• Xenia

    Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

    Anonym (Förälder) skrev 2021-01-27 21:31:46 följande:

    Ni läser in otroligt mycket i det jag säger. Det finns inga hot, ingen negativitet. Vi är positiva och förklarar varför vi resonerar som vi gör. Barnet tycker inte uppgifterna är svåra, men ordet "frivilligt" skapar alltid problem. Hade läraren inte kallat de det så hade allt gjorts utan kommentar. Hon vill prestera på topp.

    Skolan är viktigare än ipaden som drar.


    Men förklara då att ur lärarens synpunkt så presterar man inte på topp om man inte gör även den frivilliga uppgiften. Medelmåttorna struntar i den frivilliga, den som alltid gör de frivilliga uppgifterna visar att den vill vara bäst. Det är så man får högsta betyg.

    En annan sak är att man på jobbet inte kan nöja sig med att göra precis bara det man måste utan gärna visa framfötterna för att få bättre uppgifter, högre lön, inte sparkas när man drar in på personalen. Men så långt kanske hon inte kan tänka.

    Jag förstår ärligt talat inte att det är ett problem om hon vill prestera på topp. 

    Kanske ni borde fråga läraren vad hen menar med "frivilligt". Det är väl knappast för att hen tror att eleverna blir besvikna om de inte får mer i läxa? Jag utgår från att hen vill se vilka som kan prestera bäst.
  • Xenia
    Anonym (Titti) skrev 2021-01-28 06:45:57 följande:
    Men vad är poängen med att prestera på topp om man själv inte bryr sig? Varför ska barnet prompt ha högsta betyg? Vems mål är det egentligen de barnen uppfyller? Sina egna eller föräldrarnas?

    Det finns absolut elever som tycker att det är så roligt att räkna att de vill göra extrauppgifter. Mitt eget barn kom hem strålande glad häromdagen för att hen fått plats i extra-mattegruppen.
    TS ju själv att dottern ville prestera på topp. Då behöver hon fatta att i det ingår att göra även de frivilliga uppgifterna.

    Det är ju inte så att hon har svårt för matte eller är utmattad. 

    Det finns faktiskt barn som vill vara bäst fast deras föräldrar inte pressar dem. Jag har själv en dotter som alltid vill vara bäst. 
  • Xenia
    Anonym (Titti) skrev 2021-01-27 21:49:34 följande:

    Om barnet alltid vill topp-prestera i vanliga fall hade jag varit glad om hon äntligen valde att slappa och ha kul framför att prestera. Jag vill mycket hellre att mina barn är glada och har hyggliga betyg än att de blir prestationsdrivna så kallade duktiga flickor. Såna har vi tillräckligt många av i både min och mannens släkt. Två av dem har mått riktigt, riktigt dåligt på grund av prestationshets. Vi prioriterar glad framför topp-presterande.


    Jag tycker det är en konstig men typiskt svensk inställning. Låtom oss alla sträva efter medelmåttighet i Jantelagens Sverige, ingen bör utmärka sig.

    Min dotter vill alldeles själv prestera och gärna vara bäst. Jag anser inte att det är min uppgift att hålla henne tillbaka.

    När det gäller TS dotter så vill hon ju vara på topp. Föräldrarna har bara hittills misslyckats att få henne att inse att man måste göra det extra för att vara på topp. Det kostar nämligen att vara på topp. 

    Och tror du att ambitiösa barn inte är glada? Det ena utesluter inte det andra.
  • Xenia
    sextiotalist skrev 2021-01-28 14:31:53 följande:
    Och det är då man måste gå in som förälder och stötta barnet på rätt sätt, inte att vara bäst, utan att man måste lära dom hantera att man inte alltid kan vara bäst. 
    Helt onödigt. Hon tävlar med sin bästis om att vara bäst. När bästisen vinner så tycker hon det är lite irriterande men hon blir inte deppad, så hon behöver inget stöd eller curlande.

