitet etc)".

    "Det är kul när man höjer ett, eller flera betyg. Men att det är ingen stress, det är slutbetyget i 9:an som är avgörande för sina gymnasieval."

    Generellt så känns det som att den approachen har funkat i vår familj. Helt plötsligt så började och börjar våra barn öppet prata och berätta om "provresultat" (eftersom detta sällan är något som kommer upp på dagens "utvecklingssamtal").

    Och i takt med att de blivit äldre (och skolarbetet i sig blir lite mer krävande) så har vi pratat mycket om "tid". Dvs, lägger man liiite mera tid så brukar man oftast få liite mera resultat. Kopplat till hur mycket tid som läggs på "skärmar", youtube, sociala medier etc.

    Vi gick igenom en liknande period med ett av våra barn. "Hen" hade lätt för sig i skolan under låg/mellanstadiet. Men "hen" var också av naturen lite lat av sig, lite "minsta motståndets lag". Skulle man skriva en en berättelse och minimikravet var minst en (1) sida - då skrev "hen" just precis exakt en sida, varken mer, varken mindre. Likaså gällande matte. Nu hade vi tur under mellanstadiet att "hen" hade en väldigt progressiv lärare, som snabbt fattade att vårt barn 1) hade lätt för matte. 2) var lite lat. För det som var på väg att hända var att "hen" började tycka att matte var "tråkigt" (det var liksom för lätt - apropå att döda studielust!). Slutade med att "hen" bara behövde göra "5 av 10 uppgifter" under lektionerna, och fick sedan gå vidare med svårare uppgifter.

    Men här krävs det en öppen dialog med sitt barn, barnets mentor, och vi är glada att vi fick till det.

    Nu ska "hen" börja gymnasiet till hösten och har full koll på sina val, sina meritpoäng, vad som krävs etc. Detta utan att vi egentligen har behövt tjata och gnata.

    Tillbaka till dig TS. Nej, man kan inte tvinga ett barn, och är det frivilligt så är det frivilligt, och troligtvis så är ditt barn så "smart" att hon spelar på just detta. 

    Det enda man kan gör som förälder är att uppmuntra.


    Den enda gången högstadiebetygen har betydelse är när barnet ska söka till gymnasiet, och har man valt att plugga vidare, den enda gången gymnasiebetygen har en betydelse är när man ska söka vidare. 
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #67
    Citera Återställ Anmäl
    Gameofthrones skrev 2021-01-28 10:23:24 följande:

    Barnet bestämmer fan inte över föräldrarna. Punkt slut.


    Men måste ha, utifrån mognad och konsekvenser, en möjlighet att bestämma över sig själv. Att låta barnet få ta egna beslut, självklart efter mognad och konsekvenser är också en viktig bit för att vägleda barnet till att bli vuxen
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #80
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Förälder) skrev 2021-01-28 13:10:16 följande:
    HON var nöjd med sig själv och har pratat om det flera gånger sen dess. Vi tvingar ju inte handgripligen, men barnen vet att vissa saker är vi fasta med och säger vi att de ska göras och om de inte har något giltigt skäl till att inte lägga några minuter extra så blir det som vi säger om de ska få använda ipaden sen.

    Jag växte upp med föräldrar som aldrig tvingade mig till något, det är inget att eftersträva. Barn behöver tydliga regler. Mina barn är lyckliga och välmående och vi har en väldigt fin relation.
    Jag växte upp med att bli tvingad och massor av regler, vilket jag lade mycket energi på att bryta (eftersom jag tyckte flera var totalt värdelösa). Vi har haft så få regler som möjligt och vet du, jag har en fullt fungerande vuxen son som tar ett ansvar över sitt liv och sina studier. Och vi har också en nära relation. 
    Dvs det finns inte "barn måste ha tydliga regler", det finns barn som behöver det, det finns barn som inte behöver speciellt mycket regler.
    Jag hade nog vuxit mer och utvecklats mer om jag inte hade varit så styrd av regler
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #85
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Förälder) skrev 2021-01-28 13:32:38 följande:
    Barnen lever inte under en diktatur om ni tror det. Tråden handlade om en enda läxa och ni blåser det till enorma proportioner.
    Nja, det var nog du som blåste upp det. De flesta hade nog tagit det med ro och inte startat en tråd på FL om detta. 
    Jag är rätt säker på att vi är väldigt många som suttit med kinkande barn och läxor. Många försöker också lösa det smidigt, ibland backar man, när man inser att barnet är trött, bara inte vill och inser att ibland behöver barnet pausa i läxläsningen, för att samla energi och orka bättre.
    Vi hade aldrig tagit den striden hemma, ändå är vi väl medvetna om studier och hur viktigt det är med kunskap, kommer från akademisk bakgrund och har själv en akademisk utbildning.
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #92
    Citera Återställ Anmäl
    Xenia skrev 2021-01-28 14:29:30 följande:
    TS ju själv att dottern ville prestera på topp. Då behöver hon fatta att i det ingår att göra även de frivilliga uppgifterna.

