Vem bestämmer, barnet eller föräldern?
Jo den räknas, men separat. Det är inställningen vi vill ändra på, bara för att något är frivilligt så är det inte betydelselöst. Betyg är viktiga och vi vill att våra barn ska prestera sitt bästa. Att strunta i saker bara för att man inte måste är inte att göra sitt bästa.
Om ni inte har lyckats överföra värderingen att skolresultaten är superduperviktiga tidigare under barnets uppväxt gör ni det inte nu i en handvändning, och särskilt inte med denna typ av argumentation.
Att hålla på att skamma barnet (kalla eller antyda att hen är lat) och ha attityden att ?så är det med det? i en fråga där det naturligt kan finnas olika åsikter kommer bara skapa en aversion, mot skolarbetet och mot er föräldrar.
Om jag var ni skulle jag försöka nå en kompromiss i den här frågan, visa att ni verkligen lyssnar på barnet (kanske t.o.m. backa helt) och istället tänka på hur ni skapar förändringar i värderingar och beteende på sikt.