    Det viktigaste är att få höga betyg. Då har man större valmöjligheter. Tänk om barnet vill bli läkare eller veterinär?

    Jag menar inte att alla barn ska sträva efter att få höga betyg, men var och en ska försöka göra sitt allra bästa.
  • Xenia
    Anonym (S) skrev 2021-01-28 14:40:09 följande:
    Är det inte bättre att få sina barn att vilja lära sig att läsa för sin egen skull istället för att vara bäst? Är hennes kunskap bara värd något om hon är bättre än någon annan? Måste andra misslyckas för att hon ska känna sig bra?

    Känns inte sunt.
    En del barn är födda med tävlingsinstinkt, så är det bara.

    Skulle du resonera likadant om en idrottare? Andra måste misslyckas för att hen ska vinna, det känns inte sunt? Nej, då är det självklart att man vill vara bäst. Men inte i skolan.

    Vilka länder brukar ligga högst i Pisaundersökningarna? Ja, inte är det Sverige.
  • Xenia
    Anonym (Lärare 2) skrev 2021-01-28 14:51:55 följande:
    Konstig rubrik, det är föräldrarna som bestämmer. Det betyder inte att ni har rätt. Om ert barn redan kan använda uträkningarna det är meningen att man ska lära sig finns ingen anledning att göra extrauppgifterna.

    Bonuspoäng, snälla.... Vet inte ens ålder på ert barn men det spelar ingen roll att göra de där. Det ska räcka med de vanliga uppgifterna, prov och muntliga diskussioner för att sätta ett rättvist betyg. Om barnet är för litet för betyg skulle jag inte ens diskutera saken!
    Borde inte det frivilliga vara lite svårare istf mer av samma sort?

    Varför ger lärare "frivilliga" uppgifter?

    Du tycks också missa poängen. I framtiden räcker det kanske inte att göra exakt det som förväntas, man måste göra mer. Det är alltså inställningen "det är frivilligt, alltså struntar jag i det", som jag antar TS ifrågasätter.
  • Xenia
    Citronsaft skrev 2021-01-28 15:22:21 följande:

    Stackars tjej vilken ångest hon måste känna att hela tiden behöva vara er till lags och prestera. Istället för att få vara ett barn som hon faktiskt fortfarande är.


    Vad får du allt ifrån? Gillar du att skriva sagor om stackars barn? Det gäller en flicka som vill vara på topp och också klarar av det. 

    Ska barn inte behöva anstränga sig i skolan menar du?
  • Xenia
    Wolfie13 skrev 2021-01-28 17:54:47 följande:

    Hur kul tror du att hon tycker det är nu att göra läxan? 

    "barnet är rasande på oss"

    Grattis. 


    Ja, för att hon inte fattade varför. Det är alltså föräldrarnas sak att förklara att om man vill vara på topp så gör man även de frivilliga uppgifterna.

    Antar att du tycker att om barnet blir argt, så har föräldrarna automatiskt gjort fel och ska be om ursäkt?

    Här vimlar det av curlarföräldrar tydligen. Är det bara jag som fattar vad TS försöker säga? Eller så är det så att vissa missförstår med avsikt.
  • Xenia
    sextiotalist skrev 2021-01-29 08:26:24 följande:
    Och tänka sig, en del av oss sk curlingföräldrar har lyckats med att få våra barn att ta sig igenom skolan och fortsätta studera med väldigt bra resultat, utan att press (vare sig från oss eller de själva) att ligga på topp.
    Jag hoppas du är medveten om att speciellt högpresterande flickor, men inre höga krav, är i stor riksgrupp för utbrändhet, inte så sent som i arbetslivet, utan redan under gymnasiet.
    Min uppfattning, om man har ett barn som har höga prestationskrav, är att få barnet sänka sina egna krav något, man behöver inte var bäst i de allra flesta fall, det räcker med att vara tillräckligt bra. 
    I ts situation så hade jag nog inte ens tänkt tanken på att göra en konflikt av en frivillig uppgift. Som flera påpekat, det gör inget till eller från denna uppgift, speciellt med ett barn som redan ligger på topp.
    Som sagt, ingen skulle väl säga att Björn Borgs el Ingmar Stenmarks m fl föräldrar borde ha hållit tillbaka dem. "Du behöver inte vara bäst, ta det lugnare, annars kan du bli utbränd."