    Det är ju inte så att hon har svårt för matte eller är utmattad. 

    Det finns faktiskt barn som vill vara bäst fast deras föräldrar inte pressar dem. Jag har själv en dotter som alltid vill vara bäst. 
    Och det är då man måste gå in som förälder och stötta barnet på rätt sätt, inte att vara bäst, utan att man måste lära dom hantera att man inte alltid kan vara bäst. 
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #124
    Citera Återställ Anmäl
    Xenia skrev 2021-01-29 00:20:08 följande:
    Ja, för att hon inte fattade varför. Det är alltså föräldrarnas sak att förklara att om man vill vara på topp så gör man även de frivilliga uppgifterna.

    Antar att du tycker att om barnet blir argt, så har föräldrarna automatiskt gjort fel och ska be om ursäkt?

    Här vimlar det av curlarföräldrar tydligen. Är det bara jag som fattar vad TS försöker säga? Eller så är det så att vissa missförstår med avsikt.
    Och tänka sig, en del av oss sk curlingföräldrar har lyckats med att få våra barn att ta sig igenom skolan och fortsätta studera med väldigt bra resultat, utan att press (vare sig från oss eller de själva) att ligga på topp.
    Jag hoppas du är medveten om att speciellt högpresterande flickor, men inre höga krav, är i stor riksgrupp för utbrändhet, inte så sent som i arbetslivet, utan redan under gymnasiet.
    Min uppfattning, om man har ett barn som har höga prestationskrav, är att få barnet sänka sina egna krav något, man behöver inte var bäst i de allra flesta fall, det räcker med att vara tillräckligt bra. 
    I ts situation så hade jag nog inte ens tänkt tanken på att göra en konflikt av en frivillig uppgift. Som flera påpekat, det gör inget till eller från denna uppgift, speciellt med ett barn som redan ligger på topp.
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #133
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (.) skrev 2021-01-29 13:40:00 följande:
    Nja. Det är en sanning med mycket modifikation.
    Vill man ha betyg är vissa saker obligatoriska och andra inte. Vill man ha högre betyg så måste man göra även frivilliga uppgifter.

    Skolan i sig är inte alls frivillg utan är faktiskt ett direkt tvång, ett måste.
    Så nej, allt är inte frivilligt.
    Då ska väl även det meddelas att dessa uppgifter är betygsgrundande. Så är en uppgift frivillig, då ska den vara frivillig och inte påverka betyget, är den betygsgrundande är den inte obligatoriskt för de som inte vill ha ett högre betyg, men obligatoriskt för ett högre betyg. 
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #140
    Citera Återställ Anmäl
    Xenia skrev 2021-01-29 13:45:36 följande:
    Som sagt, ingen skulle väl säga att Björn Borgs el Ingmar Stenmarks m fl föräldrar borde ha hållit tillbaka dem. "Du behöver inte vara bäst, ta det lugnare, annars kan du bli utbränd."

    Konflikten gällde ju att förklara att man bör göra även frivilliga uppgifter om man vill vara på topp. När tjejen insett det så gjorde hon gärna uppgiften.

    Jag känner min dotter, hon skulle bli rastlös av att "ta det lugnt". 

