• Just Precis

    Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

    Anonym (Förälder) skrev 2021-01-27 20:36:10 följande:

    Jo den räknas, men separat. Det är inställningen vi vill ändra på, bara för att något är frivilligt så är det inte betydelselöst. Betyg är viktiga och vi vill att våra barn ska prestera sitt bästa. Att strunta i saker bara för att man inte måste är inte att göra sitt bästa.


    Om ni verkligen vill lära barnen dessa (absolut viktiga) lärdomar har ni fel tillvägagångssätt. Läs gärna på lite om inre resp yttre motivation.

    Om ni inte har lyckats överföra värderingen att skolresultaten är superduperviktiga tidigare under barnets uppväxt gör ni det inte nu i en handvändning, och särskilt inte med denna typ av argumentation.

    Att hålla på att skamma barnet (kalla eller antyda att hen är lat) och ha attityden att ?så är det med det? i en fråga där det naturligt kan finnas olika åsikter kommer bara skapa en aversion, mot skolarbetet och mot er föräldrar.

    Om jag var ni skulle jag försöka nå en kompromiss i den här frågan, visa att ni verkligen lyssnar på barnet (kanske t.o.m. backa helt) och istället tänka på hur ni skapar förändringar i värderingar och beteende på sikt.
  • Just Precis

    Skulle som vanligt ha läst mer i tråden innan jag svarade.

    Ert barn börjar närma sig revoltåldern. Hon är ambitiös och duktig i skolan och vet garanterat vilka värderingar ni föräldrar har, de lyser tydligt igenom i alla dina trådsvar:

    Sluta därför genast pressa henne när det gäller struntsaker. Värna om relationen, med fokus på ömsesidig respekt, dialog och kompromiss. Ett fåtal saker kompromissar man inte om, men detta bör inte vara en av de sakerna.

    Det är bra att er dotter står på sig mot er. Sådant måste de också lära sig. Backa.

  • Just Precis
    Anonym (Förälder) skrev 2021-01-28 12:28:45 följande:

    Nej det är inte en maktdemostration att förklara varför den bör göras. Hon var som sagt väldigt glad att hon gjorde det när hon var klar.


    Klart hon var lättad efteråt, nu var nöjda med henne.

    Men kärnfrågan är ju: vem bestämmer i den här typen av situation, barnet eller föräldrarna. Hos oss hade solklart ett så stort barn själv fått fatta beslutet kring de frivilliga uppgifterna, efter att vi föräldrar berättat hur vi tänker.

    Jag är 100% säker på att det gynnar både vår långsiktiga relation till barnen, såväl som deras förmåga att känna inre motivation.
  • Just Precis
    sextiotalist skrev 2021-01-28 13:22:01 följande:

    Jag växte upp med att bli tvingad och massor av regler, vilket jag lade mycket energi på att bryta (eftersom jag tyckte flera var totalt värdelösa). Vi har haft så få regler som möjligt och vet du, jag har en fullt fungerande vuxen son som tar ett ansvar över sitt liv och sina studier. Och vi har också en nära relation. 

    Dvs det finns inte "barn måste ha tydliga regler", det finns barn som behöver det, det finns barn som inte behöver speciellt mycket regler.

    Jag hade nog vuxit mer och utvecklats mer om jag inte hade varit så styrd av regler


    Håller med. Jag tror att det är mycket ovanligt att ha blivit auktoritärt uppfostrad och att vilja ta den traditionen vidare. Det sabbar relationen mellan barn och föräldrar, i tonåren om inte förr.

    Detta innebär inte att det inte ska finnas regler, det är aldrig svart eller vitt. Men jag vidhåller att föräldrarna är onödigt kontrollerande i fallet som TS beskriver.
Svar på tråden Vem bestämmer, barnet eller föräldern?