    Konflikten gällde ju att förklara att man bör göra även frivilliga uppgifter om man vill vara på topp. När tjejen insett det så gjorde hon gärna uppgiften.

    Jag känner min dotter, hon skulle bli rastlös av att "ta det lugnt". 

    I utländska familjer som flyttat hit har barnen blivit förvånade och ibland besvikna över hur låga krav den svenska skolan har.
  • Xenia
    Anonym (.) skrev 2021-01-29 08:32:16 följande:

    Det verkar vara ni föräldrar som måste fundera på vad begreppet "frivilligt" betyder och innebär.

    Nu har ni definierat det som "obligatoriskt" och "tvång".

    Jag vågar påstå att erat synsätt går i direkt opposition med de allra flestas, inklusive erat barn och dess lärare, de två vars definitioner har allra högsta värdering i det här fallet.

    Tycker ni bör tänka på era barn som egna individer med egna viljor, egna värderingar och egna liv och förhålla er till det.


    Som sagt, varför ger lärare sådana "frivilliga" uppgifter? Det borde kanske föräldrarna ta reda på. Är det för att barn som har svårt för matte ska få träna extra? Ja, då är det förstås meningslöst för TS dotter. Eller är det för att de som är speciellt intresserade ska få träna på lite svårare saker? I så fall är det definitivt något för TS dotter.

    Om TS dotter vore nöjd med att bli godkänd och kanske var speciellt ointresserad av matte, då vore det en sak. Men hon är ju en ambitiös tjej, det är ju hennes egen vilja att vara på topp.
  • Xenia
    Anonym (varförvarabäst?) skrev 2021-01-29 08:33:24 följande:
    Varför måste hon göra lite extra? Varför skall hon från er få känslan av att "göra lagom" inte är tillräckligt? Att känna att man alltid måste göra extra, göra mer än bara det som krävs kan vara mycket skadligt i längden.

    Kan säga att mina föräldrar inte överhuvudtaget lade sig i mina läxor från mellanstadiet ungefär. Oftast gjorde jag dem, ibland inte, ibland lite extra. Jag arbetar som läkare idag. Min äldsta dotter (9 år) säger att hon vill jobba i ett café när hon blir stor. Det kommer såklart ändra sig många gånger om, men jag stöttar henne oavsett vad hon vill göra.
    Varför? För att tjejen själv vill vara på topp. Ska inte föräldrar stötta henne i det?

    Jaha, du arbetar som läkare, alltså ett högstatusyrke. Hur kom du in på läkarlinjen då? Behövdes inte höga (högsta) betyg i alla ämnen då? Eller är du så högbegåvad att du får högsta betyg utan att anstränga dig? 

    Vill man få högsta betyg i alla ämnen så kan det vara väl sent att börja med det sista året i gymnasiet.

    Eftersom varken jag eller min man har ett sådant högstatusyrke struntar vi verkligen inte i vår dotters läxor. Den som kommer från underklassen har inte råd att flumma om den vill kunna välja vilket yrke den ska få. Vi kräver inte att hon får högsta betyg, men vi visar intresse för hennes skolarbete och visar att vi anser att skolan är viktig.
  • Xenia
    Anonym (.) skrev 2021-01-29 14:15:09 följande:
    Fast det finns även en hel massa gråskalor du missar. AAllt är inte svart eller vitt. Allt handlar inte om att ständigt ligga på topp ELLER jobba sista året i gymnasiet.