    I utländska familjer som flyttat hit har barnen blivit förvånade och ibland besvikna över hur låga krav den svenska skolan har.
    Det finns alltid de som är bättre än alla andra, absolut. En del som är mentalt väldigt starka. 
    Men det är ingen hemlighet att det är de duktiga flickorna som bränner ut sig, inte alla, men det är inte ett fåtal heller, inte bara i Sverige. 
    Och nej, jag håller inte med dig om att man måste göra frivilliga uppgifter för att vara på topp. Jag gick själv ut 9:an med nästan bara femmor, dvs den gruppen som din dotter och ts dotter tillhör. Så jag har varit där själv, speciellt matematik var min styrka. Men jag gjorde vad som skulle göras, inte något extra på det sättet. Visst fick vi även då frivilliga uppgifter, men de var just frivilliga (och vi fick betyg redan från årskurs 2)
    Fick bakslaget i gymnasiet, då jag inte längre orkade vara på topp längre, tack och lov gick jag på gymnasiet när det fortfarande var förlåtande, så jag kunde ta igen det under sista året på gymnasiet (efter att haft studieuppehåll ett halvår), först då förstod mina föräldrar att jag hade drivits för hårt, av mig själv och av dom.
    jag vet att jag inte är ensam om detta. Man har varit högpresterande tills kroppen säger nej. Sedan finns det självklart de som fixar att vara högpresterande utan att kroppen säger stopp (både inom idrott och inom andra områden)

    Det jag reagerade på var att det blev en konflikt, är det en högpresterande elev, så finns det utrymme att släppa både krav från sig själv och från andra, speciellt när man är 12 år. Det här kanske var ett tillfälle, då man istället kunde sagt. Nu släpper vi detta för i kväll, ta och gör något roligt istället.
    Att flickan fick känna att man kan släppa prestationskraven ibland och man bör lyssna på sin kropp. 
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #141
    Citera Återställ Anmäl
    Xenia skrev 2021-01-29 14:40:48 följande:
    Det är faktiskt inte så svårt att vara på topp i dagens svenska grundskola. Är man normalbegåvad så blir man inte utbränd av det.

    Det stora problemet med dagens skola är inte alla ambitiösa hårdpluggande tjejer utan de icke-pluggande eleverna. Mest pojkar men finns säkert tjejer också. De vars föräldrar inte är intresserade av skolan och aldrig frågor hur det går. De som tycker det är tufft och manligt att inte plugga. De som pratar och bråkar på lektionerna och stör de andra alt blir utkörda och då passar på att skolka.

    Som kvinna löper man alltid risken att bli ratad för en kille till toppjobben. Man ses som svagare och sämre av de manliga chefer som ska anställa. Det finns all anledning för tjejer att satsa stenhårt. Särskilt om man inte kommer från medel- eller överklassen och familjen inte har några förbindelser.

    Det finns många tjejer, t ex från invandrarfamiljer, som insett det. De pluggar till farmaceuter, läkare, advokater m m, medan deras bröder och pojkkusiner struntar i att plugga och satsar på en kriminell karriär i stället.

    Detta gäller generellt, hur det är för TS dotter vet jag inte.
    Det är problemet i skolan, men det har inget med att högpresterande ungdomar riskerar att bränna ut sig tidigt. Nej, det är inte alla, det gällde inte Björn Borg, Susanna Kallur etc..
    Fortfarande anser jag att det inte ska behövas göra en konflikt över en frivillig uppgift för en 12-åring
  • sextiotalist
    sextio­talist
    #143
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Pressa inte för mycket) skrev 2021-01-29 15:09:46 följande:

    Jag tror att för att lyckas och må bra är det väldigt viktigt att vara lite tillåtande mot sig själv, och att sålla bland alla uppgifter och krav. Jag har en massa extremt högpresterande människor omkring mig på jobbet, och en stor andel av dem som lyckats allra bäst är inte de som alltid satsat på att göra allt jättebra, utan de som också kan ta det lite lugnt, prioritera vad som är viktigt o s v. Det tror jag också något som man har väldigt stor nytta av att ha lärt sig när man kommit så pass långt i sin utbildning att det inte längre är möjligt att göra "allt", ens med extremt hårt arbete.


    tror jag är väldigt viktigt, att tillåta sig (och ibland lära sig) att återhämta sig. 
Svara i tråden
Svar på tråden Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies