Vem bestämmer, barnet eller föräldern?
Om jag hade kört med er metod, då hade nog sonen inte kommit dit han är idag. Ja, jag har suttit timmar och kämpat, sonen hade urdåliga lärare på en skola och när vi flyttade så låg han efter rejält i samtliga kärnämnen.
Att han var smart, det visste vi, det var bara det att vi skulle få honom att hitta motivationen, samtidigt som han skulle komma i kapp.
Visst var det gråt, ilska och en del konflikter under resans gång. Men väldigt mycket fingertoppskänsla.
Nu är han inne på fjärde året på civilingenjörsprogrammet och presterar bra, och låg långt ifrån din dotter när han var i den åldern och hade inte alls den motivationen som din dotter har.
Tagga ner lite, det viktigaste är att er dotter behåller glädjen att lära sig saker, viljan att lära sig saker, låt henne vara lat ibland, hon har utrymmet för att kunna vara det. Det kan tom vara nyttigt att ni bromsar henne ibland, på rätt sätt, för att inte har så höga krav på sig.
Det kommer gå bra för henne, trots en lat dag när det gäller studier då och då, hon är bara 12 år och behöver nog mer lära släppa att prestera max alla dagar.