    Att alltid ha kravet på sig att alltid ligga på topp är alltid kontraproduktivt. Bland annat för att de leder till att även ungdomar blir utbrända. På riktigt. Och riktig utbrändhet ger förändringar i hjärnan som faktiskt ger kognitiva problem senare i livet.
    Det är faktiskt inte så svårt att vara på topp i dagens svenska grundskola. Är man normalbegåvad så blir man inte utbränd av det.

    Det stora problemet med dagens skola är inte alla ambitiösa hårdpluggande tjejer utan de icke-pluggande eleverna. Mest pojkar men finns säkert tjejer också. De vars föräldrar inte är intresserade av skolan och aldrig frågor hur det går. De som tycker det är tufft och manligt att inte plugga. De som pratar och bråkar på lektionerna och stör de andra alt blir utkörda och då passar på att skolka.

    Som kvinna löper man alltid risken att bli ratad för en kille till toppjobben. Man ses som svagare och sämre av de manliga chefer som ska anställa. Det finns all anledning för tjejer att satsa stenhårt. Särskilt om man inte kommer från medel- eller överklassen och familjen inte har några förbindelser.

    Det finns många tjejer, t ex från invandrarfamiljer, som insett det. De pluggar till farmaceuter, läkare, advokater m m, medan deras bröder och pojkkusiner struntar i att plugga och satsar på en kriminell karriär i stället.

    Detta gäller generellt, hur det är för TS dotter vet jag inte.
  • Xenia
    sextiotalist skrev 2021-01-29 14:59:36 följande:
    Det jag reagerade på var att det blev en konflikt, är det en högpresterande elev, så finns det utrymme att släppa både krav från sig själv och från andra, speciellt när man är 12 år. Det här kanske var ett tillfälle, då man istället kunde sagt. Nu släpper vi detta för i kväll, ta och gör något roligt istället.
    Att flickan fick känna att man kan släppa prestationskraven ibland och man bör lyssna på sin kropp. 
    Jovisst, är det så att tjejen visar tecken på utmattning är det en sak. Men det var ju inte det konflikten gällde utan om man öht ska göra frivilliga uppgifter. 

    Det är därför man behöver kontrollera med läraren vad som är tanken med "frivilliga uppgifter".

    Om det är något man gör bara för att man är jätteintresserad av ämnet? I så fall skulle då jag gjort det, fast inte i matte utan om det gällde en bok man skulle läsa på svenska eller engelska. Min dotter skulle definitivt gjort det just för att hon vill vara bäst. Det är sådant som kan löna sig när man jobbar. Chefen ser (förhoppningsvis) att man inte drar sig för att göra det lilla extra.
  • Xenia
    Anonym (Pressa inte för mycket) skrev 2021-01-29 16:00:41 följande:
    Studier har ju visat att det är så - barn som curlas mår bättre och klarar sig bättre Glad. Mina barn är fortfarande inte så stora att det går och se långtidsresultatet av vårt curlande, men jag har flera vänner med barn som nu är drygt 20 och som verkligen har supercurlats. De är jättefina ung vuxna, klarar sig jättebra på egna hand, trevliga, har bra relationer, studerar och klarar långa universitetsutbildningar, sköter det dagliga livet med matlagning o s v o s v
    Den studien ger jag inte mycket för. Att curla barnen betyder inte visa förståelse för barnens behov. Det betyder att aldrig låta dem klara av en svårighet, att alltid följa minsta motståndets lag och själv aldrig ta en konflikt med dem.

    För medelklass- och överklassbarn brukar det gå bra, de är uppvuxna i en miljö där man tar studierna på allvar, förr eller senare.

    Men om era barn skolkat, aldrig gjort några läxor, snattat i affärer etc, skulle ni curlat dem då också?
Svar på tråden Vem bestämmer, barnet eller föräldern?